FRESH DRESSED LIKE A MILLION BUCKS

Att jag brukar få den här killen att känna sig som den här killen är ju något ni alla är medvetna om hoppas jag. Att när min hjärna arbetar som den ska, ja då är det bara pinsamt att jämföra sig själv med mig.

Men det är ju inte alltid hjärnan jobbar på rätt sätt heller. Inte ens för mig. När den går på autopilot som den oftast gör så är det mesta under kontroll, men ibland går ju även autopiloten på kafferast, och då kan vad som helst hända.
Det här inlägget tänkte handla om diverse incidenter jag haft med klädesplagg.

Ingen torktumlare
Jag hade precis tvättat, hade fantastiskt bråttom, och favorittröjan var ju helt dyngsur när jag tog ut den ur tvättmaskinen. Vad gör man, tar en annan tröja? Njaaa. Skickar in tröjan i mikron och hoppas på det bästa? Absolut.
Jag vet inte om ni redan visste det här, men för guds skull och satans skull, stoppa inte in ett blött klädesplagg i en mikrovågsugn och kör på högsta värmen. Nu har ni lärt er det, jag själv fick lära mig den hårda vägen.

Porrbelysning
Detta utspelade sig för massa många flera år sen, när jag hade dambesök på pojkrummet och låg och tonårshånglade med henne i sängen. Ung och osäker som man var så tyckte jag det var alldeles för ljust i rummet, men om jag släckte lampan blev det kolsvart. Vad gör man, skiter i belysningen och fortsätter? Tveksamt. Lägger en av sina favorittröjor ovanpå glödlampan vid sängen? Självklart.
Blev en jävligt fin stämning med det ljuset kände jag, och fortsatte trixa med tjejen. En halv minut senare börjar det lukta rutten babian och det ryker i rummet. Jag tar bort min tröja, som hade fått sig ett moderiktigt hål mitt på magen, ungefär en decimeter stort och med brunsvart mönster runt omkring. Slutsats vi drar av detta - lägg inga klädesplagg ovanpå en varm glödlampa. Nu vet ni.

"Jag trodde att du blivit cp"
När jag tänker tillbaka på följande historia kan jag verkligen inte begripa varför jag aldrig gjorde nåt åt saken. Jag hade nämligen ett par vinterkängor på mellanstadiet där skosnöret alltid fastnade i ett fäste på motsatt sko, vilket resulterade i att jag gång på gång på gång ramlade när jag var ute och gick. Alltså VARENDA gång jag skulle gå nånstans så snubblade jag, det var bara en tidsfråga. En gång hände det att skosnöret fastnade när jag var högst upp i en trappa, och så ryckte jag till i ren överlevnadinstinkt för jag ville verkligen inte ramla just där. Dödsskräck och panikångest, men jag rullade ner för trapphelvetet ändå. Så låg jag längst ner och hatade mina skor mer än nånsin, medan Robert stod högst upp i trappan, såg chockad ut och efter att han såg att jag var okej sa han med darr på rösten "Fan Emil... jag trodde att du blivit cp".
Den dagen kom jag hem och sa till min mamma vad som hänt. Hon sa typ "Okej" och pillade bort dom där fästena på skorna och jag ramlade aldrig mer igen. Förutom i vuxen ålder på fyllan några gånger per helg, men det är en annan historia.

ALLMÄNT | | 5 kommentarer |

READY FOR A BRAND NEW DAY

God morgon.
Har jag gått upp tidigt eller inte gått och lagt mig ännu? Gissa fjorton gånger.
Funderar på om jag antingen ska sova nån timme innan jobbet, eller köra på tills det är dags att gå hemifrån. Eller se hur pass förkyld jag hinner bli genom att stoppa in skallen i frysen i 40 minuter och ringa till jobbet och sjukanmäla mig.

Jag hatar tisdagar för då är det inga roliga människor som jobbar.
Svarta Pärlan jobbar lite på förmiddagen bara, men sen är jag lämnad ensam med ett gäng fruntimmer jag inte riktigt har the time of my life med. Men vafan, om jag super ner mig lite nu så kan nog den här arbetsdagen gå att genomföra ändå. Synd att jag inte har nåt att dricka bara. Och senast jag kollade blev man inte full på O'boy.

Förresten ska jag GÅ till jobbet idag. Men det är ju bara typ  en halvmil så vem bryr sig.
Eller ja... jag bryr mig. Och tandläkaren till den person som undrar varför jag måste GÅ till jobbet kommer nog bry sig. Men nu ska jag äta frukost.

ALLMÄNT | | Kommentera |

HERE WE GO AGAIN

Kom precis hem från gymmet.
Ja, ni läste rätt.
Förutom ni som är dyslektiker och kanske läste "bondgården" istället för "gymmet".

Det var min vän Magnus på 100 kilo muskler som lurade dit mig.
Det var sjukt länge sen jag körde seriöst, och jag får se hur länge jag pallar den här gången. Varje gång jag börjar träna så händer nåt oförutsägbart förr eller senare och jag lägger ner. Det oförutsägbara ena gången var att sommaren kom och jag prioriterade "roliga saker" istället för träna. Det oförutsägbara senast var att julen kom, och då kan man ju inte ligga på ett svettigt gym och stöna och stånka liksom. Prinskorvarna äter ju inte upp sig själva, och Kalle Anka har ju svåra bekräftelsebehov och kräver att man kollar på honom på julafton.

Sommar och jul alltså... oförutsägbara händelser.

Det enda problem jag står inför nu, det är hur fan det ska gå på stranden i sommar. Alltså, om jag har stämt träff med nån kompis på Grisslinge havsbad till exempel, hur ska han kunna hitta mig när jag är omringad av massa trånande fruntimmer som alla vill känna på min solbrända, muskelsprängda kropp? Han kommer ju bara tro att dom skriker hysteriskt över vem som ska få den sista Ben & Jerry's-burken eller nåt. Men så ligger stackars jag där i mitten, nerbrottad i sanden och kämpar för mitt liv. Näää fan... det är farligt att träna alltså, kanske ska skita i det ändå.


Förebilden inför Beach -09
ALLMÄNT | | Kommentera |
Upp