ANGER MANAGEMENT

 
Nu har jag varit vaken sen klockan två i natt.
Alternativt sen klockan ett igår eftermiddag, eftersom jag är osäker på om jag lyckades somna igår kväll, eller bara låg i mörkret och funderade i vaket tillstånd en stund. Tror inte min kropp var inställd på att sova när jag la mig i sängen vid 23-rycket och blundade. Kroppen bara "Vad menar du, Emil? Klockan är ju inte tre på natten ännu?".
 
Men nu har jag varit up and running i snart fem timmar i alla fall.
Käkade middag för en timme sen. Jag kokade bland annat lite spagetti i ungefär dubbelt så lång tid som den skulle kokas. Jag är van vid att koka fullkornspasta eller sån där durumpasta eller vad det heter, och det tar typ 11-13 minuter. Men den här skiten hade jag köpt på turkaffären här bredvid, och läste aldrig hur länge spagettin skulle ligga i kastrull-jacuzzin. Men det blev en jävla smet av alltihop, och då såg jag att den bara skulle kokas i fem minuter. Så går det när man aldrig följer recept eller instruktioner eller tidsangivelser, utan bara går på känsla.
 
Har ni följdfrågor på min pastaberättelse så är det bara skicka ett mail.
 
Har även vaknat upp med en lätt antydan till förkylning. Så när jag stod i köket och lagade gourmetmiddag nu på morgonkvisten så ramlade jag nästan omkull av alla nysningar som kom med jämna mellanrum. Och tappar man balansen av en nysning, då är det fan hardcore gangsta shit förkylning på gång. Ljuvligt värre.
 
 
Ja, förresten.
 
Ni vet att jag skrev om den där matchen i UFC som skulle gå i lördags natt som jag längtat efter att se sen april. Ett väldigt bra sätt att gå till väga om man vill avsluta sin vänskap med mig, det är att skicka resultatet från matchen precis när jag kommit hem från krogen och ska sova. Det var vad som hände i lördags runt fyra på morgonen när jag kommit hem, med planen att kolla matchen när jag vaknade.
En tjejkompis skrev kort och gott "Han vann!" vilket dök upp på displayen på min mobil. Ett halvårs förväntan och längtan och spänning som dödades på en sekund. Jag FLIPPADE UR på henne, och förklarade att det var det mest korkade jag varit med om, och sa en massa saker på ett icke-pedagogiskt sätt, och mitt humör blev inte bättre av att hon svarade saker i stil med "Haha!" och "Nämen pluttan då" och "Äh. Var sur." och "Bit i det sura äpplet".
 
Ni tycker väl säkert att det är en löjlig grej att lacka ur på, men har man gått runt och sett fram emot nånting - vad som helst - i ett halvår, så är det inte sagolikt kul när nån förstör det för en. Och särskilt inte när dom svarar på det sätt hon gjorde, oavsett hur jag uttryckte mig. Jag kunde inte sova på tre timmar efter det där för jag var så jävla irriterad.
Jag är ganska säker på att hon läser min blogg, så även fast jag till SLUT förlät dig (typ) så kan jag säga att jag aldrig någonsin kommer förlåta dig på riktigt, ditt satans jävla retard.
 
Tur för den bloggläsare som även hon skrev resultatet i en kommentar, att jag redan hade fått reda på det. Annars hade jag hatat dig också.
 
Men Alex vann sin match i alla fall, och det var väl en jävla tur det.
 
 
Nej, nu ska jag hoppa in i duschen, halka och slå huvet i badkarskanten så jag knockas och blir medvetslös i 20 minuter så att jag hinner ta bussen till skolan som går om 30 minuter. Det gäller att ha bra planering.
ALLMÄNT | |
#1 - - Linda:

Jag förstår dig, jag hade blivit skitsur också!

#2 - - Isabella:

Ååh vad glad jag är att höra (se) att du inte hatar mig! <3 haha MEN va fan.. jag trodde du skulle sitta bänkad tills den börjat sändas & få reda på resultatet samma sekund som mig men neeeeej, istället går du ut på krogen trots att du påstår att du väntat på den här matchen i ett halvår? Makes no sense!! Då sitter man som på nålar & går INTE ut på krogen för att inte riskera att någon (..) avslöjar hur matchen slutat.

Upp