SKYSCRAPER
Ett inlägg saxat från min favoritblogg när det gäller MMA, där dom har med bilder på Stefan Struve som ska gå match på UFC-galan nu på lördag. Inför varje gala han är med på så dyker det alltid upp massa bilder på honom och folk som blivit fotade bredvid honom så man får en känsla av hur jävla gigantisk han är. På bilderna ovan så är det några andra UFC-snubbar som tar kort med honom.
Vilket fick mig att tänka på när jag var på väg hem från USA och hade honom bredvid mig på planet. Så när han väl frågade lite försiktigt om han fick ta ett kort med mig på Arlanda sen så var det klart att jag inte kunde säga nej till min nyfunna vän. Men det känns bra att se dom här nya bilderna, så jag får det bekräftat att det inte är jag som är kort som en amputerad dvärg, det är han som är lång som ett jävla as. Ganska passande att hans smeknamn är Skyskrapan.
Jag når i alla fall upp till näsborrarna på honom, Urijah Faber och Chad Mendes skulle ju knappt kunna slicka honom på bröstvårtan om dom nu hade velat göra det nån gång.
Jag är förresten fem år äldre än den här snubben, just saying. Visst att mitt tryne är förvrängt på grund av hundra timmars vakenhet och 10.000 kilometers resande, men han ser ju bara ut som en jävla jättebebis. Det ska jag nog säga till honom nästa gång vi ses. Men lycka till på lördag Stefan, och akta dig för i helvete för Lavar Johnsons uppercuts i clinchen.
(Så, nu skrev jag lite om MMA, ni som hela tiden tjatar att jag ska göra det)
BIRTHDAY BITCH
Idag fyller mitt lilla hjärtegull Francois 27 år, och vi ska sitta i solen på min balkong som jag håller på och vårstädar för tillfället. Hittat massa skoj där. Ett tält som jag la ut på tork efter att vi var och tältade på en strand i september förra året, så jag hoppas det har hunnit torka nu. Hittade även fyra kaffekoppar, nittiosex ölburkar, en gammal farbror, och ett tolv centimeter tjockt lager av pollen eller vad nu det där ljusgröna är för nåt som låg på mitt glasbord där ute.
Magda kommer förbi med en låda vin också. Sen kan hon dra åt helvete vad mig anbelangar.
Anbelangar. Det är nog första gången jag använt det ordet i hela mitt liv. Visst pirrar det lite i kroppen när man inser att man använt ett ord för första gången? Hoppas det är ett existerande ord förresten, blev lite osäker nu.
Nej, nu måste jag dra ut högtalarna på balkongen, sen baka färdigt tårtan som jag styrt upp till Franco. Eller ja, tårta och tårta, det är en banan som jag dränkt i choklad bara, men jag hoppas budskapet når fram.
Hej så länge, hej.
BACK TO THE GRILL AGAIN
Måste mata era egon lite och säga att det var väldigt underhållande att läsa era historier i inlägget under detta, jag älskar ju att lyssna på hur folk har gjort sig illa på ett eller annat sätt, och ni beskrev det jävligt roligt tycker jag.
Det är nästan så att ni borde skaffa en sån där vahettere blogg.
Jag blir alltid cp-skadat glad av BRA kommentarer. Och med "bra kommentarer" menar jag inte nödvändigtvis kommentarer som matar MITT ego, utan roliga, tänkvärda, sköna kommentarer som helst är fria från särskrivningar. Då känner jag att det trots allt hänger rätt typ av människor här, och inte BARA sextonåriga Twilight-fans som skriver "ahaah asså d e så kul å läsa din blogg ^^ jätte kul asså!".
Jag hade en bra metafor för detta i det HÄR inlägget som handlar om att en blogg är som en fest. Det låter skevt kanske, men läs så förstår ni säkert. Om ni inte har gått in med huvet i en dörrkarm eller nåt annat idiotiskt och därmed blivit helt dumma i huvet som följd, då kanske ni inte förstår liknelsen.
Huuuuuuuuuuur som helst... idag är det tisdag, och i lördags var det lördag, och då var vi hemma hos Big Sexy i Hässelby och grillade, drack en vätska på två bokstäver (inte te) och kollade på Champions League-finalen. Och om ni tror att jag ljuger så lägger jag nu upp två bilder som bevis.
Mikey Mike grillar kadaver på balkongen. En granne från balkongen bredvid ropade att vi inte fick grilla på balkongen.
"Ber så hemskt mycket om ursäkt" sa Micke, och fortsatte grilla.G-G-G-G-Uniiiiiit.
Det är nästan så att ni borde skaffa en sån där vahettere blogg.
Jag blir alltid cp-skadat glad av BRA kommentarer. Och med "bra kommentarer" menar jag inte nödvändigtvis kommentarer som matar MITT ego, utan roliga, tänkvärda, sköna kommentarer som helst är fria från särskrivningar. Då känner jag att det trots allt hänger rätt typ av människor här, och inte BARA sextonåriga Twilight-fans som skriver "ahaah asså d e så kul å läsa din blogg ^^ jätte kul asså!".
Jag hade en bra metafor för detta i det HÄR inlägget som handlar om att en blogg är som en fest. Det låter skevt kanske, men läs så förstår ni säkert. Om ni inte har gått in med huvet i en dörrkarm eller nåt annat idiotiskt och därmed blivit helt dumma i huvet som följd, då kanske ni inte förstår liknelsen.
Huuuuuuuuuuur som helst... idag är det tisdag, och i lördags var det lördag, och då var vi hemma hos Big Sexy i Hässelby och grillade, drack en vätska på två bokstäver (inte te) och kollade på Champions League-finalen. Och om ni tror att jag ljuger så lägger jag nu upp två bilder som bevis.
Mikey Mike grillar kadaver på balkongen. En granne från balkongen bredvid ropade att vi inte fick grilla på balkongen.
"Ber så hemskt mycket om ursäkt" sa Micke, och fortsatte grilla.G-G-G-G-Uniiiiiit.
EXTREME MAKEOVER
Drog bort limmet igår förresten, så nu ser det inte längre ut som att jag har torkad sperma i pannan. Jag vaknade på morgonen, typ klockan 13, och då hade halva limmet lossnat och bara hängde och dinglade i luften så jag drog slutsatsen att det var dags att ta reda på hur jag kommer se ut i ansiktet för resten av livet.
För det är ju inte som att jag bytt frisyr och bara kan låta håret växa ut om det skulle se knasigt ut, det här ärret kommer jag ha "jävligt länge" som Franco påpekade (jävligt länge = tills jag dör). Men så farligt var det inte ändå, ett streck ovanför ögonbrynet bara, som jag i drygt en veckas tid ljugit mig blå om hur det inträffat, beroende på vem som frågat om det.
Snygg tjej som frågar = jag har gjort en tapper hjälteinsats som inkluderat räddande av barns liv eller avstyrt en våldtäkt på försvarslös kvinna och liknande
Snygg kill... jag menar: en kille som frågar = jag har varit i stort slagsmål
"Gått in i en dörrkarm" känns liksom inte lika, vad ska man säga, det är inte som att det är en bra storyline för en spännande actionfilm direkt. Mer som en simpel komedi med typ ett Adam Sandler-retard i huvudrollen. "Oj, jag ramlade in i en vägg, derp derp".
Började fundera över vad mer jag har för ärr. Mitt största ärr vet jag inte ens hur det gick till eller när det hände, jag var bara ute på krogen men ändå jävligt nykter, och sen skulle vi på efterfest då jag märkte att det var hål i min t-shirt längst ner bak på ryggen, och där hade jag fått vad som såg ut som en slida. Men ingen aning om när eller hur som sagt. Det hade behövts sy men vafan, vi skulle ju på efterfest så man måste ju prioritera, varpå jag struntade i sjukhuset. Minns att jag ringde min dåvarande flickvän den kvällen och sa att jag hade blivit knivskuren för att få lite sympatipoäng.
Sen så har min vänsterarm varit med om en del äventyr också. Första gången jag bröt den så fick läkarna sätta in spikar i armbågen för att stabilisera eländet där inne, och andra gången stack benpipan ut genom underarmen. Så den har några ärr lite här och där, tack vare fotbollsspelande och skateboardåkande. Högerarmen har klarat sig fint, bortsett från ett litet ärr på pekfingret efter att jag kliade sönder mig när jag hade vattkoppor på 80-talet. Inte heller nån rafflande historia precis, men det är inte som att nån frågar om det heller eftersom ärret är lika litet som en skalbaggepungkula.
Ja men nä. Har nån av er nåt ärr på kroppen med en rolig eller tråkig bakgrundshistoria?
Det bästa bidraget vinner en kexchoklad. Tävlingen pågår till 25 maj 2018.
DISNEY ON ICE
Nu är tydligen innebandy-VM på is slut för Sveriges del. Gud vad synd, vad ska jag nu skita i att kolla på på TV? Jag kunde inte bry mig mindre om att Sverige förlorade om jag ska vara ärlig. Jag bryr mig mer om ketchupen i mitt kylskåp än om hockey, och jag bryr mig inte ett dugg om ketchupen i mitt kylskåp.
Eller nej, kom på en ännu bättre jämförelse:
Jag blir gladare när jag vinner tre kronor än när Tre Kronor vinner.
I min ungdom samlade jag frenetiskt på hockeybilder, som alla killar gjorde där i mitten av 90-talet, och jag pantade säkert en triljard burkar och flaskor för att kunna köpa en biljard paket med dessa små foton på svettiga gubbar på skridskor. Jag samlade även på kapsyler typ i lågstadiet, vilket så här i efterhand känns mer spännande än hockeybilderna.
Och eftersom hockey-VM inträffar tretton gånger om året (nej jag vet, men det känns så) så kommer jag nog inte skrika mig själv tills sömns i natt av vrede och sorg. Som MMA-älskare nummer 1 så gillar jag bara när det blir slagsmål i den där sporten.
FACE OFF
Börjar redan ångra mitt listiga beslut igår att smacka in nyllet i dörrkanten med ljusets hastighet. Inte nog med att jag blev ÄNNU dummare än jag redan är (skulle till exempel knyta skorna imorse, och det slutade med att jag tände eld på vardagsrummet, fråga mig inte hur det gick till) jag har även en massa lim i pannan nu som ser förjävligt ut.
Igår såg det ut som att Peter North lagt en sats i fejset på mig, och idag ser det ut som en ljusblå smet typ. Och det ska sitta där i 5-10 dagar tydligen. Good times! En bula stor som en pingisboll har jag där också.
Men det värsta är att jag kan inte göra några som helst ansiktsuttryck utan att det dels gör ont, och dels känns som att såret kommer spricka upp igen. Så jag får liksom gå runt med ett monotont ansiktsuttryck som får mig att se väldigt, väldigt uttråkad ut. Och alla som känner mig vet att jag är en sprudlande fontän av känslor, men det kan jag nu inte visa längre.
Igår kväll råkade jag nysa, och det höll på att gå åt helvete på alla möjliga sätt och vis kan jag lova. Försök att nysa utan att göra något som helst ansiktsuttryck. I dare you, I double-dare you motherfucker.
Förresten, vadå "råkade nysa"?
Har man nånsin inte RÅKAT nysa? Inte som att det brukar vara planerat och schemalagt precis. "Hmm, jag tror fan jag ska nysa lite nu, det var länge sen sist".
Och igår började jag även skratta lite åt Simon efter jag ringt honom och sjukanmält mig. Jag jobbade ju inte igår på grund av jack i pannan. Då skulle Simon skicka ett MMS till mig med en bild på Jack som låtsades suga av honom, med texten "Jag har Jack på kuken men jobbar ändå". Det tyckte jag var skoj.
Men nä, i helgen blir det nog rätt lugnt. Kan ju fan inte visa mig ute som jag ser ut just nu. Men om 5-10 dagar, när jag har ett extremt sexigt ärr, då jävlar. Tills dess ska jag sitta hemma och spela Rumble som jag blev ombedd att ladda hem för 2-3 dagar sen. Det blev poppis bland kidzen när jag var i USA och jag har inte orkat fastna för ännu ett mobilspel så jag sket i att fixa det. Men nu har jag gjort det. Och shit vad kass jag är. Nu vet jag hur det känns att spela Wordfeud mot mig.
Ja, det var nog allt. Om ni inte hade några frågor på det här alltså?
ON THE ONE'S AND TWO'S
Idag är jag DJ här hemma i nattklubben Emils Playground.
Hör ni en smäll snart så var det bara jag som sprängde ljudvallen.
Jag vet inte hur länge Spotify haft funktionen "crossfade tracks", men jag upptäckte den häromdan and I'm loving it. Älskar den mer än min egen son om sanningen ska fram. Funktionen som gör att låtarna flyter ihop med varandra när man spelar upp dom. Fem sekunder tycker jag är lagom, så på slutet av ena låten så börjar nästa låt spelas, och känslan av att man är en fantastiskt grym DJ uppstår.
Fördel med detta:
Jag slipper ha fyra sekunders tystnad mellan varje låt varpå min granne Whitney Houstons musik tränger sig igenom dom frimärkestunna väggarna här i byggnaden. Nu har hon dock äntligen slutat spela "I will always love you" sexhundra gånger om dagen, för nu har hon upptäckt en helt ny låt. "Från och med du" med Oskar Linnros. En låt som jag cp-älskade sommaren 2010, och har ytterst fina minnen till, så jag tänker inte ge henne chansen att förstöra den för mig.
Den tystnaden på fyra sekunder är även skön att slippa när man sitter på tunnelbanan och har fjortispatrullen bakom sig som bräker ur sig en massa "Amen ja ba o han ba o asså vahettere guuud asso hahahiiiihhii pokémon".
Nackdel med detta:
På grund av min kraftiga ADHD så är det brutalt sällan som jag lyssnar igenom en låt från början till slut. Så har jag alltid varit. Jag lyssnar i en minut, sen känner jag mig färdig med den, och går vidare till nästa. Så den där funktionen med att låtarna mixas ihop på slutet hinner jag sällan uppleva. Shit vilken jobbig DJ jag skulle vara om jag jobbade ute nånstans och skulle få till ett härligt dansgolv. DJ Ambivalens skulle jag heta, och ur högtalarna skulle det låta nåt i stil med "Put your hands up in the... I'm in Miami.. bringing sexy back.. YEAH.. it don't matter if you're black or.. kuuung kuuung i bareeen.. BONKERS!" medan hela dansgolvet står still och glor irriterat på mig.
SCARFACE
Var på väg till jobbet och dansade runt till "Dansa, pausa"-låten när det här hände.
Stod i badrummet och skulle vända mig om, extremt snabbt av nån anledning, och svängradien blev lite större än jag hade tänkt mig, varpå jag smackar in trynet i dörrkanten, håååårt så in i helvete, ramlar ihop i en hög på golvet, undrar vad fan som hände, ser att jag har blodstänk på armen och hinner tänka "Om jag slår i ansiktet, och har blod på armen, då kan det inte vara så bra".
Och det var det där på bilden som mötte mig i spegeln.
"Men vafaaaaaaaaaaaaaaaaaan" suckade jag till min spegelbild.
Ett sexigt jack hela vägen ner till ögonbrynet. Ser ju ut som en fitta som har mens tänkte jag skriva innan jag insåg att det var lite vulgärt uttryckt kanske.
Så det blev till att ringa jobbet och meddela den glada nyheten att jag nog inte skulle komma in idag. Alltså jag är raka motsatsen till hypokondriker eller känslig och så, jag har slagit mig fördärvad genom åren och skitit i det, även efter mycket värre skador än så där.
Men nu var olycksplatsen mitt sagolikt vackra ansikte, så jag kände ändå att det kunde vara läge att tassa ner till vårdcentralen och fixa till det.
På plats var det två tjejer som hjälptes åt att hålla ihop luckan i min panna och limma fast skiten, eftersom lim tydligen skulle bli snyggare än om vi skulle sy och hålla på. Skitsköna tjejer för övrigt, dom märkte att jag hade rätt bra självdistans till min egen klumpighet så vi drev ganska kraftigt om det.
Och nu är jag hemma igen, en och en halv timme efter mötet mellan mjukt ansikte och hård dörrkant. Tvåhundra kronor kostade den kollisionen, plus dom pengar jag missar efter att inte jobba idag.
Men lite positiva saker jag tar med mig efter det här äventyret:
- Slipper jobba idag, så nu är det officiellt helg för mig
- Jag kommer ljuga om vad som hände och säga att jag knuffade bort en barnvagn från ett tåg och fick tåget i ansiktet, eller liknande historier som får folk att se mig som en hjälte
- Tjejer gillar ärr
LÄGESRAPPORT
Sitter i skrivande stund hos Franco i hans soffa (!!) på balkongen, sommar-hiphop-mixtape ur högtalarna i fönstret, kvällssol och kall öl.
Sjukt värdelöst.
Snart blir det äventyr på söder.
Slut på meddelandet.
VIKTIG INFORMATION OM VAD JAG GJORDE PÅ VALBORG
Igår var det valborg, så jag drog kepsen bak-och-fram, bad en polare köpa ut lite folköl, sladdade ner med moppen till brasan och hånglade med Lollo och Carro, spydde på en lyktstolpe och drog hem. Riktigt fin kväll.
ELLER... så var jag på Stureplan med några kompisar.
Där är jag lika ofta som jag är på damfotboll, alltså aldrig, av anledningar som dom flesta vettiga människor i Stockholm vet om.
Och det var sig likt där. Absolut ingenting har hänt sen jag var där första gången för drygt 10 år sen. Vi skulle till Sturecompagniets hiphopgolv som förvisso är huuuur jävla tungt som helst på grund av musiken, men för att komma dit måste man först stå i en kö till klubben. Och i min värld är en kö en rak linje av människor som lugnt och fint står och väntar på sin tur att komma in. Inte en jävla klunga av gapande blondiner som hänger på repen och försöker få ögonkontakt med vakten dom legat med, eller fitt-dryga brats som känner att dom är på tok för viktiga för att stå och vänta i en kö som en jävla sosse.
Mina kompisar var redan inne så jag stod själv i den där kön. Nykter var jag också, vilket inte bidrog till ljuvlig stämning precis. Och när jag väl är framme vid repet, först på tur, då kommer silikon-patrullen och ställer sig bredvid mig. Så vakten sidesteppar lite graciöst till dom och bara "Tjeeena tjejer, hur många är ni?" och sen ska det krånglas med nån jävla lista som nån snubbe dom hävdade att dom kände hade fixat, för dom blev CHOCKADE när det visade sig att dom eventuellt skulle behöva betala inträde.
När jag äntligen kommit in så höll jag en föreläsning för Franco om att Stureplan HADE kunnat vara så jävla grymt om man bara gjorde några ändringar. Och med "några" menar jag "en jävla massa".
Men nere i källaren så var det sinnessjukt bra tryck på hiphopgolvet. På gränsen till överdrivet hög volym, just how I like it, och bästa musiken. Woop woop. Apropå musik så stod jag och snackade med en tjej om musik när jag var ute och rökte. Frågade vad hennes favoritlåt var. "Vet du vem Busta Rhymes är?" undrade hon. "Jag har hört talats om honom, ja" svarade jag. "Okej, vet du vem Nas är?" undrade hon sen. "Men vafan, bara för att jag har skjorta och frisyr så betyder inte det att jag inte kan nåt om hiphop, Nas är en av mina absoluta favoriter" sa jag, och visade även min halskedja där det står "The world is yours" som är en låt av honom.
Jag har spenderat tillräckligt många år av med liv med baggy jeans, stora tröjor och rakat huvud, men den tiden är sedan länge förbi, men man kan faktiskt lyssna på hiphop ändå. Tro mig, jag har testat.
Efter många timmars dansande åkte vi hem. Det var skönt att vara nykter, men det är inte kul att uppleva Stockholmsdjungeln på natten med alla spyor och äckliga människor överallt, sånt som man inte tänker på när man är en drunk monkey själv.
När vi kom hem mötte vi en tjej vid busshållsplatsen som gick med en kompis till oss. Franco skulle hälsa på henne men hon visste redan hans namn. Så skulle jag hälsa på henne men hon visste mitt namn också. The fuck? Men då sa hon att hon läser min blogg, och öste ur sig massa komplimanger vilket blev en superhärlig avslutning på kvällen. Tack Sara!!! (Hoppas det var det du hette annars blir det pinsamt)
Så där, nu är jag klar med ännu ett sånt där inlägg som jag verkligen hatar mest av allt att skriva, när man bara gaggar om vad man gjort kvällen innan när det inte ens hänt nåt speciellt. Men men, måste försöka komma igång med skrivandet lite mer, och det här kanske är en bra början.
Så här ser förresten ett par kritvita Converse ut efter man studsat runt till bra musik några timmar på ett överfullt dansgolv.
Nu ska jag köra filmkväll tills jag däckar. The Devil Inside och Chronicle kör vi på. Kram!
MAMMA
"Man väljer inte sina föräldrar" sägs det ibland. Men hade jag haft möjligheten att välja fritt så hade jag valt mina föräldrar om och om igen. "Jag har världens bästa mamma" sägs det ibland. Men jag HAR faktiskt världens bästa mamma, så jag vet inte varför alla andra håller på och ljuger för.
Och idag fyller min lilla mamma 60 år, vilket är helt obegripligt eftersom jag ser på henne som max 40 fortfarande. Varav 30 år som hon uppfostrat tre finfina barn med hjälp av hennes sidekick, pappa. Jag har aldrig träffat en mer omtänksam, godhjärtad, snäll och fin person som stålkvinnan som satte mig och mina syskon på den här jorden, och jag är henne evigt tacksam för allt hon har gjort för oss snorungar genom åren.
Jag sitter i mammas knä like a boss för några år sen.
Så nu ska jag iväg och spendera helgen i Trosa, med födelsedagsfest i deras villa tillsammans med en triljard andra människor. Måste bara fixa en present först, men kan inte bestämma mig för om jag ska köpa en dubbeltriss eller två trisslotter. Vi får se.
Grattis älskade lilla mamma på 60(fast egentligen max 40)-årsdagen!!!
CALIFORNIA LOVE (DEL 5)
(Det här blir sista delen av min lilla utflykt till USA, och det här inlägget skrev jag faktiskt samma dag som det förra inlägget, men det blev aldrig av att jag publicerade det på grund av vissa omständigheter som jag inte pallar gå in på, men nu kommer det i alla fall, och efter detta kan vi tillsammans lämna the land of opportunities bakom oss och gå vidare i livet...)
Spelar beer pong på Bar None, sjukt roligt, och det var en djävulens massa människor där som firade spring break. Varför har vi inte beer pong i Sverige? Det ska jag styra upp i sommar kan jag lova. Fast typ tequila pong istället.
Efter Bar None drog vi vidare till nån fräsig klubb där vi fick gå in bakvägen in på klubben. Kände mig som i filmen Goodfellas när man gick förbi entrén, in i en gränd, en vakt som låser upp en sunkig dörr, in i en trång korridor, ut i nåt kök typ, och sen var man helt plötsligt på dansgolvet. Hade alltid velat göra en sån grej.
På slutet blev det catfight inne på klubben som sen fortsatte utanför med en jublande publik i en cirkel runt omkring, tills polisen kom och styrde upp situationen till allas besvikelse.
Visdomsord i baren.
Kaffe med Ado på Union Square.
Silvermannen som alltid stod vid Union Square och dansade på trälådan till Michael Jackson-låtar.
Heeej bloggen / dagens outfit hemma hos Obi
Franco blir klippt, Cim fixar friterad kyckling och jag dricker Moscato och tittar förföriskt på påsen med red cups på bordet.
Här skulle jag vilja bo av obvious reasons.
Smygfotar igen, denna gång är det Lucas och Cim som blev offren. Lucas hade dock redan upptäckt mig, men Cim var fullt upptagen med att skriva sms för att fråga var jag var nånstans.
Näst sista dagen drack vi lite vin och hängde i underbara Dolores Park med sköna Alex, hans pitbull Trash, samt en triljard andra hundar som sprang löst där i parken. Helt klart en av favoritplatserna i San Francisco.
Alex som var på besök i Stockholm sommaren 2010 som var en av dom bästa somrarna nånsin. Riktigt jävla skön snubbe det där, och jag hoppas innerligt att jag kommer träffa honom och alla andra sköna amerikanare igen.
På väg hem från parken till Cim med en låda öl. Vi gick förbi en extreeemt lång kö bestående av folk som skulle på Odd Future-konsert, alltså en jävla massa hiphop-gangsters i kön. Varpå Ado kände sig nöjd över att gå med en pitbull så alla hiphop-gangsters bara flyttade på sig. Fem månader gammal men ändå respektingivande.
Dragkamp. Tjugo sekunder efter bilden togs såg det ut som att det hade snöat på golvet.
Sista kvällen med gänget, och vi mötte upp Farid för att ta några öl och spela biljardturnering. Farid och jag är i final på bilden, och för att inte komma till hans hemstad och göra honom ledsen så satte jag 8:an med flit så han kunde få vinna. Det var nån slags irländsk pub förresten, men dra åt helvete vilken soft hiphop dom spelade där, det ska ni ha jävligt klart för er.
En stol på gatan så man kan vila sina trötta små ben efter att ha gått i alla jävla uppförsbackar. Ska jag säga nåt som däremot inte fanns på gatan? Papperskorgar! Det finns EN papperskorg som hela San Francisco får slänga sitt skräp i, och ändå är gatorna rena som korridorerna på kungliga slottet. Men ska jag säga nåt som fanns på gatorna? Prostituerade! I alla fall om man hamnade i dom kvarteren, vilket vilsna turister hade en tendens att göra. Två meter och hundra kilo tunga transvestit-horor fanns det att välja och vraka på om man diggade sånt, men det var inte riktigt min grej kände jag.
Dagen efter åkte Ado och Franco hem till Svärje, jag kramade dom farväl, checkade ut från hotellet och drog hem till Cim. Det blev lite turn of events som jag inte ska gå in på här, Farid kom över också så gick träffa honom en sista gång vilket kändes fint, sen satt vi (jag) och tog några öl innan jag skulle ut med en amerikansk tjej jag träffat på en klubb några kvällar tidigare.
Bild från klubben som en av hennes hundra kompisar tog. (Klippte bort mitt eget ansikte av estetiska skäl). Vi bestämde att vi skulle på en "american date" på tisdagkvällen mest som en kul grej och för att Ado och Franco skulle lämna mig att vara ensam då.
Sagt och gjort, vi gick ut och käkade tacos (det var ju trots allt Taco Tuesday), drack margaritas, sprang iväg i ösregnet till en vinbar och bara allmänt chillade sista kvällen i det förtrollade landet. Man märkte att man var på amerikansk dejt när man fick frågan "So, do you go to church every sunday?" vilket inte särskilt många svenska tjejer skulle få för sig att fråga. "Weeell... not EVERY sunday" svarade jag. Men vi hade trevligt ändå.
Dagen efter var det dags för mig att åka hem. Jag kramade om lilla Cims och hennes lilla hund, sen drog jag iväg till flygplatsen. Hamnade bredvid en jävligt soft snubbe från Kanada som jag surrade med under resan, han jobbade som fotograf och bara åkte runt världen och tog bilder vilket lät som ett jobb jag kan tänka mig. Sen tog vi en cigg när vi landade i Amsterdam innan jag skulle iväg till min gate.
När jag kommer till gaten typ en kvart innan planet ska gå får jag höra att min gate blivit ändrad. "Okay, so where is it?" frågade jag. "Uhhm... it's on the other side of the airport. And you have about five minutes to get there" fick jag som svar av den stressade flygplatskvinnan. Så jag fick spriiiiiiinga som vinden, och hann precis på sekunden komma på planet. Att springa på en flygplats, då känns det som att man är med i en romantisk film i jakten på sitt livs kärlek som precis ska gå på ett plan vilket man försöker hindra. Så var inte fallet nu, däremot hamnade jag BREDVID en jävla UFC-fighter på väg till Stockholm. Heeeeeerregud vad starstruck jag blev. Jag hade sett alla hans matcher, och han har även vunnit pengar åt mig några gånger när jag spelat på honom. Så jag började självklart snacka med honom, vilket kändes helt overkligt men helt underbart. Bästa flygresan nånsin.
211 centimeter lång MMA-fighter. Come get some. Kortet tog vi när vi landat och väntade på våra väskor. Jag ser ju ut som en jävla dvärg i jämförelse. En dvärg som inte sovit på 30 timmar vilket är anledningen till att jag ser ut som jag gör.
Så Maria Montazami på ditresan, och Stefan Struve på hemresan. Fin kontrast det där.
Nu blir det inga fler inlägg om resan. Fem inlägg får räcka. Men trooo mig, jag hade kunnat skriva bra mycket mer än så, men dom inläggen har jag i huvet istället. Ett minne för livet, och jag kommer åka tillbaka så snart jag kan, believe me.
Tack för allt, fantastiska land. Over and out.
Spelar beer pong på Bar None, sjukt roligt, och det var en djävulens massa människor där som firade spring break. Varför har vi inte beer pong i Sverige? Det ska jag styra upp i sommar kan jag lova. Fast typ tequila pong istället.
Efter Bar None drog vi vidare till nån fräsig klubb där vi fick gå in bakvägen in på klubben. Kände mig som i filmen Goodfellas när man gick förbi entrén, in i en gränd, en vakt som låser upp en sunkig dörr, in i en trång korridor, ut i nåt kök typ, och sen var man helt plötsligt på dansgolvet. Hade alltid velat göra en sån grej.
På slutet blev det catfight inne på klubben som sen fortsatte utanför med en jublande publik i en cirkel runt omkring, tills polisen kom och styrde upp situationen till allas besvikelse.
Visdomsord i baren.
Kaffe med Ado på Union Square.
Silvermannen som alltid stod vid Union Square och dansade på trälådan till Michael Jackson-låtar.
Heeej bloggen / dagens outfit hemma hos Obi
Franco blir klippt, Cim fixar friterad kyckling och jag dricker Moscato och tittar förföriskt på påsen med red cups på bordet.
Här skulle jag vilja bo av obvious reasons.
Smygfotar igen, denna gång är det Lucas och Cim som blev offren. Lucas hade dock redan upptäckt mig, men Cim var fullt upptagen med att skriva sms för att fråga var jag var nånstans.
Näst sista dagen drack vi lite vin och hängde i underbara Dolores Park med sköna Alex, hans pitbull Trash, samt en triljard andra hundar som sprang löst där i parken. Helt klart en av favoritplatserna i San Francisco.
Alex som var på besök i Stockholm sommaren 2010 som var en av dom bästa somrarna nånsin. Riktigt jävla skön snubbe det där, och jag hoppas innerligt att jag kommer träffa honom och alla andra sköna amerikanare igen.
På väg hem från parken till Cim med en låda öl. Vi gick förbi en extreeemt lång kö bestående av folk som skulle på Odd Future-konsert, alltså en jävla massa hiphop-gangsters i kön. Varpå Ado kände sig nöjd över att gå med en pitbull så alla hiphop-gangsters bara flyttade på sig. Fem månader gammal men ändå respektingivande.
Dragkamp. Tjugo sekunder efter bilden togs såg det ut som att det hade snöat på golvet.
Sista kvällen med gänget, och vi mötte upp Farid för att ta några öl och spela biljardturnering. Farid och jag är i final på bilden, och för att inte komma till hans hemstad och göra honom ledsen så satte jag 8:an med flit så han kunde få vinna. Det var nån slags irländsk pub förresten, men dra åt helvete vilken soft hiphop dom spelade där, det ska ni ha jävligt klart för er.
En stol på gatan så man kan vila sina trötta små ben efter att ha gått i alla jävla uppförsbackar. Ska jag säga nåt som däremot inte fanns på gatan? Papperskorgar! Det finns EN papperskorg som hela San Francisco får slänga sitt skräp i, och ändå är gatorna rena som korridorerna på kungliga slottet. Men ska jag säga nåt som fanns på gatorna? Prostituerade! I alla fall om man hamnade i dom kvarteren, vilket vilsna turister hade en tendens att göra. Två meter och hundra kilo tunga transvestit-horor fanns det att välja och vraka på om man diggade sånt, men det var inte riktigt min grej kände jag.
Dagen efter åkte Ado och Franco hem till Svärje, jag kramade dom farväl, checkade ut från hotellet och drog hem till Cim. Det blev lite turn of events som jag inte ska gå in på här, Farid kom över också så gick träffa honom en sista gång vilket kändes fint, sen satt vi (jag) och tog några öl innan jag skulle ut med en amerikansk tjej jag träffat på en klubb några kvällar tidigare.
Bild från klubben som en av hennes hundra kompisar tog. (Klippte bort mitt eget ansikte av estetiska skäl). Vi bestämde att vi skulle på en "american date" på tisdagkvällen mest som en kul grej och för att Ado och Franco skulle lämna mig att vara ensam då.
Sagt och gjort, vi gick ut och käkade tacos (det var ju trots allt Taco Tuesday), drack margaritas, sprang iväg i ösregnet till en vinbar och bara allmänt chillade sista kvällen i det förtrollade landet. Man märkte att man var på amerikansk dejt när man fick frågan "So, do you go to church every sunday?" vilket inte särskilt många svenska tjejer skulle få för sig att fråga. "Weeell... not EVERY sunday" svarade jag. Men vi hade trevligt ändå.
Dagen efter var det dags för mig att åka hem. Jag kramade om lilla Cims och hennes lilla hund, sen drog jag iväg till flygplatsen. Hamnade bredvid en jävligt soft snubbe från Kanada som jag surrade med under resan, han jobbade som fotograf och bara åkte runt världen och tog bilder vilket lät som ett jobb jag kan tänka mig. Sen tog vi en cigg när vi landade i Amsterdam innan jag skulle iväg till min gate.
När jag kommer till gaten typ en kvart innan planet ska gå får jag höra att min gate blivit ändrad. "Okay, so where is it?" frågade jag. "Uhhm... it's on the other side of the airport. And you have about five minutes to get there" fick jag som svar av den stressade flygplatskvinnan. Så jag fick spriiiiiiinga som vinden, och hann precis på sekunden komma på planet. Att springa på en flygplats, då känns det som att man är med i en romantisk film i jakten på sitt livs kärlek som precis ska gå på ett plan vilket man försöker hindra. Så var inte fallet nu, däremot hamnade jag BREDVID en jävla UFC-fighter på väg till Stockholm. Heeeeeerregud vad starstruck jag blev. Jag hade sett alla hans matcher, och han har även vunnit pengar åt mig några gånger när jag spelat på honom. Så jag började självklart snacka med honom, vilket kändes helt overkligt men helt underbart. Bästa flygresan nånsin.
211 centimeter lång MMA-fighter. Come get some. Kortet tog vi när vi landat och väntade på våra väskor. Jag ser ju ut som en jävla dvärg i jämförelse. En dvärg som inte sovit på 30 timmar vilket är anledningen till att jag ser ut som jag gör.
Så Maria Montazami på ditresan, och Stefan Struve på hemresan. Fin kontrast det där.
Nu blir det inga fler inlägg om resan. Fem inlägg får räcka. Men trooo mig, jag hade kunnat skriva bra mycket mer än så, men dom inläggen har jag i huvet istället. Ett minne för livet, och jag kommer åka tillbaka så snart jag kan, believe me.
Tack för allt, fantastiska land. Over and out.
CALIFORNIA LOVE (DEL 4)
Mitt resesällskap Franco och Ado står och hänger utanför Cims lägenhet. "Vem av er har legat med flest killar?" frågade jag när kortet togs.
Fortfarande utanför Cims lägenhet. 780 Post street är adressen, om ni vill hälsa på.
Jesus kristus allah akbar i helvetet, vilka backar dom har i den där stan. Bara uppförsbackar också, inga nedförsbackar, hur sjukt är inte det?
Okej, vissa nedförsbackar hade dom, här är en av dom få. Tänk att åka pulka där på vintern. Då skulle ni ha en trasig jävla pulka eftersom deras "vinter" innebär 10 plusgrader och noll snöflingor. Ser ni hur bilarna är parkerade förresten? I dom lite mindre backarna är det lag på att vrida hjulen mot trottoarkanten annars får man böter och blir skjuten. Eller får sitta på Alcatraz resten av livet som för övrigt ligger där ute i vattnet på bilden.
Här var vi nere i Fisherman's Wharf i hamnen för att besöka The Aquarium, och Cim tjatade som fan på mig att jag skulle ta kort på henne framför den där fisken, till slut tog jag fram kameran och gjorde som hon ville. Hon kan inte få nog av hajar den där tjejen.
En massa knasiga fiskar som man var omringad av när man stod på ett rullband och åkte genom en glastunnel inne i akvariet. Jag hatar att äta fisk, men älskar att titta på dom eller fiska dom. Jag blev liiite våt i trosan när jag såg en ENORM vägg utanför där dom hade målat en ENORM jävla val. "Shit, tänk om dom har en blåval här inne?" vilket ju är nåt jag måste se i verkligheten innan jag dör. Jag övergav tanken efter en halv sekund när jag insåg hur efterbliven tanken var. Men för säkerhets skull frågade jag en tjej som jobbade där inne. Nej, det hade dom inte, svarade hon. Fan.
Några grodor som har trekant. Jag som gillar tidelag blev naturligtvis extremt upphetsad av detta. Mycket erotiskt måste jag säga.
Vid det här lilla vattenhålet stod en snubbe som jobbade där och gav instruktioner för hur man skulle bete sig om man ville röra en sjöstjärna. Peta på den med fingret var instruktionen, vilket jag aldrig hade kunnat lista ut själv, och övergav därmed tanken på att olla den.
"Do you guys have any questions?" undrade han sen. Alltså, inte för att vara dryg turist eller så, men vad skulle jag MÖJLIGTVIS vilja veta om en jävla trött sjöstjärna? Absolut ingenting.
Apropå trött...
HAHAHAHA jag och Ado satte på oss fisk-masker, helt jävla sjuka i huvet är vi!! Och HAHA min fisk har solglasögon på sig, har ni nånsin sett nåt knasigare??
Okej, nu pallar jag inte mer. Del 5 som definitivt blir sista delen kommer lite senare!
Kram på knäskålen så länge.
CALIFORNIA LOVE (DEL 3)
Lite fler bilder från resan...
Jag märker när jag lägger upp bilderna att det finns huuuur mycket som helst att skriva om dom senaste veckorna i livet som Emil, för mycket för att jag ska orka skriva det. Så det blir bara lite bilder, och lite semi-meningslös tillhörande text. Det får helt enkelt räcka så. Jag har resans fullständiga blogginlägg i huvet, och det är det viktiga.
Men ja, vidare till bilderna, och nu är vi på väg från LA hem till San Francisco alltså...
Objects in mirror are closer than they appear.
Här stannade vi för att tanka, och en snubbe får böter för att han inte kammat sig ordentligt eller nåt.
Inne på K Mart för att låna toaletten, och ni tjejer kanske är vana vid att se någon sitta så där i båset bredvid er, men som kille vill man helst slippa den här synen. Jävlar vad jag smygfotar hela tiden förresten, värsta paparazzin. Vet inte vilken smygfotning som var värst, det här fotot eller det på Usama bin Ladins brorsor i del 1.
Kändes som vi stannade hela tiden för att käka eller ta rökpaus. Här var vi på KFC nånstans. På många ställen där man beställde mat fick man säga sitt namn så ropade dom ut det när maten var färdig. Jag brukade säga att jag hette Benjamin, vilket jag just då tyckte var lite festligt.
Så efter 1018 miles var vi äntligen tillbaka i den vackra staden igen. Älskar roadtrips, men skönt att vara lite stationär ibland också.
På shoppingrunda i stan. Här använde jag en lustig funktion på kameran som heter fish-eye, som trycker ihop bilden lite för att få med så mycket som möjligt. Vilket gjorde att Ado ser ut att vara Francos femårige son.
Käkar en turkey sandwich och dricker öl vid bardisken på Tommy's Joynt och kollar på Champions League en solig förmiddag. En liten händelse kanske, men ack så underbar.
Vid bardisken på Tommy's fortfarande. Ser ni nåt bekant på bilden, förutom mitt gulliga tryne i spegeln?
Tommy's igen. Jävligt soft restaurang. "Restaurant? That's a stretch..."
Jag står och glassar vid en av alla väggar med graffiti. Det kanske ni inte visste om mig, men jag ÄLSKAR graffiti vilket jag gjort sen jag var typ sju år gammal, och det fanns väldigt mycket fint att titta på i staterna.
Sjukt gullig liten gumma som lagade mat på ett ställe som hette Moulin Rouge, och jag älskade skylten hon satt upp vid sin lilla kokhörna.
Där fick man en sån här frukost. En miljard kalorier, men persiljan gjorde att man kunde äta det med rent samvete. Fråga mig inte vad persilja gör ihop med pannkakor bara. Eller vad en stor fet smörklick har att göra på pannkakorna. Eller varför man får potatis ihop med smörgåsen man beställer. Och så vidare. Jävligt lustig matkultur har dom där borta.
Supermysiga Lush Lounge på Polk street. Där blev vi tvingade av Cim att dricka "typisk San Francisco-shot" som hette So Cal eller nåt liknande. Minns ej hur det smakade, däremot minns jag hur hennes favoritdrink smakade. Whiskey Sour eller nåt heter den, och den smakar som en uteliggares kiss.
Skylt som gäller alla utom turister som inte bryr sig.
Skylt vid utgången till Lush Lounge som alltså låg på Polk street, vilket är motsvarigheten till Götgatsbacken i Stockholm, alltså bargatan. Och bosätter man sig på en jävla bargata får man väl ändå räkna med att det eventu-ELLT inte är bibliotekstystnad varje kväll?
Den nattliga traditionen: svänga in på Belissimo's och fyllekäka västkustens godaste pizza-slizes. Här blev Franco alltid kallad för bossen när vi kom dit.
Jag står och hänger utanför Cims lägenhet på Post street, redo för en dag fylld av äventyr och eskapader.
Men mer om det i nästa inlägg, som jag lägger upp senare idag. Och jag vet att jag skrivit varje gång hittills att jag lägger upp det senare under dagen, men så kommer det dagen efter, men ni måste förstå att jag fortfarande är brutalt jetlaggad. Dom tre senaste dagarna har jag sovit från två på dagen till midnatt så jag är inte riktigt i samma tidszon som ni andra ännu, men jag jobbar på det.
Men men. Del 4 kommer antagligen upp om några timmar, och det blir antagligen sista inlägget från USA-resan, sen är det dags att gå vidare i livet känner jag.
Hur mår ni förresten? Hänt nåt kul i Sverige dom tre senaste veckorna?
Jag märker när jag lägger upp bilderna att det finns huuuur mycket som helst att skriva om dom senaste veckorna i livet som Emil, för mycket för att jag ska orka skriva det. Så det blir bara lite bilder, och lite semi-meningslös tillhörande text. Det får helt enkelt räcka så. Jag har resans fullständiga blogginlägg i huvet, och det är det viktiga.
Men ja, vidare till bilderna, och nu är vi på väg från LA hem till San Francisco alltså...
Objects in mirror are closer than they appear.
Här stannade vi för att tanka, och en snubbe får böter för att han inte kammat sig ordentligt eller nåt.
Inne på K Mart för att låna toaletten, och ni tjejer kanske är vana vid att se någon sitta så där i båset bredvid er, men som kille vill man helst slippa den här synen. Jävlar vad jag smygfotar hela tiden förresten, värsta paparazzin. Vet inte vilken smygfotning som var värst, det här fotot eller det på Usama bin Ladins brorsor i del 1.
Kändes som vi stannade hela tiden för att käka eller ta rökpaus. Här var vi på KFC nånstans. På många ställen där man beställde mat fick man säga sitt namn så ropade dom ut det när maten var färdig. Jag brukade säga att jag hette Benjamin, vilket jag just då tyckte var lite festligt.
Så efter 1018 miles var vi äntligen tillbaka i den vackra staden igen. Älskar roadtrips, men skönt att vara lite stationär ibland också.
På shoppingrunda i stan. Här använde jag en lustig funktion på kameran som heter fish-eye, som trycker ihop bilden lite för att få med så mycket som möjligt. Vilket gjorde att Ado ser ut att vara Francos femårige son.
Käkar en turkey sandwich och dricker öl vid bardisken på Tommy's Joynt och kollar på Champions League en solig förmiddag. En liten händelse kanske, men ack så underbar.
Vid bardisken på Tommy's fortfarande. Ser ni nåt bekant på bilden, förutom mitt gulliga tryne i spegeln?
Tommy's igen. Jävligt soft restaurang. "Restaurant? That's a stretch..."
Jag står och glassar vid en av alla väggar med graffiti. Det kanske ni inte visste om mig, men jag ÄLSKAR graffiti vilket jag gjort sen jag var typ sju år gammal, och det fanns väldigt mycket fint att titta på i staterna.
Sjukt gullig liten gumma som lagade mat på ett ställe som hette Moulin Rouge, och jag älskade skylten hon satt upp vid sin lilla kokhörna.
Där fick man en sån här frukost. En miljard kalorier, men persiljan gjorde att man kunde äta det med rent samvete. Fråga mig inte vad persilja gör ihop med pannkakor bara. Eller vad en stor fet smörklick har att göra på pannkakorna. Eller varför man får potatis ihop med smörgåsen man beställer. Och så vidare. Jävligt lustig matkultur har dom där borta.
Supermysiga Lush Lounge på Polk street. Där blev vi tvingade av Cim att dricka "typisk San Francisco-shot" som hette So Cal eller nåt liknande. Minns ej hur det smakade, däremot minns jag hur hennes favoritdrink smakade. Whiskey Sour eller nåt heter den, och den smakar som en uteliggares kiss.
Skylt som gäller alla utom turister som inte bryr sig.
Skylt vid utgången till Lush Lounge som alltså låg på Polk street, vilket är motsvarigheten till Götgatsbacken i Stockholm, alltså bargatan. Och bosätter man sig på en jävla bargata får man väl ändå räkna med att det eventu-ELLT inte är bibliotekstystnad varje kväll?
Den nattliga traditionen: svänga in på Belissimo's och fyllekäka västkustens godaste pizza-slizes. Här blev Franco alltid kallad för bossen när vi kom dit.
Jag står och hänger utanför Cims lägenhet på Post street, redo för en dag fylld av äventyr och eskapader.
Men mer om det i nästa inlägg, som jag lägger upp senare idag. Och jag vet att jag skrivit varje gång hittills att jag lägger upp det senare under dagen, men så kommer det dagen efter, men ni måste förstå att jag fortfarande är brutalt jetlaggad. Dom tre senaste dagarna har jag sovit från två på dagen till midnatt så jag är inte riktigt i samma tidszon som ni andra ännu, men jag jobbar på det.
Men men. Del 4 kommer antagligen upp om några timmar, och det blir antagligen sista inlägget från USA-resan, sen är det dags att gå vidare i livet känner jag.
Hur mår ni förresten? Hänt nåt kul i Sverige dom tre senaste veckorna?
CALIFORNIA LOVE (DEL 2)
Så... vi hyrde alltså en bil till vår roadtrip till LA. Vi hade hyrt en Mustang, men fick en Camaro av oklar anledning, vilket bilälskaren Ado blev väldigt glad över.
Den här bilden togs uppe på ett berg i Malibu, och ingen utsikt jag nånsin sett kommer i närheten av hur fint det var där uppe. Tog massa bilder men ingen av dom återger hur nice det var i verkligheten.
Helt jävla underbart. Har ni vägarna förbi nån gång rekommenderar jag Malibu starkt.
Ados nacke efter en biltur i eftermiddagssolen. "Syns det mycket?" frågade han.
På hotellets parkering redo för att åka och käka. Jävligt soft hotell för övrigt, tyckte tre fjärdedelar av oss i alla fall. Prinsessan Cim hade sett bättre.
Ute och kör längs stranden. Jag hade ett förslag om att man borde smacka upp lite konstgjorda palmer i Stockholm också. Hur soft hade inte det varit på sommaren? Längs Skeppsbrokajen, Djurgården, Långholmen, och egentligen överallt där det finns vatten. När jag blir president över Sverige ska jag fixa det, promise.
Käkar på nåt ställe som jag TROR låg på Rodeo Drive, men vad vet jag. Öl hade dom i alla fall.
Vi tjejer piffar till oss på hotellrummet inför utekväll. Helt logiskt så var handfatet placerat i rummet och inte i badrummet. Silly americans.
"My wallet looks like a bible"
Pico Boulevard.
På väg hem efter sista kvällen i Santa Monica, och följande morgon skulle vi upp tidigt för att åka hem till San Francisco igen. Hade bara bott där i tre dagar innan vi drog till LA, men det kändes verkligen som att vi skulle HEM till San Francisco.
Fortsätter med en del 3 lite senare idag...
CALIFORNIA LOVE (DEL 1)
Heeeeeeej vänner!
Nu är min jetlaggade kropp tillbaka i Sverige igen sen några dagar tillbaka. Helt ofrivilligt bör tilläggas, hade gärna stannat kvar i USA ett tag till. Typ sju år. Var ju inte jättespännande att komma hem till ösregn och snöstorm (!!!) precis.
Finns inte en chans att jag skulle lyckas orka skriva ner allt jag gjort och sett under dom senaste veckorna, men för att sätta blogg-bollen i rullning igen så kan jag försöka skriva av mig lite i alla fall.
Jag låg andra morgonen på hotellrummet (vaknade SJUKT tidigt VARJE morgon i två veckor) och började skriva ner lite stödord vilket jag tänkte göra dagligen så jag skulle kunna få med allt i ett inlägg när jag kom hem, men övergav den tanken direkt eftersom det aldrig skulle gå i längden. Det enda jag hann skriva var "Nakna män i penisringar på gatan" och "Jaywalka framför polisbil". Det hann jag göra totalt fyra gånger under resan förresten. Inte gå runt naken på gatan med penisring alltså, utan att gå mot rött framför snuten. En kväll blev jag även stoppad i LA när jag av oklar anledning sprang i slow-motion framför en bil lååångt borta som jag inte såg hade texten L.A.P.D. och sirener på sig, men jag slapp böter eftersom jag är så himla charmig.
Hur som helst.
Jag slänger upp lite bilder och lite text vartefter så blir det säkert bra till slut.
Tog kanske tusen bilder och hundra filmer, men vi kanske inte behöver ha med allihop?
Sverige, väldigt tidigt på morgonen. På väg till Amsterdam för mellanlandning.
I Amsterdam så kom nån kvinna vid namn Maria fram till mig och undrade om vi kunde ta ett kort tillsammans. Ja visst kan vi göra det, sa jag. Hon var för övrigt mycket noga med att jag skulle stå på hennes vänstra sida, eftersom hon inte kunde bli fotad i "fel vinkel" som hon sa, och tog tag i mig och ställde mig på rätt plats. Lite udda kanske, men en väldigt sympatisk tjej i övrigt.
Är det här två personer man gärna vill ha på samma plan till USA? Njaaa...
Äntligen var jag hemma!!
Träffade några tjejer på The White Horse som vi spelade shuffleboard mot. Det var Sweden vs. USA och Sweden vann.
Roadtrip till Los Angeles, och här hade vi stannar på nån mack i öknen och jag köpte beef jerky som jag längtat så mycket efter. Inte för att det är särskilt gott, utan för att det bara är så jävla mycket USA-romantik för mig.
Här frågade jag Ado hur många tjejer han haft sex med. Tror han överdrev lite dock.
Ännu mer USA-romantik... köpa en forty (en sjukt stor öl) som man får i en brown paper bag. Sen sitta i solen och dricka lite innan vi kör vidare.
Var vi än körde så skiftade landskapet och det var så sjuuuuuuukt fint överallt. Jag är ju värsta utsikts-bögen så jag älskade varje sekund av roadtrippen.
Framme i Santa Monica, Los Angeles, och det blev middag och rödvin som belöning för en lång jävla bilresa.
Ado ringer lobbyn på hotellet och frågar var porrkanalerna är nånstans.
Oj då.
Kungen.
Massa människor vid Hollywood Boulevard och så nån jävla skylt i bakgrunden där på berget.
Hiphopklubb i LA med löjligt bra musik, och den där tjejen var från Enskede. Jävligt otippat.
Extremt underhållande breakdance crew på Venice Beach, kollade upp dom på Youtube sen och dom heter Style Proz Crew och är helt underbara, har tävlat i America's Got Talent och sånt också. Grymt sköna.
Woop woop! It's the sound of the police!
Pallar inte mer nu, fortsätter i ett nytt inlägg lite senare idag istället med lite fler bilder och sånt trams. Avslutar med en video jag spelade in på breakdance-snubbarna i Venice, fast som jag upptäckte när jag kollade upp dom på Youtube så missade vi deras "riktiga" show när dom kommer igång ordentligt. Vilket dom så klart gjorde precis efter jag slutat filma och vi promenerade vidare.
LÄGESRAPPORT FRÅN ANDRA SIDAN JORDKLOTET
Jag lever livet och allt är fantastiskt, det är allt jag hinner säga just nu!
THE AMERICAN DREAM
Okej, mina vänner... snart lämnar jag er på obestämd tid för att ta en liten vända till USA. Planen är att bli illegal flykting där borta och aldrig mer komma tillbaka till Sverige, men vi får se hur det blir med den saken.
Ados brorsa kommer och hämtar mig och Franco typ 03.30 i natt, sen hämtar vi upp Ado och drar till Arlanda. Jag kommer hålla mig vaken tills det är dags, skulle ändå aldrig kunna somna nu med all adrenalin jag har i kroppen. Är så djävulskt taggad på den här resan så ni anar inte. Har velat åka till USA hela mitt liv och nu blir det äntligen av. Heeeeeeerreguden, vad nice det ska bli.
Förresten, sjuk grej, vi var ute i lördags typ 20 pers och stökade runt lite överallt, och sen blev det efterfest hemma hos mig med ett gäng människor typ fem på morgonen. Klockan halv sex så ska Franco gå på muggen, och med halvt uppknäppta byxor i hallen så öppnas dörren till min lägenhet. Ja, då är det min granne Whitney Houston som tydligen bestämt sig för att komma över. Utan att knacka på eller nånting, hon bara kliver in helt oblygt. Franco höll ju på att få en hjärtattack, och jag försökte få Whitney att inse att det kanske är ett lite suspekt beteende att bara kliva in hos främmande människor halv sex på morgonen, men det verkade inte hon tycka. "Jaja... nänä... men okej, vill du ha en öl?" frågade jag då som den artiga granne jag är, och det ville hon. Jag vet inte, men jag får känslan av att det är en mycket speciell människa det där. Hon kanske inte är den vassaste kniven i stallet, vad vet jag. Men skön initiativtagningsförmåga har hon ju i alla fall.
Men hoppas ni har det bra här hemma så länge, era satans jävla as. Jag har ingen aning hur aktiv jag kommer vara med bloggen dom närmaste veckorna, om jag ens kommer vara aktiv över huvud taget. Om ni vill kan ni även kolla in Cims blogg ibland om hon skrivit nåt, även fast hon inte verkar vara så aktiv hon heller.
Nej, nu ska jag sätta mig på balkongen och dricka en iskall Brooklyn, röka en Lucky Strike, titta upp mot stjärnorna och tänka att "Fan, nästa gång jag ser dom här stjärnorna så befinner jag mig på andra sidan jordklotet". Sen kommer jag sucka tillfredsställande och säga "Fan vad sjukt" högt för mig själv.
Au revoir, som dom säger i Amerika! Kommer sakna er!
Mvh Emil - mer taggad än en igelkott.
YOU'RE A FUNNY GUY
Jag gick förbi centrum halv åtta imorse, och strax efter var det några hjältar som rånade en värdetransport där. Att folk aldrig lär sig, begå inga grova brottsliga handlingar när du befinner dig på en jävla ö, då flyktvägarna blir ganska begränsade. Som vanligt åkte dom fast vid Skurubron, utan några som helst konstigheter.
Men jag garvade åt Simons facebookstatus några timmar senare, när jag läste Sebastians kommentar. Jag har sagt det förut, men för er som inte vet eller som aldrig träffat Sibbe, han är alltså den roligaste människa jag nånsin träffat. Jag känner mig så jäääävla, jävla tråkig i hans sällskap. Jag hinner ju inte säga nåt kul eftersom jag är upptagen med att garva okontrollerat åt exakt allt som kommer ur hans mun. Ni som känner honom vet vad jag pratar om.
Här var hans kommentar idag i alla fall:
Jag vet inte ens om ni tycker det är särskilt skoj, det kanske blir en annan grej när man vet hur han är som person. Aldrig seriös, men alltid med ett seriöst ansiktsuttryck när han säger dom sjukaste grejerna precis hela tiden. Min favorittyp av humor.
Han skämtade om en liknande grej för typ 4-5 år sen som jag faktiskt skrev om på bloggen då, där vårt samtal gick ungefär så här:
Jag: Har du ny mobil eller?
Han: Ja, jag fick den genom jobbet
Jag: Va? Fan vad soft
Han: Ja, jag fick den här klockan också
Jag: Är det sant? Grymt!
Han: Jaa, och den här jackan är tack vare dom också
Jag: Men wow, vad är det för skönt jobb egentligen?
Han: Ja det är sjukt soft, varje månad sätter dom in en summa pengar på mitt konto som jag kan göra vad jag vill med, det är hur bra som helst
Jag höll på att knäckas av garv när jag fattade att det var lönen han snackade om. Alltså, är det nån människa i den här världen som borde skriva en bok, ha en blogg, vara skådespelare, bli stand up-komiker, eller vad som helst, så är det fan Sibbe...
DET GÅR BRA NU
Det kan nog bli en bra USA-resa trots allt.
Ja, inte för mig alltså, men för alla som bett mig köpa saker åt dom när jag är där borta. Converse, kläder, "nånting rosa från Victoria's Secret", och lite allt möjligt. Det kommer sluta med att jag inte ens har råd med mat åt mig själv efter att ha gjort av med hela reskassan på massa junk till folk hemma i Sverige. Och på ditvägen ska jag ha med mig massa Marabou mjölkchoklad till Cim som hon önskat sig. Femhundra stycken ville hon ha, den jävla tjockisen.
Men det sista jag vill grubbla över där borta är pengar. Eller ja, det är ju nåt jag aldrig vill behöva grubbla över, men särskilt inte i USA. Typ kolla efter det billigaste på menyn, tänka efter en extra gång om jag veeerkligen behöver köpa dom där snygga sneakerserna (sneakers i plural bestämd form), eller stanna hemma på hotellet för att spara pengar medan dom andra ska gå ut i Los Angeles pulserande nattliv.
Jag har alltid blivit en bättre version av mig själv när jag är på resande fot. Om jag är PÅ VÄG nånstans, då blir jag en helt annan människa. Gladare, roligare, skönare. Och nu när jag ska till mitt livs drömäventyr så kan jag bara tänka mig hur det kommer sluta. Jag ska suga in varenda jävla sekund av den här resan. Även om vi upplever ett segt ögonblick nån gång - för en trist kväll i California är nog bättre än en rolig kväll i Stockholm.
På TISDAG är det dags. Heeeeeeeeerregud vad jag längtar.
Nu ska jag gå över till Simon och hämta hans uttråkade och rastlösa resväska som jag ska bjuda med mig på resan, snäll som jag är. Hoppas det får plats femhundra chokladkakor i den bara. Och 23 par Converse och nånting rosa från Victoria's Secret.
HÅR KLIPPNING
Jag var nere och gjorde en hårförkortning för en stund sen hos min personliga frisörska Linda, som äntligen var tillbaka från Thailand så hon kunde få mig att se ut som en människa igen. Som vanligt babblade vi oavbrutet om allt möjligt, och av oklar anledning kom vi in på det här med mitt huvudvärksframkallande vid namn "särskrivningar".
Tror det var för att hon skröt om hur jävla bra hon var på att stava, varpå jag undrade om hon var bra på att undvika särskrivningar också.
Hon: Vad är det för nåt?
Jag: Okej, glöm att jag sa nåt
Hon: Nä, men vadå?
Jag: Okej så här, hur skulle du skriva ordet "jättekul"?
Hon: Hmm... alltså, då skulle jag skriva "fan va kul", och det kan man ju inte skriva ihop för det skulle se jättekonstigt ut ju
Jag: Eh, ja, nu är ju inte det riktigt samma sak i och för sig
Hon: Nä men hmm, jag skulle skriva jätte, mellanrum, och sen kul
Jag: Okej, men det ska alltså sitta ihop som ett ord
Hon: Jaha! Men om man ska skriva "jättebra" då?
Jag: Det är samma sak där, det sitter ihop
Hon: Okej! Men om man ska skriva "filmmys" då?
Jag: Saaamma sak där, allt som låter som ett ord ska även skrivas som ett ord
Hon: Okej...
(Linda tappar saxen i golvet)
Jag: Är du full?
Hon: Ja, märks det?
Jag: Lite grann
(Tjugo sekunders tystnad...)
Hon: Men om man ska skriva "mattelektion" då?
Jag: Kan du köra in den där saxen i min hals, tack?
Tror det var för att hon skröt om hur jävla bra hon var på att stava, varpå jag undrade om hon var bra på att undvika särskrivningar också.
Hon: Vad är det för nåt?
Jag: Okej, glöm att jag sa nåt
Hon: Nä, men vadå?
Jag: Okej så här, hur skulle du skriva ordet "jättekul"?
Hon: Hmm... alltså, då skulle jag skriva "fan va kul", och det kan man ju inte skriva ihop för det skulle se jättekonstigt ut ju
Jag: Eh, ja, nu är ju inte det riktigt samma sak i och för sig
Hon: Nä men hmm, jag skulle skriva jätte, mellanrum, och sen kul
Jag: Okej, men det ska alltså sitta ihop som ett ord
Hon: Jaha! Men om man ska skriva "jättebra" då?
Jag: Det är samma sak där, det sitter ihop
Hon: Okej! Men om man ska skriva "filmmys" då?
Jag: Saaamma sak där, allt som låter som ett ord ska även skrivas som ett ord
Hon: Okej...
(Linda tappar saxen i golvet)
Jag: Är du full?
Hon: Ja, märks det?
Jag: Lite grann
(Tjugo sekunders tystnad...)
Hon: Men om man ska skriva "mattelektion" då?
Jag: Kan du köra in den där saxen i min hals, tack?
HOT ENOUGH FOR YA?
Sitter återigen uppe i lunchrummet på jobbet och väntar på att en av mina chefer ska gå runt och ge livsnödvändig info till dom nya sommarjobbarna som jag ska ha utbildning med när hon är klar. Hon var inne här nyss och körde sin vanliga rutin. "Här är två mikrovågsugnar. Här slänger ni skräp. Här är några stolar som ni kan sitta på. Här är några fönster där ni kan titta ut på naturen om ni vill." och så vidare.
Men det jag tänkte att vi skulle prata om idag är ett klassiskt svenskt samtalsämne, nämligen vädret. Ni kanske har noterat att det varit riktigt jävla superskön vårvärme och solsken idag? Varför, undrar jag då, går det runt en massa människor som vägrar släppa taget om vinterjackan? Jag blev helt lyrisk idag när jag lämnade lägenheten och möttes av en varm smekning i trynet när jag kom ut i luften, men blev genast deprimerad när jag bara på väg ner till centrum möttes av 4-5 pers i tjocka jävla jackor gjorda för extrema polarexpeditioner, inte softa vårdagar.
Tro mig, det finns ingen vinterjacka i världen som är tillräckligt snygg för att det ska vara okej att ha den på sig när vi andra går runt i tunna jackor och t-shirts. Jag blir provocerad av det där varje år. Värst var det när Canada Goose-jackorna var poppis för 10 år sen och folk kunde typ ligga på stranden i juli med en sån på sig, för att dom hade sån separationsångest. Vafan, släng in skiten längst in i klädkammaren, alternativt elda upp den för SÅ jävla fantastiskt vacker är den inte, och gå vidare i livet.
Jag har slutat bry mig om folk som envisas med att ha mössa på sommaren, det är på tok för många som har det nu för att orka irritera sig på. "Okej, solen skiner, det är 28 grader varmt, shortsen är på, t-shirten är fresh, solglasögonen är av rätt märke, och mössan sitter på huvet, okej bra, då kan jag gå hemifrån". Jävla muppar.
Men fan, sluta ge mig ångest och ta av dig dunjackan. Tro mig, hur fin du än tycker att den är så ser du bara ut som en jävla pappskalle. En svettig pappskalle dessutom.
Men annars mår jag bra, tackar som frågar.
Nu ska jag dricka kaffe och röka lite heroin innan jag ska utbilda småtjejerna där nere.
Hörs senare ikväll! Ni kan väl berätta om ert favoritdjur så länge, det vore skoj.
Men det jag tänkte att vi skulle prata om idag är ett klassiskt svenskt samtalsämne, nämligen vädret. Ni kanske har noterat att det varit riktigt jävla superskön vårvärme och solsken idag? Varför, undrar jag då, går det runt en massa människor som vägrar släppa taget om vinterjackan? Jag blev helt lyrisk idag när jag lämnade lägenheten och möttes av en varm smekning i trynet när jag kom ut i luften, men blev genast deprimerad när jag bara på väg ner till centrum möttes av 4-5 pers i tjocka jävla jackor gjorda för extrema polarexpeditioner, inte softa vårdagar.
Tro mig, det finns ingen vinterjacka i världen som är tillräckligt snygg för att det ska vara okej att ha den på sig när vi andra går runt i tunna jackor och t-shirts. Jag blir provocerad av det där varje år. Värst var det när Canada Goose-jackorna var poppis för 10 år sen och folk kunde typ ligga på stranden i juli med en sån på sig, för att dom hade sån separationsångest. Vafan, släng in skiten längst in i klädkammaren, alternativt elda upp den för SÅ jävla fantastiskt vacker är den inte, och gå vidare i livet.
Jag har slutat bry mig om folk som envisas med att ha mössa på sommaren, det är på tok för många som har det nu för att orka irritera sig på. "Okej, solen skiner, det är 28 grader varmt, shortsen är på, t-shirten är fresh, solglasögonen är av rätt märke, och mössan sitter på huvet, okej bra, då kan jag gå hemifrån". Jävla muppar.
Men fan, sluta ge mig ångest och ta av dig dunjackan. Tro mig, hur fin du än tycker att den är så ser du bara ut som en jävla pappskalle. En svettig pappskalle dessutom.
Men annars mår jag bra, tackar som frågar.
Nu ska jag dricka kaffe och röka lite heroin innan jag ska utbilda småtjejerna där nere.
Hörs senare ikväll! Ni kan väl berätta om ert favoritdjur så länge, det vore skoj.
SLEEP IS THE COUSIN OF DEATH
I natt fick jag känna på hur det är att vara en vanlig människa. Nånting som händer mig var tusende natt ungefär.
"Vad menar du Emil? Att du spenderade natten UTAN sällskap av fem tvillingsystrar som låg bredvid dig i sängen och skedade, som du annars är van vid i ditt spännande liv?" kanske ni tänker nu. Men nej nej, pappskallar, det som hände i natt var att jag SOV.
Jag sov från elva på kvällen igår, vaknade åtta imorse och kände mig som Mykke Pigg, vilket är Musse Piggs norska kusin. Och han är mycket pigg. Och det är ju så 99,9% av jordens befolkning jobbar, att man sover på nätterna liksom. Men min episkt skeva dygnsrytm dom senaste 18 åren har gjort det svårt att bara bryta det mönstret hur som helst.
Att jag somnade så tidigt igår berodde på att jag var vaken från klockan 10 söndag förmiddag, var uppe hela natten till måndagen, och sen gick och la mig igår kväll alltså.
Och för mig är inte det några problem egentligen. Folk verkar inte förstå omfattningen av hur psykiskt störd dygnsrytm jag faktiskt har. Så träffade man klasskamrater igår som snackade om hur jävla trötta dom var för att dom sovit så lite. "Jaha, fick du bara sova åtta timmar istället för tio som du är van vid eller?" ville jag fråga.
Det jag vill komma till är att det ska bli väldigt intressant att se hur jag kommer tackla jetlagen om en vecka. Det är alltså 9 timmars skillnad mellan här och där. Och jag är så sjukt kaxig och är övertygad om att det inte kommer bli några som helst problem för mig. Att jag inte ens kommer märka nåt typ. Jag tycker till och med att det ska bli KUL med en liten utmaning, både när jag kommer dit och när jag kommer hem.
Eller så har min kropp sjukt dålig tajming och bestämmer sig för att ta igen alla år av sömnbrist, vilket slutar med att jag kommer ligga och sova på ett hotellrum i två veckor. Det vore kul.
"Vad menar du Emil? Att du spenderade natten UTAN sällskap av fem tvillingsystrar som låg bredvid dig i sängen och skedade, som du annars är van vid i ditt spännande liv?" kanske ni tänker nu. Men nej nej, pappskallar, det som hände i natt var att jag SOV.
Jag sov från elva på kvällen igår, vaknade åtta imorse och kände mig som Mykke Pigg, vilket är Musse Piggs norska kusin. Och han är mycket pigg. Och det är ju så 99,9% av jordens befolkning jobbar, att man sover på nätterna liksom. Men min episkt skeva dygnsrytm dom senaste 18 åren har gjort det svårt att bara bryta det mönstret hur som helst.
Att jag somnade så tidigt igår berodde på att jag var vaken från klockan 10 söndag förmiddag, var uppe hela natten till måndagen, och sen gick och la mig igår kväll alltså.
Och för mig är inte det några problem egentligen. Folk verkar inte förstå omfattningen av hur psykiskt störd dygnsrytm jag faktiskt har. Så träffade man klasskamrater igår som snackade om hur jävla trötta dom var för att dom sovit så lite. "Jaha, fick du bara sova åtta timmar istället för tio som du är van vid eller?" ville jag fråga.
Det jag vill komma till är att det ska bli väldigt intressant att se hur jag kommer tackla jetlagen om en vecka. Det är alltså 9 timmars skillnad mellan här och där. Och jag är så sjukt kaxig och är övertygad om att det inte kommer bli några som helst problem för mig. Att jag inte ens kommer märka nåt typ. Jag tycker till och med att det ska bli KUL med en liten utmaning, både när jag kommer dit och när jag kommer hem.
Eller så har min kropp sjukt dålig tajming och bestämmer sig för att ta igen alla år av sömnbrist, vilket slutar med att jag kommer ligga och sova på ett hotellrum i två veckor. Det vore kul.
ARTONDE MARS TVÅTUSENTOLV
Om ni nånsin går förbi en biograf och ser en reklamaffisch genom fönstet med en stor bild på mig, där jag typ ger en klen tumme upp och försöker mig på ett ansträngt leende, och med en text som lyder "Emils liv den 18:e mars 2012 - kommer på bio snart!"
...kolla inte på den filmen. Det är inte värt 90 kronor, tro mig. Eller 110 kronor om ni skulle få för er att se den i 3D vilket om möjligt hade gjort filmen ännu sämre. Sitta i salongen med dejten ni är där med, och undra varför ni spenderar två timmar i mörkret med att kolla på hur en trött kille sitter hemma och gör absolut ingenting, förutom när filmens actionfyllda höjdpunkt kommer, då killen promenerar ner till centrum för att köpa kaffe av kassörskan på Konsum och sen går hem igen. "Wow, dom här 3D-glasögonen gjorde verkligen den upplevelsen extra magisk" är ord ni inte skulle säga i taxin på väg hem för lite dåligt första-gången-sex.
Sjukt seg dag, seg kväll, och nu är jag mitt inne i en seg natt. Försöker plugga och varvar bokläsande med kaffedrickande. I like my coffee like I like my women: i en liten kopp alltså. Men jag har aldrig i töntig mjölk eller bögigt socker, det ska vara svart som en mördares hjärta när jag dricker det. Men det här kaffet, jesus kristus i skidbacken alltså, det smakar ungefär som jag tänker mig att en smält huggorm smakar. Så sjuuukt starkt. It could defend itself in a fight, för att dra en liten Vänner-referens.
För typ två timmar sen hade jag åtminstone nattsällskap i form av Jessica på chatten, men hon lämnade mig på grund av att hon är en så förträfflig vän och tänkte att jag skulle få plugga ifred. Kan tänka mig att hon stod inför följande resonemang om hypotetiska framtida scenarion:
- Vill jag vara den som Emil tackar när han tar emot sitt Nobelpris och menar att det var min förtjänst på grund av att jag lät honom plugga ostört och bli den enastående man han är idag?
eller
- Vill jag vara den som ser honom sitta lutad mot väggen under en smutsig filt utanför 7-Eleven på Götgatan med löv i sitt skägg och en liten trasig kartonglåda framför sig med några enkronor i, och väljer att gå över till andra sidan gatan så att han inte ska få syn på tjejen som kände sig så illa tvungen att prata med honom på msn hela natten så hans studerande uteblev och han hamnade på samhällets botten efter bara fyra månader?
Nej, nu ska jag fortsätta dricka äckelkaffe och plugga.
Motivationen är på topp nu ska ni veta, mina vänner.
Avslutar med bild hämtad ur mappen "Emils förföriska sexytime-bilder". Tycker den ändå illustrerar den här dagen ganska bra. Jag har haft det där ansiktsuttrycket hela dagen, legat i horisontalläge hela dagen, och allt har varit i svartvitt.
Som sagt, kolla inte på den där filmen om ni får chansen nån gång.
PS. Hur gärna skulle ni inte vilja vakna upp VARJE morgon bredvid den där snubben och mötas av den där synen det första ni gör? Jag bara ligger där bredvid dig och stirrar rakt in i din jävla SJÄL, och så var den dagen förstörd.
...kolla inte på den filmen. Det är inte värt 90 kronor, tro mig. Eller 110 kronor om ni skulle få för er att se den i 3D vilket om möjligt hade gjort filmen ännu sämre. Sitta i salongen med dejten ni är där med, och undra varför ni spenderar två timmar i mörkret med att kolla på hur en trött kille sitter hemma och gör absolut ingenting, förutom när filmens actionfyllda höjdpunkt kommer, då killen promenerar ner till centrum för att köpa kaffe av kassörskan på Konsum och sen går hem igen. "Wow, dom här 3D-glasögonen gjorde verkligen den upplevelsen extra magisk" är ord ni inte skulle säga i taxin på väg hem för lite dåligt första-gången-sex.
Sjukt seg dag, seg kväll, och nu är jag mitt inne i en seg natt. Försöker plugga och varvar bokläsande med kaffedrickande. I like my coffee like I like my women: i en liten kopp alltså. Men jag har aldrig i töntig mjölk eller bögigt socker, det ska vara svart som en mördares hjärta när jag dricker det. Men det här kaffet, jesus kristus i skidbacken alltså, det smakar ungefär som jag tänker mig att en smält huggorm smakar. Så sjuuukt starkt. It could defend itself in a fight, för att dra en liten Vänner-referens.
För typ två timmar sen hade jag åtminstone nattsällskap i form av Jessica på chatten, men hon lämnade mig på grund av att hon är en så förträfflig vän och tänkte att jag skulle få plugga ifred. Kan tänka mig att hon stod inför följande resonemang om hypotetiska framtida scenarion:
- Vill jag vara den som Emil tackar när han tar emot sitt Nobelpris och menar att det var min förtjänst på grund av att jag lät honom plugga ostört och bli den enastående man han är idag?
eller
- Vill jag vara den som ser honom sitta lutad mot väggen under en smutsig filt utanför 7-Eleven på Götgatan med löv i sitt skägg och en liten trasig kartonglåda framför sig med några enkronor i, och väljer att gå över till andra sidan gatan så att han inte ska få syn på tjejen som kände sig så illa tvungen att prata med honom på msn hela natten så hans studerande uteblev och han hamnade på samhällets botten efter bara fyra månader?
Nej, nu ska jag fortsätta dricka äckelkaffe och plugga.
Motivationen är på topp nu ska ni veta, mina vänner.
Avslutar med bild hämtad ur mappen "Emils förföriska sexytime-bilder". Tycker den ändå illustrerar den här dagen ganska bra. Jag har haft det där ansiktsuttrycket hela dagen, legat i horisontalläge hela dagen, och allt har varit i svartvitt.
Som sagt, kolla inte på den där filmen om ni får chansen nån gång.
PS. Hur gärna skulle ni inte vilja vakna upp VARJE morgon bredvid den där snubben och mötas av den där synen det första ni gör? Jag bara ligger där bredvid dig och stirrar rakt in i din jävla SJÄL, och så var den dagen förstörd.
20 SECONDS OF COURAGE
Ska ni se en film ikväll och valet står mellan "We bought a zoo" som jag nämnde igår, och "The human centipede 2" som jag skrev om för några veckor sen, då tycker jag absolut att ni ska se zoo-filmen.
Dels för att Matt Damon som spelar Benjamin har en dotter i filmen som är helt brutalt söt (som ni ser), och dels för att det finns några fina ögonblick som man kan le lite åt. Särskilt under "How I met your mother"-sekvensen i filmen, jääävlar vad jag älskade den. Jävlar. Och jag diggar Benjamins filosofi som guidat honom genom livet... att ibland måste man göra lite modiga saker man kanske egentligen inte vågar göra, men belöningen efteråt gör att det blir värt det.
Allt som krävs är 20 sekunders mod, bara 20 sekunder då man skiter i att tänka på konsekvenser, reaktioner, omständigheter, vad man "borde" göra eller inte, och bara FÖLJER HJÄRTAT (naaaww...) och gör det. Sen får det bära eller brista liksom. Jag ser mig själv som väldigt spontan och impulsiv, men jag önskar många gånger att jag kunde tänka lite mer på det där sättet.
Kan tänka mig att det skulle gå åt helvete måååånga gånger, men det räcker med att det går bra EN gång så har det varit värt det. Då glömmer man bort dom 99 andra gångerna man fick stå med svansen mellan benen och skämmas ögonen ur sig, beroende på vad det var man använde sina 20 sekunder av mod till.
Apropå ingenting, är det nån av er som bor i Asien eller i USA, lider av insomnia, eller precis tryckt i er en meter lång lina med kokain och därför kommer vara vaken dom närmsta 10 timmarna?
Hör av er i så fall, jag kommer nog köra en ofrivillig all-nighter igen nämligen. Känns fint.
