THANK GOD FOR THAT WHITE
Jag har i 23 dagar haft ett kristallklart sinne, utan påverkan av alkoholens demoner.
Det har dock inte varit uteslutande superkul hela tiden, som när min dator dog tre dagar efter nykterheten inletts, och jag hade mindre saker att göra än en spindel som nån unge slitit benen av. Men en liten bit in i februari nu så är eländet äntligen över.
Men tack och lov har jag varit omringad av stöttande vänner, som helhjärtat visat empati för min situation, hyllat mig för det beslut jag tagit, och inspirerat mig till att fortsätta vara stark under denna mörka, vita period. Ta senaste veckan som exempel.
Först ett utdrag ur Jessicas blogg där hon visar uppskattning över att jag höll mig nykter när vi hängde förra torsdagen:
" - Men det är ju VITT vin????!!
Ovan citat är hämtat från min torsdagskväll och tydligen INTE ett exempel på smart och träffsäkert argument för att få sin ”vit månad i Januari”-kompis Emil att gå med på att dela på en flaska vitt när man umgås."
Och så var jag på restaurang nu i torsdags med lilla mamma, som till hundra procent stöttar mig i allt jag gör här i livet, och entusiastiskt tittade upp från menyn hon satt och bläddrade i och frågade glatt "Du förresten... har du vit månad fortfarande? Du har det? Jaha, okej... mmm... ja, jag får väl kanske ta och sympati-dricka lite vatten till maten då. Jag TÄNKTE ju ta ett glas vin, men nu när du har vit månad så kanske jag inte borde det...? Men det hade ju varit gott med lite vin till maten... suck".
Efter cirka en och en halv sekunds "övertalning" från min sida att strunta i vattnet så beställde hon vin trots allt. Men det är hennes beundransvärda initiativ som räknas!
Sen några sms från i fredags, dels från nån nattklubb som heter Pure som jag inte vet vad fan det är, men som ville att jag skulle komma på episk fest med rykande stämning, antagligen för att bjuda på kranvatten i baren och ge mig beröm för att jag är så duktig på min vita månad. Lite senare ett sms från Maria som vunnit 7 flaskor vin på jobbet som hon ville visa upp, och sen sms från Momo-Maria som ville att jag skulle följa med och kolla på när hon tog en AW. Båda stolta över mig att jag håller mig nykter till februari.
Sen kom lördagen, och Franco skickar ett sms för att berätta hur avundsjuk han är på att jag stannar hemma en lördagkväll och chillar istället för att följa med ut på äventyr. Och jag själv svarar att humöret är på topp och att jag aldrig känt mig mer motiverad i något sammanhang någonsin!
Och till sist hörde Abbe av sig tidigare ikväll, och skrev att jag är bjuden på ett stillsamt födelsedagsfirande hos honom nästa helg, och att han är riktigt imponerad över att jag klarat min vita månad så himla bra.
Så jag vill härmed rikta ett stort TACK till alla nära och kära som leder mig varsamt genom nykterhetens upplysta stig, utan att låta mig göra minsta snedsteg. Det betyder mycket för mig! Om nån av er får den genialiska idén att också ha en vit månad nån gång så lovar jag att ställa upp för er.
Mvh / nyktraste killen i Sverige
I LIKE MY COFFEE LIKE I LIKE MY WOMEN
Är det bara jag som upplever att personalen i kassan på McDonald's aldrig orkar lyssna på vad man säger när man ska beställa nånting? Dom har liksom sina följdfrågor klara i huvet som dom är beredda på att ställa, oavsett vad man säger för nåt vid beställningen. Säger man "Hej, jag vill ha en Big Mac och company, med plusmeny och Coca-Cola, att ta med" så blir det ändå alltid
- Okej, vill du ha plusmeny till det?
- Ja
- Okej, och vad vill du ha att dricka?
- Coca-Cola
- Okej, äta här eller ta med?
- Ta med
Så det är ingen idé att slösa tid på att ge dom hela beställningen på en gång eftersom man ändå måste upprepa det direkt efter. Men det är ändå okej... det som däremot inte är okej är när jag får nån jävla välling istället för kaffe när kaffe är det enda jag beställer. För en timme sen på McDonald's:
Jag: Tjena, en liten kaffe med mjölk
Hon: Okej, vill du ha mjölk i kaffet?
Jag: Ja
Men istället för lite mjölk i kaffet så fick jag lite kaffe i mjölken. Fffffuuuu...
Nä, dom där jävla McDonald's alltså. Vet ni vad jag känner nu? Eftersom jag har så sjukt många bloggläsare så tycker jag att vi alla går ihop och bojkottar dom där asen, så borde dom ha gått i konkurs i slutet av veckan.
FORGET ABOUT IT
Sen är det vissa kunder som överträffar sig själva. Som i förmiddags när jag skulle hjälpa en man att hämta ut Ticnet-biljetter...
Han: Hej, kan jag hämta ut biljetter här?
Jag: Ja, men visst kan du det
Han: Ja, men gud vad bra! Här är mitt bokningsnummer
Jag: Okej, eftersom dom här är betalda i förväg så behöver jag en pin-kod också
Han: Just det, ja, nä, den kommer jag inte ihåg
Jag: Hmm, okej, men vet du vad, du kan låna datorn här och logga in på ditt Ticnet-konto och kolla vad det var för nåt, så det är inga problem vettu
Han: Ja, men gud vad bra!
(Jag går in på Ticnet och ger honom tangentbordet)
Han: Jaha... måste man ha lösenord för att logga in här?
Jag: Ja, dom brukar vilja ha det så
Han: Okej, ja, nä, men det kommer jag inte ihåg
Jag: Hmm, okej, men vet du vad, vi trycker bara på "Glömt lösenord" så skickar dom det till din mailadress
Han: Ja, men gud vad bra!
Jag: Javisst vettu
(Trycker på knappen och en bekräftelse dyker upp på att lösenordet är skickat)
Han: Men... jag kommer inte ihåg lösenordet till min mail
Jag: Hmm, okej, men vet du vad, det är bara ta ditt liv så slipper du lägga massa koder på minnet, så det är inga problem vettu
Han: Ja, men gud vad bra!
Det sista kan ha varit lite kryddning av konversationen, men det var i alla fall på väg åt det hållet. Kändes som att om jag hade sagt åt honom att be Ticnet skicka biljetterna hem till honom istället så hade han svarat att han inte kom ihåg var han bodde nånstans. Eller att han hade svarat "Vilka biljetter? Och vem är du?" typ.
Ja, och så var det med den saken.
GRANNSAMVERKAN
Jag har fått en ny granne märkte jag för nån vecka sen.
Vägg i vägg, dörren bredvid, samma loftgång. Och den här gången tror jag faktiskt att det kan röra sig om en person som inte är ett fullblown retard.
Jag har skrivit om mina grannar flera gånger. Allt från min finska alkoholist-granne på 75 år i dörren bredvid som spelar dragspel på kvällarna, och en gång ville att tjejen jag dejtade 2009 skulle ge ett av sina hårstrån till mig så att jag kunde knyta det runt det finska fyllots frus födelsemärke som stack ut två centimeter från hennes kind, och strypa ihjäl födelsemärket.
Sen har vi den suspekta polacken och hans psykstörda schäfer under mig, fjortisarna ovanför som sitter och röker i trappuppgången, kvinnan två dörrar till vänster som ibland sitter på tröskeln med öppen ytterdörr och har kissat ner sig och är fullare än någon människa någonsin varit och är helt okontaktbar, sen har vi snubben tre dörrar till vänster som kommer ut i loftgången i kallingar på fyllan och pratar om att han ska ta livet av sig och är allmänt jiddrig bara, och så har vi gentlemannen en trappa upp som vid två olika tillfällen bajsat på sig på fyllan och sen släpat sig på magen ner för trappen där han slutligen lagt sig för att sova vid elementet längst ner vid porten. Och personen i lägenheten under mig som jag på riktigt ALDRIG har sett under dom 5-6 år jag bott här, så jag har ingen aning om vad det är för lirare. Men antagligen är han inte helt frisk gissar jag, att döma av statistiken i den här charmiga trappuppgången.
Men nu är det en blondin typ i min ålder som alltså bor bredvid mig, som spelar sjukt skön musik på kvällarna, står och röker på balkongen ibland, och häromdagen hörde jag genom väggen att hon kollade på How I met your mother.
Det finns alltså fortfarande hopp för port nummer 7 - men jag ger det en vecka till, sen kommer jag nog få reda på att den där tjejen är kattungemördare eller bedriver en nattfjärilskoloni i lägenheten. Eller ja, råkar elda upp hela huset som grannen i huset bredvid gjorde för tre år sen. Vore trist att vakna upp av att man brinner. "Åh neeej vad jobbigt. Och jag som har skolfotografering idag, jag kommer ju se för jävlig ut, suck..."
Mitt fina bostadsområde.
DANCE LIKE NOBODY'S WATCHING
Idag ska jag möta upp min kära mor som gör finbesök i huvudstaden för att träffa hennes favoritson Emil. Jag var ju sista syskonet ut, så när dom fick syn på mig så sa mina föräldrar att "Oj oj oj! Bättre än så där blir det inte, så nu kan vi sluta skaffa barn. Ursäkta doktorn, men finns det nån möjlighet att göra abort på två andra barn som vi redan har avlat fram? Vi behöver inte dom längre nu när vi har Emil nämligen. Det går inte att göra abort när dom redan har fötts? Nähä, jaha, då får vi väl behålla dom då... suck"
Jag och mamma ska i alla fall iväg och kolla på Bounce och deras föreställning "Svansjön" ikväll. Jag har sett typ två föreställningar med Bounce innan, och ja, dom vet ju vad dom håller på med. Och styr man upp en så magisk grej som deras MJ-tribute sommaren 2009 så har man förtjänat min eviga respekt. Får fortfarande gåshud när jag kollar på dom där filmerna som ligger ute på nätet.
Bland det finaste jag sett, och hade jag varit på plats så hade jag nog avlidit så det var nog tur att jag inte var där.
Men nu ska jag spola av mig den värsta smutsen, sen åka in och möta modern i centralen, vid "Ringen" som hon sa. Undrar om jag ska säga att det egentligen heter Bögringen i folkmun? Fast jag tror att hon redan vet om det, så jag ska nog spela dum och bara "Vadå Ringen? Vad är det? Jag fattar inte? Kan du ge nån bättre beskrivning eller vet du om det kallas nånting annat så jag vet vad du menar? Va? Mamma? Hallå?"
Jaja... mot Bögringen.
Kram så länge, hej.
SVAR PÅ FRÅGOR
Det var några av er som tydligen undrade lite saker i mitt frågestund-inlägg lite längre ner. Nu ska jag med hjälp av tangentbordet försöka svara så gott jag kan. Har dock fått för mig att det inte är nån som läser inläggen där jag svarar för att dom alltid blir så jävla långa, men vad vet jag. Brukar aldrig vara särskilt seriös heller när jag svarar på sånt här för det känns bara så dumt alltihop, men jag ska försöka vara liiite mer allvarlig än vanligt.
Haha vafan jag tänkte väl, trodde mitt internet var cp när jag inte kunde kommentera min Rihanna-fråga imorse, men nu kommer den:
VARFÖR hatar du Rihanna så mycket??
Nej, ditt internet var o-cp kan jag lugna dig med. Det var bara jag som för första gången i mitt bloggande liv råkade kryssa bort rutan där man tillåter kommentarer. Oklart varför.
Ja, den där Rihanna ja. Jag skulle vilja vända på frågan: Varför gillar folk Rihanna?
Om mina öron kunde kräkas så skulle dom göra det varje gång hennes usla musik spelades på radion eller på klubben eller var man än utsätts för skiten. Hon har en röst som orsakar fysisk smärta i min kropp. Den är liksom så... gnällig eller vad man ska kalla det. Och det hjälper ju inte att typ hela jordens befolkning blivit hjärntvättade av hennes skivbolag och verkar älska hennes musikaliska begåvning. Så man blir liksom aldrig av med henne. Hon spelas hela tiden, överallt.
Så ja, det där med att Chris Brown smackade på henne får mig att vilja citera Chris Rock: "I'm not saying he should have done it. But I understand."
undrar samma som fröken frida, VARFÖR?
...and if you don't knooow, now you knooow
Hur vill du att ditt liv ser ut om 7 år?
Då har jag upptäckt det mesta av det jag velat upptäcka av världen. Jobbar med nåt jag lika gärna skulle kunna göra gratis på fritiden för att det är så roligt och stimulerande. Har en jävligt fin tjej. Kanske en liten mini-Emil eller två också. Och jag bor inte kvar i den här lägenheten.
Vart hänger du oftast en fredagkväll? Och absoluta favoritlåt?
Det var rätt många år sen jag slutade gå ut på fredagkvällar. Det händer extremt sällan nu för tiden. Och då blir det i så fall några lugna öl på söder med största sannolikhet, och antagligen Götgatsbacken nånstans.
Men där jag hänger helst en fredagkväll är hemma hos mig själv eller nån annan. En soft middag med lite vin är som terapi för själen efter en seg skolvecka. Eller spelkväll med ett gäng sköna människor är också mycket uppskattat. Så fredagar går egentligen bara ut på att chilla för mig, på ett eller annat sätt.
Absoluta favoritlåt: Juicy med Biggie. Det är väldigt många låtar som trängs uppe i toppen, men Juicy är låten som får magiska saker att hända i min kropp varenda gång jag hör den.
vad för slags tjejer gillar du? :) utseende/ uppförande
Jag har egentligen ingen mall jag går efter, att jag i förväg har planerat att "så här och så här ska hon se ut och så här ska hon vara", för det skulle lika gärna kunna sluta med en tjej som är raka motsatsen till vad jag hade tänkt mig. Men några saker kan jag väl dra till med för frågans skull. En tjej som är skön och laid back, impulsiv och spontan. Humor och glimten i ögat, sjukt viktigt. Intelligent. Och då menar jag inte boksmart akademiker, utan mer att hon är medveten om saker och ting, och närvarande liksom. Sånt där märker man på en sekund på en person. Söt, charmig, sexig, bra klädsmak. Inte allt för lång så att när jag kramar henne ska hon bara försvinna i min famn liksom. Jag är 184 cm men om hon också är det så är nog kalaset slut tyvärr.
En tjej man kan ha roligt med och prata om allt med och göra allt med. Med en nice göt. Kan nog skriva en miljard grejer till. Men det är bara en diffus bild av nåt jag tror jag vill ha, så vad som helst kan hända.
Yngsta ålder på tjej du skulle dejta?
Spontant så skulle jag säga typ 25. Men kommer mina drömmars tjej och råkar vara 23 så lär jag ju inte slänga ut henne från balkongen liksom, det är bara att jag helst har en tjej som ligger nära mig i ålder, för det är skönt att ha samma referensramar och liknande. Den här frågan har jag förresten fått varje gång jag haft frågestund, och jag får alltid känslan av att det är en typ 17-åring som undrar... kan det stämma?
Vad ser du mest fram emot just nu?
Har du nånsin tänkt sluta blogga?
Och just to be clear: Du ÄR singel nu va? ;)
Jag ser fram emot en massa saker just nu, mer än vanligt faktiskt. Ser fram emot att styra upp MVG i alla ämnen i skolan under en termin som ser jävligt rolig ut just nu. Ser fram emot våren och sommaren så iiiin i helvete. Jag är inte byggd för kyla. Ser fram emot att åka till USA senare i vår. Stryka det från min bucket list. Ser fram emot UFC i Stockholm i april. Och stryka även det från min bucket list. Ser fram emot måndag också, om allt går som det ska! Fortsättning följer.
Jag har några gånger under min "karriär" tänkt sluta. En gång var det så illa att om jag hade haft en dator i närheten så hade jag avslutat emilbloggen för evigt. Men dom tankarna är förbi. Planen är att skriva av mig om mitt meningslösa liv tills livet är slut, och därmed även bloggen.
Jag är singel, ja. Kul att det kom upp.
Vem är din favoritfighter i UFC och varför?
Åh, bästa frågan! Den här hade jag kunnat ägna fyra timmar åt att svara på men ska försöka fatta mig kort. Det har ändrats jättemycket genom åren, från Chuck Liddell back in the days, till Fedor under hans glansdagar (trots att han aldrig varit i UFC), till Anderson Silva för att VARJE match han går är ett äventyr och man vet aldrig vad som kommer hända, förutom att det är nåt spektakulärt. Nu ligger nog han och Jon Jones på delad förstaplats, för deras liknande stilar att man aldrig vet vad för flashigt dom kommer hitta på medan dom får jobbet gjort. Men jag är alltid extra taggad när dom kör. Dom är så nära kompletta fighters man kan komma. Kan nämna säkert femtio pers till som jag verkligen älskar, men som sagt, jag skulle försöka vara kortfattad.
Hur går det med din bok?
Skulle inte sitta fel att ligga med den i hängmattan i sommar. Eller ligga med dig i hängmattan i sommar om du inte hinner klart. Deal?
Haha, ja det går ju inte skitbra, men det går. Har skrivit jävligt mycket faktiskt, men det är ingen struktur på det än så länge, och det är fortfarande säkert minst 80% kvar att skriva. Och det hjälper ju inte att jag skriver en gång i halvåret. Måste försöka komma in i ett flow under 2012 så att den blir gjord nån gång. Det är ju också en grej på min bucket list, att skriva en bok innan jag dör.
Men visst, vi ligger i hängmattan i sommar så kan jag dra mina tråkiga skämt om att hellre ha en hängmatta i parken än hängpattar till marken.
Emil, efter att ha läst kommentarerna till det här inlägget har jag en fråga: Vad exakt är det du skriver i din blogg som uppenbarligen leder till att alla vill ligga med dig?
(Ställer mig även frågande till varför vissa av dina läsare inte kan förstå varför man INTE gillar Rihanna.)
Vadå, jag ställer mig frågande till vad det är jag skriver i bloggen som INTE leder till att alla vill ligga med mig? Har du nåt briljant argument så lyssnar jag gärna! Dessutom är du skyldig mig en öl när du slutar bo på Gotland eller vad du nu gör för nåt.
(Word på Rihanna-åsikten)
Emil! Vill du ligga med mig dååå?
Nej då. Men jag undrar iaf om du själv tycker att du är så rolig som vi andra uppenbarligen gör? Är du lika skön i verkligheten?
Och kommer du hänga på berget i sommar som du brukar skriva om? Vore skitkul att typ ta mitt gäng och möta upp ditt gäng där nån sommarkväll och spela musik och dricka kall öl, vad tror du om det? Med vänlig hälsning, stalker psycho bitch
Om sanningen ska fraaaam... usch vad jag hatar den låten för övrigt.
Alltså, jag skulle ljuga om jag sa att jag var tråkig som en stenbumling i verkligheten, med det inte sagt att jag anser mig vara komikernas konung för det. Jag är dock omgiven av extremt roliga vänner, både tjejer och killar, så humor finns det gott om i min vardag. JAG gillar i alla fall min humor. Den må vara lite cp-skadad ibland, men ibland får man ju till det också.
Jag kommer slå upp ett tält på berget i sommar och vara där varenda jävla dag! Om det är Skinnarviksberget vi snackar om nu alltså? Och jag känner att din idé kan bli hur bra som helst! Sol, musik, skönt folk, kall öl, stans bästa utsikt... kan inte bli bättre.
Ja den där emilbloggboken som nämndes går jag fanimej också och väntar på... tips är att släppa den senast innan julhandeln 2012 drar igång så blir den lätt årets julklapp!
Frågor: Vilka bloggar läser du? Vad är planen med ditt pluggande du börjat med? Favoritsvordom? Vill du ha barn och isf tror du att du skulle bli en bra pappa? Det tror jag :) Kram!
Den kommer! Fast den lär ju släppas lagom tills du ska köpa julklapp till dina barnbarn, men ändå.
Jag läser ungefär fem MMA-bloggar flera gånger om dagen, sen läser jag dagligen även Cim som bloggar i USA, sjukt roliga Jessica, och lite now and then kollar jag även in Nemos blogg, fast han slutade ju tyvärr blogga för ett tag sen. Istället skulle han "bara lägga upp lite bilder, och självklart skriva text till också". Extremt nyskapande grej det där, ska fan testa nån gång. Sen är det nog inte mer. Det känns som att det borde vara nån mer blogg men kommer inte på det just nu.
Planen med pluggandet är att först höja mina poäng vilket jag är klar med nu till våren, och efter det kriga vidare med nånting lite mer seriöst. Har inte kommit på nåt konkret än, men är lite inne på antingen kreativt skrivande eller nåt annat som har med skrivande att göra, alternativt nånting med mediaproduktion. Det löser sig.
Favoritsvordom är omöjligt att svara på tyvärr. Jag svär hela jävla tiden, och det är en salig blandning kan jag lova. Egenkomponerade svordomar förekommer rätta ofta också. Men jag HAR en stänga-av-knapp tack och lov, så jag svär aldrig när jag inte borde göra det. Men står jag och redovisar för kompisarna vad jag gjorde i helgen, ja då är det en helvetes massa svordomar för att förstärka min spännande berättelse ännu mer.
Klart jag vill ha barn, och jag VET att jag kommer bli en skitgrym pappa. Men det är inget som lockar i just detta ögonblick, jag har en del att fixa innan det är dags för sånt. Hitta en bra mamma till barnen bland annat. How I met their mother, men hur det händer vet jag inte ännu...
Okej okej okej. Nu blev klockan tre på natten helt plötsligt och jag har en lång dag imorgon. Längre än det här inlägget råkade bli, så då förstår ni vad jag menar. Herregud vad mycket text det blev.
Vilka orkade läsa hela vägen hit? Ni är fan krigare, jag bjuder på saft och bullar på Fåtöljen imorrn förmiddag som belöning, okej?
Nu ska jag sova. Svarar på resten av frågorna, inklusive den där jättelånga och jätteroliga, imorgon. Om jag hinner. Ni får nöja er med detta så länge. High-five på er mina vänner.
YOU'RE LIKE SCHOOL IN SUMMERTIME, NO CLASS
Som sagt, dagen innan löning, så det enda jag hade hemma var typ sju spagettistrån och en meningslös clementin att äta. Så jag klippte McDonald's i Slussen på vägen hem istället för att med mina sista tiokronor köpa en meny att ta med hem och skicka in i micron.
När jag står i kön så kom självaste drottningen och ställde sig i kön bredvid mig. Ja, inte Silvia alltså, utan drottningen över alla White Trash-människor i landet. Smått onykter, 40 år, klädd som en 15-åring, piercing i näsan, och en jävla attityd. Började gapa om att dom skulle öppna en till kassa trots att det bara var två personer före henne i kön. Men som drottning så förväntar man sig väl lite special treatment var man än befinner sig. "Jag har väl för fan inte tid att stå här hela jävla kvällen, jag har väl för fan viktigare saker för mig för fan" påpekade hon ödmjukt. Nä, den där cigaretten kommer ju inte rökas av sig självt under köksfläkten i andrahandslägenheten i Farsta, antar jag, så skynda dig hem med vindens hastighet.
När hon märkte att dom inte öppnade en till kassa så började hon med små ninja-rörelser förflytta sig över mot min kö, närmare bestämt FÖRE mig.
Jag bara drog ut armbågen, gav henne ett litet leende och en blick som betydde "Ja men testa och ställ dig här och kolla vad som händer". Inte för att jag hade bråttom nånstans, men det är inte heller så att jag älskar passionerat människor med dryg attityd som tror att dom själva och deras behov är viktigast i världen.
Så då smög hon tillbaka till sin kö igen, och suckade höööögt och länge så att alla inne på Donken skulle veta om att hon tyckte det var jobbigt att stå i kö. Alltså... ingen människa gillar att stå i kö, men det är bara hålla käften och gilla läget ibland.
Hmmm. Det är några andra som också beter sig så där. Som gnäller och suckar och protesterar när nånting är tråkigt och jobbigt. Vilka är det nu igen? Just det... fyraåringar.
Skillnaden är att fyraåringar oftast är ganska söta. 40-åriga slödder med arton storlekar för tajta jeans och stringtrosor som går upp över skulderbladen, med sextioåtta lager smink i plåten är inte söta. Håll dig i Haninge eller på Finlandsbåten, och låt mig köa till mina hamburgare ifred, idiotjävel.
POKERFACE
Hej!
Läget?
Hallå?
Nä, men skit i att svara då. Hoppas du dör.
Men gud förlåt... fick för mig att det var en chatt det här, men det är ju ett blogginlägg. Är lite potatismosig i hjärnan just nu på grund av opigghet, och ska stracks gå och lägga mig. Lite svårt att slita sig från datorn nu bara efter att den varit paj i två veckor.
Bra, nu blev jag sugen på paj också. Äppelpaj med vaniljsås.
Vad fan snackar jag om? Ska försöka wrap it up innan jag börjar yra om riktigt flummiga grejer. Hur som helst, ikväll har jag lärt ett gäng fruntimmer hur man spelar kort. Busenkelt, och det var synd att vi inte spelade om pengar för då hade jag säkert tjänat hela 12-13 kronor eller nåt med tanke på att det var dagen innan lön under svenska folkets fattigaste månad på året.
Avslutade kortspelandet med mitt skitgrymma korttrick som ALDRIG har fungerat.
Det går ut på att jag ger hela kortleken till någon, ber personen blanda den om så önskas, och sen så ber jag personen ta ett kort och titta på det. Och BLIXTSNABBT så kläcker jag ur mig vad det är för kort som dom har tagit. Bara "Pang! Ruter sju!". Och så är det fel kort varenda gång. Men NÅN gång ska det fan lyckas. Det är ju en chans på femtiotvå att jag lyckas säga rätt, så förr eller senare kommer jag göra det också, varpå personen inte kommer fatta ett skit och undra hur fan jag gjorde.
Annars brukar det ju vara typ "här, ta ett kort, titta på det, stoppa tillbaka det i kortleken, lämna rummet i tjugo sekunder och när du kommer tillbaka så ska jag säga vad det var för kort". Det är liksom helt uppenbart att det är nåt fuffens. Men på mitt sätt, att jag låter min person ta hand om kortleken själv och utan betänketid eller hokus pokus direkt säger vad det är, det kommer ju få den människan att explodera av beundran och respekt. Det kommer plåga dom för resten av livet. "Hur i helvete gick det till?" kommer dom grubbla över varje natt när dom går och lägger sig.
Jag har gjort tricket typ 50 gånger nu så rent statistiskt borde jag lyckas nästa eller nästnästa gång jag kör det. Och då måste jag lägga all min fokus på att inte bli överförtjust att jag äntligen klarat det, och istället bara sitta där med mitt stenansikte och säga "Jorå... satteee..." medan jag tar emot folkets jubel.
TILLBAKA TILL FRAMTIDEN
MIN DATOR FUNKAR IGEN! Och jag skulle kunna försöka beskriva den totala eufori jag känner just nu, men inte ens mina verbala kunskaper och målande metaforer skulle kunna komma i närheten av att ge en rättvis bild av det vulkanutbrott av lycka jag har i kroppen för tillfället.
Två fenomenalt sega veckor har jag varit utan min älskade maskin. Det känns som att min förstfödde son blivit överkörd av en Finlandsfärja, hamnat i koma, och nu kommit tillbaka till livet. Jag skiter i hur datanördig jag kanske framstår nu, men jag har verkligen inte haft NÅNTING att göra utan min dator när jag varit hemma. Har bara suttit i soffan i mitt mörka vardagsrum och spelat en miljard Wordfeud-matcher typ. Det är inte så kul som det låter, och det låter ju inte ens kul så då kanske ni förstår den oändliga tristess jag upplevt.
Men nu funkar den igen! Min älskade vän Mange kom över i natt med ett nytt nätaggregat och strömkabel, sen satte vi oss på mitt köksgolv och började mecka. Jag sa att det kändes som att vi var kirurger som höll på med en operation, när vi grävde runt bland datorns vitala organ. Vid ett tillfälle stoppade jag till och med in en kniv i det tajtaste, mörkaste hålet (yo' mamas ass, nigguh) för att få loss en jävla skitkabel som inte ville lossna.
Men klockan halv tre i natt kom burken igång igen. Efter TIO förbrukade säkringar, TUSEN jävla tårar längs kinderna, ett vägguttag som gått sönder helt och hållet, och FJORTON dagars frånvaro från omvärlden. I'm back, bitches.
Stort tack till Mange Maräng som hjälpte mig genom denna personliga kris, och mitt erbjudande står kvar... en avsugning när du vill, ingen behöver få reda på nåt. Det är förresten jag och Mange på bilden där uppe, tagen under en morgon på sommarstugan. Visst ser det ut som slutet på en lycklig film? Nu är det i alla fall början på en jävligt lycklig film.
PS. Ska försöka svara på frågorna i inlägget under detta typ imorgon kväll. Jag ska bara klättra upp på ett berg och skrika ut min glädje först, hjula hela vägen ner, sen high-fiva hela jordens befolkning (förutom Rihanna så klart).
En skottkärra full med kärlek från er glade vän Emil
FAQ ME
(UPDATE: Nu har jag fixat så att man KAN lämna kommentarer till det här inlägget. Kom på att det KAN vara en fördel. Mvh / trög snubbe)
Ibland är det några av er som av oklar anledning vill att jag ska ha en frågestund här på emilbloggen.
Efter två och ett halvt tusen inlägg om mitt meningslösa liv så sitter det alltså folk där ute som fortfarande känner att dom vill veta mer innan dom sprängs av nyfikenhet.
Men det var sensationellt länge sen jag körde en sån här, och nu när omständigheterna är vad dom är så passar det nog rätt bra. Eller så blir det kaos, vad vet jag.
Men ja, undrar ni över nåt så är det bara ställa en fråga i kommentarerna här under. Och om ni inte undrar över nåt så ställer ni ingen fråga. Mycket enkelt.
Frågor på det?
SUCKS TO BE ME
Förlåt folket, men det är så oändligt omotiverande att blögga när datorn begått självmord och en iPhone lika stor som ett knäckebröd är all kontakt man kan ha med omvärlden och the interwebz.
Min dator är ju kopplad till en 47" widescreen-TV, och hur stor är den här skärmen? Typ som ostskivan som ligger på knäckebrödet. Men hade jag INTE haft en iPhone nu så hade jag heller inte haft nån anledning att leva.
Men man lär sig istället uppskatta andra saker när man inte har nån dator. Ett barns skratt. Doften av blommor. En välskriven dikt. Himlens skiftande färger vid solnedgången. Fågelkvitter.
Men får jag ingen elektronisk stimulans snart så kommer jag strypa barnet, elda upp blommorna, riva sönder dikten, skjuta fågeln och... himlens skiftande färger vet jag inte vad jag ska göra med.
Men ni klarar er väl galant utan mig, för uppenbarligen har ni ju Gaybloggen, Lindas sminkblogg och Kissie att roa er med i min frånvaro, vilket vi konstaterade i ett inlägg längre ner.
Har verkligen exakt noll saker att skriva om och noll inspiration, därför kanske vi kan göra nåt i nästa inlägg som jag inte gjort på evigheter... en frågestund :(
DUST YOURSELF OFF AND TRY AGAIN
"Men shit, det är ju halt som ett jävla as i den här backen. Hur skulle en stackars pensionär kunna ta sig ner här? Han skulle ju behöva ta en 200 meter lång omväg istället. Bedrövligt."
...hann jag tänka två komma tre sekunder innan jag gjorde årets första vurpa, 37 år före pensionsåldern. Kombinationen sneakers med platt sula, en istäckt backe med större lutning än en skateboardramp, samt gravitation gjorde att jag halkade som en jävla seriefigur. Tänk Kalle Anka trampar på ett bananskal typ.
Så låg jag där på marken som en fågelunge som tänkt börja flyga innan han ens kläckts ur ägget uppe i fågelboet. Tårarna rann och jag ropade på mamma, innan jag kom på att den svikaren flyttat 15 mil söderut och inte kunde höra mina rop på hjälp.
Det enda som gjorde att jag kunde lämna situationen med värdighet var:
- Det var mörkt ute så ingen såg när det hände, och därför kommer ingen att nånsin få reda på att Sveriges coolaste snubbe har ramlat
- Jag hade hela tiden kvar hörlurarna i öronen så jag hade åtminstone ett soft soundtrack till mitt lilla stunt-trick
- Jag lyckades hålla fast i ciggen under hela fallet utan att den gick sönder eller slutade glöda
Är det vår imorgon förresten eller ska man behöva riskera livet och lårbenshalsen varje gång man är ute på sina romantiska skogspromenader? Ska fan bombhota SMHI och kräva 28 plusgrader och solsken nu... och en öl ska dom ge mig också. Och en snickers.
Jag har som sagt precis skaffat det där Instagram som en och annan använder sig av. Har inte kommit in i skiten än, inte riktigt "hajat grejen" kan man säga, men jag tänkte ge det en chans i alla fall.
Har bara lagt upp några bilder jag hade liggande på mobilen, men det kanske kommer mer framöver gissar jag.
Någon/några frågade vad jag heter där, och svaret på det är TWIY. Tusen spänn och en chipspåse till den som listar ut vad det står för.
Jaja, slut på meddelandet.
UNDERGROUND
(Följande text skrev jag kl sju imorse men ccccpppp-appen till blogg.se gör att man måste försöka posta inlägget seriöst 40 gånger från mobilen innan det kaaanske funkar)
Ibland får man höra att det spelar ingen roll hur bra bilförare man är eftersom alla andra i trafiken är inte lika bra som du själv, och därför måste du ta hänsyn till dom när du är ute och kör.
Saaaaamma sak är det i tunnelbanan.
Har precis spenderat morgonen i denna underjordiska cirkus, och är nu på väg till skärgårn igen för att andas ren luft.
Men jag har åkt tunnelbana sen jag föddes, så jag vet hur man "ska bete sig". Alla små oskrivna regler som finns, som hade gjort varje morgon till en stimulerande upplevelse för samtliga resenärer om alla gjorde som dom ska. Dom flesta vet rutinerna, men långt ifrån alla, och det räcker med en handfull retards för att man ska hinna gå från "morgontrött men med hopp om livet" till "morgontrött och vill utplåna mänskligheten" bara mellan Gullmarsplan och Slussen.
Alla muppar som sabbar flowet precis överallt. Kunde ni inte stannat hemma, och börjat er färd under förmiddagen när morgonruschen lagt sig? Eller ni kanske måste ge er ut på ert uppdrag att sänka stämningen i Stockholms underjord varje morgon?
Börja leta efter SL-kortet när ni kommit fram till spärren istället för 10 meter innan, varpå en kö uppstår bakom er som får oss andra morgontrötta att undra ifall det kanske är lördagkväll och vi står och väntar på att bli insläppta på Spy Bar. Men nej nej, det är bara Marie-Louise som står still där framme vid spärren för att demonstrera att framförhållning är överskattat.
Och ni som går i strömmen av en miljon stockholmare, och från ingenstans och utan förvarning bara stannar upp, exakt hur går tankegångarna där? Som att man tvärstannar bilen på E4:an och tar för givet att ens motorvägskompisar bakom också gör det, och med glädje.
Eller ni som behandlar trapporna ner till perrongen som om ni är ute på en lugn skogspromenad och plockar svamp. What's up with that? Hoppspark i ryggen är vad du behöver, för jag behöver hinna med mitt tåg.
Apropå hinna så hinner jag inte skriva mer, men tänk er ungefär en miljardsjutton liknande exempel så förstår ni varför harmonin kanske inte är vad den borde vara där nere i tunnlarna. Allt på grund av människor som borde hålla sig utanför 08-regionen på vardagsmornar.
Slänger med några suddiga och smygfotade bilder, från anal-trånga tunnelbanan till bussen ut mot Värmdö. Det var gul-orange himmel med en jävla måne i mitten, sjukligt fint, men min HD-kamera till iPhone lyckades inte återfånga magiken. Men skit samma och god morgon!
CASTAWAY
I GOT THE GOLDEN TICKET
Hej och hallå people.
Min datamaskin där hemma spelar svårflörtad just nu så kan inte blogga (eller läsa om igelkottar på Wikipedia) för tillfället.
Inte på datamaskinen i alla fall, men som tur är så har tekniken utvecklats från röksignaler, flaskpost och brevduvor till att vi alla nu har varsin smart telefon man kan hålla kontakten med omvärlden.
Sitter på bussen nu och har Biggie-maraton i hörlurarna. Kom nyss fram en snubbe och ville ge mig en kvalitetsundersökning för SL, men jag tackade nej. Gjorde en sån för nåt år sen. Tror ni jag gav dom beröm och avsugningar i textform? Nej. Jag sågade dom brutalt på varenda punkt, dom satans jävla asen.
Huuuur som heeeelst.
Igår köpte jag... håll i er nu... biljetter till UFC i Globen i april. Och lyckan är total. Jag skrev ju för ett tag sen om att jag har en bucket list - saker jag måste göra innan jag dör. Och att få uppleva en UFC-gala har funnits med på den listan sen jag förälskade mig i MMA för många år sen.
Det känns overkligt... i så många år jag suttit ensam i mitt rum och kollat, inte haft nån att prata med om sporten, och så mycket som hänt under tiden. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag en dag skulle få sitta i ett fullsatt Globen med 15.000 svenskar och uppleva magin. Jag ska dit med Franco, och nyss fick jag sms från honom där han skrev att Papy hälsar. En landsman till Franco som han träffade på hårsalongen nu, som ska tävla på galan i Globen. Mäktigt!
Och när man talar om trollen åker jag förbi Globen nu i skrivande stund... ska ta ett kort och framstå som en fascinerad turist för mina medresenärer på bussen, men skit samma.
Vill avsluta med ett extreeeeemt stort grattis till my main man Abbe och hans Amanda som blev föräldrar till sjukt söta Alisha igår natt! Vi killar gjorde en vadslagning på nyårsafton om när hon skulle födas, men alla förlorade. Fast Abbe vann en dotter, och det KANSE är mer värt än pengarna, vad vet jag.
Skriver som sagt från mobilen nu, vilket brukar se ut som skit när man publicerar inlägget har jag märkt. Jag skulle kunna skriva en sjukt fin dikt och lägga in en bild på en kattunge i en soluppgång, och det skulle ändå se ut som skit.
Fuck it. Hoppas ni mår bra kompisar.
BLOGHATIN'
- Hur smakade det? Var det gott?
- Det var verkligen jättegott! Helt underbart!
- Tycker du? Vad glad jag blir!
- Jaaa! Det här hamnar lätt på topp 3-listan över det godaste jag ätit!
- Va? Är det sant? Så kul! Vad mer finns på topplistan då?
- Kiss och bajs
Och där dör stämningen lite grann känner du.
Vill man verkligen att någon som gillar kiss och bajs även ska tycka att det man själv lagat smakar bra? En liknande situation ställdes jag inför när jag kollade min lilla bloglovin-sida här till höger för att se hur den såg ut. "Hmm, snart 200 followers, det är ju roligt. Och 16 inlägg i veckan skriver jag just nu, det är väl rätt lagom? Och här kan man tydligen se vilka andra bloggar som mina läsare gillar... undrar vad det kan vara för sköningar?"
Vilka ÄR ni egentligen som läser emilbloggen? Ibland undrar man ju...
DIARRÉ OCH SUCCÉ
Känslan av att två timmar senare lämna klassrummet och tycka att man under omständigheterna gjort ett briljantiskt jobb med att gräva fram dom där kunskaperna ur sitt undermedvetna till slut:
Synd bara att matten gick åt helvete. Min ångest är obeskrivlig, så därför väljer jag att istället fokusera på det som faktiskt har gått bra den här dagen.
DAGENS MINDFUCK
Som jag skrev på min lilla facebookstatus för en stund sen, som jag blir genuint förvirrad av: Om det är 0 grader ute idag, och imorgon blir det dubbelt så kallt... hur många grader blir det då?
Vad ska man använda sig av för att räkna ut det? Matematik? Fysik? Filosofi?
Tusen kronor och en erotisk massage till den som ger mig ett tillfredsställande svar. (Ja, det gäller även om du är kille)
IN THE GHETTO
Var precis nere på bolaget och köpte fyra Brooklyn.
Det är inte en lång sträcka jag behöver gå, men på den sträckan hann jag bevittna ett antal händelser som skulle kunna beskrivas med termen "white trash".
Jag kliver ut ur porten, möts av en mycket sliten kvinna som står och röker med en hund. När jag går förbi springer hunden mot mig, men eftersom jag sett sju avsnitt av "The dog whisperer" så är jag expert på hundar och bara stannade upp och körde en staredown med hunden som blev undergiven direkt. You gotta be calm and assertive, you have to be dooominant. Och kvinnan kunde inte bry sig mindre om nånting som hände.
Jag börjar gå ner för backen, och till vänster om mig passerar en typ 17-årig tjej med en barnvagn. Kan tänka mig att hon hade tribaltatuering i svanken också men jag stannade inte upp för att fråga. Och till höger om mig ställde sig en man i jeansjacka och började urinera två meter från gångvägen. Men han ställde sig bakom en halvmeter hög buske så han kanske kände sig som en ninja och trodde att han inte syntes.
Och jag blev inte direkt förvånad över hans beteende heller. Kanske om jag var en överklasskärring som promenerade med min välfriserade pudel på Strandvägen och fick syn på en medelålders kissande penis i dagsljus. Men nu bor jag där jag bor, och då är det inte helt otänkbart att sånt där kan hända.
Sen kommer jag in på bolaget. Framför mig i kön står en snubbe som vi för några år sen grep på mitt jobb efter att han stulit för att ha råd med sitt spelmissbruk. Han var där med sina barn och handlade, och när han skulle betala så lämnade han fram en femkrona till kassörskan och sa "Jag tar resten på kortet". Jag antar att den där femkronan var avgörande för att betalningen skulle gå igenom.
Utanför bolaget står några ungdomar och tittar in genom fönstret och pillar med mobilerna. Nån som är där inne och köper ut åt dom antagligen.
Sen var det en kille där inne som hade i vanlig ordning väntat till klockan fem i tre en lördag med att gå till bolaget, köpte fyra Brooklyn och när han frågar kassörskan om hon vill se leg säger hon bara "Nej men dig känner jag ju igen så det behövs inte". Och den där killen kände inte igen kassörskan. Sen gick den killen och köpte en pizza och red bull till frukost på Konsum. Sjukt white trash alltså.
LUGNET EFTER STORMEN
Den här dagen har spenderats med vilopuls från början till slut. Det mest ansträngande jag gjort idag var pizzaätande och filmtittande när jag vaknade, då förstår ni kanske hur lugnt jag tagit det. Chillning på hög nivå.
Var ute en sväng på söder igår. Träffade lilla Momo som jag inte sett på evigheter. Mycket angenämt! Vi satt först på Akkurat på Hornsgatan, och där kunde man inte säga "En öl tack" i baren, för då fick man en suck och trött blick av bartendergubben, eftersom dom tydligen har en miljon olika sorters öl och hans initiativförmåga sträckte sig inte tillräckligt långt för att bara ta tag i närmaste ölkran då killen han hade framför sig antagligen inte brydde sig så mycket om vilken öl som hamnade i glaset.
Det är ju inte som att jag gick in på en restaurang och bara "Hej, lite mat tack".
Men sen upptäckte jag att dom hade Brooklyn där och då var allt frid och fröjd igen.
Momo och jag har fan alltid givande samtal känner jag. Mycket stimulerande att prata med den människan. Fast jag minns inte exakt vad vi pratade om. Inte för att jag var så full i och för sig, men har jag en KÄNSLA av att hennes anslutande väninnor var det. Särskilt den ena. Jesus vilken full tjej. Jag fick en jättefin komplimang av henne när vi stod ute och rökte också.
Hon: Du...
Jag: Ja?
Hon: Duespssö...
Jag: Vadå?
Hon: Du... e... supsö...
Jag: Va?
Hon: Du e supersöööt
Jag: Åh! Tack! Och dina ögon går i kors! (dom gjorde verkligen det)
Sen gick vi tillbaka in och då går hon och köper en HINK med rosévin. Spiller ut ett glas över en iPhone, säger "oj" och hämtar Sveriges minsta servett för att torka upp, och fortsätter sen att dricka. Underbar underhållning.
När jag vaknade imorse hade jag förresten ett jävla glas med jordnötter i jackfickan. Det är ju sånt man får med sig från krogen ibland ni vet.
Och om ni undrar varför det är ett gäng gulliga kattungar på bilden högst upp så är det en liten tröst för att jag insåg man mötts av bilden i inlägget under detta i typ 2-3 dagar nu. Inte så kul att se jordklotets vidrigaste snubbe det första man gör när man kommer in på emilbloggen liksom. Då förväntar man ju sig en supersöt kille. Men lite gulliga kattbarn blev en bra kontrast till äckelpäcklet här under. Har fortfarande inte riktigt kommit över den där filmen förresten. Om ni vill må riktigt jävla dåligt nån gång, se den, och sen sätter ni på "Ett hål i mitt hjärta" av Lukas Moodysson. Sen kommer varenda film ni ser resten av livet kännas som ett mästerverk.
Nu ska jag göra två saker.
Fundera över varför jag var vaken till fem på morgonen när jag varit så trött idag.
När jag listat ut det så ska jag sova.
DEN FÖRSTA DEJTEN
Nu har jag precis sett den sjukaste film jag sett hittills. Ocensurerade versionen.
The human centipede 2.
Huvudrollen är tveklöst den vidrigaste och äckligaste människa jag upplevt i mitt liv. Och filmen i övrigt var bara väldigt, väldigt skev. Väldigt skev.
Just därför vore det roligt att någon gång träffa en tjej. Gärna en kristen, oskuldsfull tjej, med rosor på kinden och solsken i blick. Ta ut henne på en första dejt. Kanske ro ut med en liten eka här i skärgården en ljummen vårkväll. Sätta på mig en vit skjorta och kanske en liten hatt på huvet. Jag ror båten över vattnet som glittrar i kvällssolen, och då och då stannar jag upp och bara "Förlåt älskling, men jag måste bara ta en paus för att säga hur bedårande vacker du är" med ett varmt leende, och sen fortsätter ro ut över vågorna.
Stanna till vid nån fin liten skärgårdsö. Lägga ut en filt över en klippa och duka upp med lite ost och kex och vin. Göra en liten lägereld. Ta fram min gitarr och med min finaste och lenaste sångröst sjunga en harmonisk och egenskriven ballad om den här tjejen och hur mycket jag tycker om henne. "Titta där borta, sötnos! En svan!" ropar jag fnissandes, och pekar bort mot solnedgången. "Ja, den är verkligen vacker" säger hon. "Inte lika vacker som du" svarar jag, och kysser henne passionerat. Sen ligger vi bredvid varandra på filten, hand i hand, och tittar upp mot stjärnorna och utbyter tankar och insikter om livet och allt runt omkring.
"Gud vilken underbar och fin kille jag har träffat. Han är så himla gullig" tänker hon medan vi ror tillbaka mot land igen.
"Du, min lilla prinsesstårta" säger jag med min vänligaste röst. "Du ska inte följa med hem till mig och kolla på film?"
"Åh, Emil! Det vore helt underbart!" säger hon och kramar mig länge, länge.
"Så bra! Jag har nämligen en film som jag tror du skulle gilla............................"
GOOD NIGHT KISSES
Den här gången var det hockey. Hoppas det är krig nästa gång. Vore trevligt att spränga hela landet åt helvete och göra en stor parkeringsplats till mitt enorma mansion jag ska bygga ute i skärgården sen när jag skrivit klart min bok och sålt den i en miljard exemplar.
Men nu kära vänner... nu är klockan snart två på natten, stormen och regnet smattrar mot mitt mörka sovrumsfönster, så nu finns det bara en sak kvar att göra. KOLLA PÅ SKRÄCKFILM!! Ska kolla på The Human Centipede 2 som antagligen kommer vara mer vidrig och skruvad än läskig. Men det återstår att se.
Nu stänger jag ner här, så hörs vi igen imorgon.
YOU GOT SERVED
Var precis ute och blev sprutad i ansiktet av Emil (alla tjejers hemliga dröm förmodar jag, men det är bara gå ut och titta upp mot himlen nu så blir er fantasi till verklighet). Skulle ner till centrum av två anledningar: Köpa mjölk, fast sån där svart mjölk med kolsyra som smakar Coca-Cola. Ni borde testa, den säljs i petflaskor med röd etikett. Sen behövde jag även komma UUUUUT eftersom jag suttit instängd i min lägenhet HELA året på grund av min dödliga förkylning som Gud belönat mig med.
Hur som helst.
När jag kommer till kassan är det en tjej som sitter där som preciiiiiis hade vunnit 10 miljoner på lotto men råkat elda upp kupongen. Det är i alla fall enda anledningen jag kan komma på varför hon var så sjukt trött på livet. Ingen ögonkontakt, inget hej, förutom när jag sa hej, och då fick typ ett "h" tillbaka. Hon orkade inte säga hela ordet verkade det som. Och när det var dags för betalningen kollade hon upp i taket och bara mumlade fram ett "tjuen". Inte "tjugoen" eller "tjugoen kronor" eller till exempel "Var det bra så? Härligt, då blir det tjugoen riksdaler tack, ha nu en fortsatt trevlig kväll och var rädd om dig ute i stormen, hej då!".
Jag om någon vet att det inte är roligaste jobbet i världen, men är det nåt jag är riktigt trött på så är det folk som jobbar i SERVICE-branschen som inte vet vad service är för nåt. Jag kanske ger sken av att vara sjukt bitter på jobbet när man läser vissa av mina inlägg om efterblivna kunder, men ni som haft glädjen att bli hjälpta av mig nån gång vet att så icke är fallet. Och mina kollegor kan nog intyga det.
Jag kan ha ramlat i hundbajs på väg till jobbet, tappat mobilen som gått sönder i fallet, och när jag rest mig upp och borstat av kläderna så blir jag knivhuggen i ryggen. Men ändå kan jag stå en hel arbetsdag och vara supertrevlig mot kunderna, skämta med både dom och kollegorna, hitta på roliga grejer för att fördriva tiden, och bara vara jävligt social och serviceinriktad.
Och har man inte den egenskapen så ska man fan jobba i en kolgruva, inte på ett ställe där du möter tusen personer om dagen som du ska interagera med. Var det bra så?
Hmm... hoppas min chef läser den här texten förresten. I så fall är det väl första och enda arbetsrelaterade inlägget han borde se.
VEM BRYR SIG OM SOMMAR OCH SOL NÄR MAN KAN NJUTA AV SÅNT HÄR VÄDER?
