THE BUTTERFLY EFFECT


Om ni spydde lite i munnen igår när ni såg bilden på min axel (inte min pojkvän Axel alltså för han är dundersöt), så skulle ni fan fontänkräkas idag om ni såg hur jag ser ut. När jag var liten på sommarstugan fick jag i uppdrag ibland att dra en kniv fram och tillbaka över fiskar som skulle tillagas, för att få bort allt silvrigt fjäll från dom. Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför, men dom vuxna ville väl bara sysselsätta mig med nåt så jag skulle hålla käften nån gång och lämna dom ifred. Det jag skulle komma fram till med den spännande anekdoten var att jag ser ut som en av dom där fiskarna som mina fyraåriga, knivbeväpnade händer hade fuckat upp totalt.


Hur som helst. Två av er lämnade varsin kommentar om att jag borde smörja in mig med aloe vera. Så det tänkte jag gå ner till centrum och köpa nu, eftersom vi manliga män sällan har hudkjämej och sånt i badrumsskåpet.
Till er som föreslog detta har jag en fråga:

Hur känns det att ni nu kommer att påverka mitt liv? Hade ni inte skrivit till mig så hade jag nog suttit hemma resten av kvällen, men nu kommer jag alltså klä på mig och gå ut i den stora världen utanför min lägenhet. Tänk om nåt hemskt händer när jag kommer ner till centrum? Att jag blir våldtagen och styckmördad av nån sjuk jävel? Eller blir styckmördad och SEN våldtagen av nån RIKTIGT sjuk jävel?
Allt tack vare att ni ägnade några sekunder av era egna liv för att skriva till mig.

Fjärilseffekten kallas det. Att även den minsta händelse kan leda till nånting betydligt större. Jag vet att ni bara menade väl när ni tipsade om aloe vera, men jag tycker ändå att ni borde ha liiiite dåligt samvete över att jag om en kvart EVENTUELLT kommer att ligga nere i centrum på femton olika ställen på grund av att jag blivit styckmördad, samtidigt som Lasse Lunatic står och ejakulerar över en random kroppsdel han tagit med sig till nån buske bakom Konsum.

Skäms ni inte? Hoppas ni kommer sova gott i natt, era satans jävla as.
ALLMÄNT | | 8 kommentarer |

FALLING APART


Okej att jag numera har ett hejdundrande sexigt ärr ovanför ögonbrynet, men jag vet inte exakt hur sexigt det är när ens axlar håller på att trilla av på grund av åtta timmars solande utan solskydd. Imorgon kommer jag se ut som ett jävla pussel som en fyraårig spastiker med ADHD börjat lägga men tröttnat halvvägs och sen blivit magsjuk och lagt en skön spya över hela pusslet. Och tänt eld på det.


Jag brukar aldrig bränna mig eller fjälla eller sånt, min hud klarar sig fint under sommardagarna, så länge jag inte överdriver vilket jag gjorde i fredags. Men ni själbefriade gingers och solkänsliga vampyrer som läser den här bloggen kanske vet hur man ska bete sig i ett sånt här läge? Är det bara hoppa in i duschen och skrubba med sandpapper så allt försvinner direkt istället för att vänta? Eller dra bort det långsamt som skyddsplasten på en mobildisplay?
Eller bara köpa en sån här tröja och hoppas att ingen märker nåt på stranden i sommar?


Självklart med dom där byxorna till också.
ALLMÄNT | | 5 kommentarer |

WORKING 9 TO 5




Igår hade vi den årliga galan med jobbet på ett hotell nere i hamnen, där vi stoppade in mat i våra ansikten och hällde ner alkohol i våra halsar, samt delade ut olika priser till olika medarbetare.

Själv var man nominerad i två kategorier: "Snyggaste killen" och "Personalens favorit".
Ja, ni läste rätt.
Men börja inte fira i förväg nu, mina kära läsare, jag kom nämligen på andra plats i båda dessa satans kategorier. Second place is the first loser. Men jag är glad ändå för att 1) jag fick efteråt reda på att jag från början hade fått flest röster av alla till "Personalens favorit", vilket gjorde att jag blev nominerad så EGENTLIGEN vann jag ju den, eller hur? Va va va? Och 2) det där med "snyggast kille" är ju bara löjligt eftersom det är insidan som räknas, eller hur? Va va va? Och 3) kul att vara nominerad, men jag tar inte sånt där superseriöst precis. En viss kollega tog det däremot väääldigt seriöst, vilket skulle vara en väldigt rolig historia om jag berättade om det här, men det ska jag inte göra.



Christian smyger ner en shot innan maten.


Det var en soft kväll i alla fall. Finklädda damer och herrar, som det var kul att få surra lite med eftersom jag inte träffar dom så ofta längre, och särskilt inte under såna här omständigheter.
Enda gången jag höll mig för mig själv var när jag insåg att jag hade glömt lägga en kupong på UFC-galan som skulle gå under natten, så då satte jag mig ensam vid ett bord med mobilen och spelade en hundring på några matcher, vilket gav mig 700 kronor i vinst idag. Det blir gratis SL-kort, en flaska vin och en chipspåse, tack så mycket.

Sen mitt i alltihop var det nån som brölade om att Loreeeen hade vunnit melodikarnevalen, vilket var extremt oförvånande för mig, men jävligt kul och toppen och grymt var det ju. Så då spelade dom upp hennes låt på stället ungefär sextusen gånger i rad. Forever till the end of time. Going up up up up up up uuuup.



Sen var vi ungefär 15 pers som drog på efterfest hemma hos mig. Här hade vi precis kommit fram, och vi var inte mindre än nio personer som hade klämt in oss i den där lilla biljäveln. Alex som är runt 190 lång hade på nåt mirakulöst sätt klämt in sig i bagageluckan, som var ungefär lika stor som en skokartong. Men han är också känd för att vara väldigt vig, smidig och akrobatisk... toppatlet som han är.




Här hängde vi i köket, drack lite te och turades om att läsa upp våra favoritstycken ur bibeln.


Sen exploderade min lägenhet och alla dog.
ALLMÄNT | | 2 kommentarer |
Upp