Hur många av er i Utelaget är bakfulla idag då? Räck upp en hand.
Jag tror jag talar för samtliga i Hemmalaget när jag säger att vi mår som prinsar och prinsessor allihop. Right guys?

Jag själv vaknade med ett leende och rosiga kinder och sprang ner till stranden där jag hjulade runt en stund, började spontandansa med en gammal gumma, sen rullade jag runt på en äng och skrattade medan jag samtidigt sjöng "I'm a big big girl, in a big big world". Sen gick jag hem.

Natten bestod i vanlig ordning av ett How I met your mother-maraton, där jag nu är uppe i snart 60 sedda avsnitt efter bara tre dagar. Var är mitt diplom?

Och just det, mitt under ett avsnitt så får jag sms EXAKT klockan fem i tre. Alltså exakt på sekunden typ. Kul att vara fem i tre-ragg egentligen. "Jaha, nähä, gick inte så bra på krogen ikväll... får väl höra av mig till Emil antar jag... suck..."
Det ska ju vara tvärtom tycker jag. FÖRST ringer man till mig, och blir man dissad så kan man ju gå ut på krogen istället.

Hon tyckte tydligen att jag skriver sjukt roliga sms. Och jag som, från botten av mitt lilla hjärta, HATAR att skriva sms. Tänk om hon visste om att jag hade världens lustigaste blogg också.
Jag ska fan börja lämna ut min bloggadress på krogen istället för telefonnummer. Fast då vill väl säkert hon ge mig adressen till sin jävla modeblogg. Kul.

Haha, jag vet inte hur många gånger jag kört den här när jag varit ute. Sitter jag på tunnelbanan, eller i baren eller vart som helst bredvid nån stylad tjej med "stil och klass" och modemedveten... då stirrar jag på henne en stund innan jag säger "Ursäkta... jag känner igen dig, du har en modeblogg va? Jag bara ÄLSKAR din blogg!"
Och 9 gånger av 10 så visar det sig att ja, hon har faktiskt en modeblogg, och blir jätteglad över att ha blivit igenkänd på stan. Prova själva ifall ni går ut ikväll. Får ni syn på en tjej som utstrålar "fan vad snygg jag är i min dagens outfit" gå fram till henne och börja prata om hennes modeblogg. It's gonna be legen... wait for it... dary!

- Ursäkta mig men... är det inte du som skriver den där asgrymma modebloggen?
- Hihi, kanske deeeeet...

Hemmalaget vann alltså mot Utelaget, i kampen om vilka som kunde sitta hemma framför datorn en fredagkväll och representera sitt lag. Vad ska nästa tävling vara? Spela fotboll mot rullstolsbundna? Boxningsmatch mot ett gäng spädbarn? Kareoketävling mot nån som stammar?

En sak jag tänkte på nu när jag kollade kommentarerna i inlägget under detta... det är fan BARA tjejer som läser min blogg. Herregud. Varför? Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller bli orolig.

Jaja, nu ska jag ut!
Men bara för att gå ner till Konsum och köpa mer godis och glass.
Det är tillåtet enligt reglerna. Men om ni i Hemmalaget så mycket som ens FUNDERAR på att gå ut och "bara ta en öl" så har ni gått över till fienden, era jävla förrädare.

Men jaha... vad har vi lärt oss efter dessa två inlägg?
Att jag och en jävla massa tjejer är hemma ikväll och har det mysigt.
Tvärr inte med varandra, men det kan vi ju försöka styra upp till nästa fredag tycker jag.

Stannar nog hemma ikväll.
Yeah I said it.
Det är ju fredagkväll och yada yada men vafan... jag pallar inte.

Det får bli jag, godispåsen, sängen och filmerna.
Istället för jag, ölen, den dåliga kvällen och bakfyllan.
Vad skulle jag möjligtvis kunna uppleva ute på krogen ikväll som jag inte redan upplevt en miljon gånger tidigare?

Vad ska ni göra ikväll?
Skriv "UT!!!" om ni ska ut, eller "fredagsmyyys" om ni stannar hemma. Så får vi se vilka av oss som vinner. Jag hoppas så klart att mitt lag spöar skiten ur er andra. Det är hemmalaget mot utelaget ikväll.

Utelagets kväll...


Min kväll... hemmalaget for the win.


Update: 25-1 till Hemmalaget... promenadseger?

Okej, det här är ju helt sjukt Hanna. I början av 2009 var jag och Danne hemma hos dig i Västerås och krökade. Allt var frid och fröjd. Och sen bara pang! Vad hände? Har du svalt Globen? Det ser ju fan ut som Globen, med två mini-Globen på taket också.

Jag visste ju att du var gravid men helvete... vilken vecka är du i nu? 457:e veckan?
Nej då, jag vill bara säga att om du någonsin har några frågor om dina tvillingpojkar så kan du alltid vända dig till mig. Jag har ju trots allt 27 års erfarenhet av att ha en tvillingbror. 27 år om man räknar med dom 9 månader vi låg och brottades i mammas mage alltså.

Men även om läkarna sagt till dig att det är tvillingpojkar du väntar så skulle ingen bli mindre förvånad än jag om det visade sig vara ett helt jävla fotbollslag med grabbar du har där inne. Men hoppas att allt går bra, och döp den ena till Emil.

Eller fuck it, låt båda heta Emil så inte den andre blir avundsjuk HAHAHAHA.

Jag vet inte hur många av er som känner till det, men jag håller ju på att skriva en bok vid sidan av bloggen. "Håller på" är kanske att överdriva nåt så in i helvete, med tanke på att jag kanske lagt ner en timme eller två i effektiv tid på att verkligen skriva. Och "hållit på" har jag gjort sen i augusti.

Jag kanske har skrivit 1% av boken, 49% har jag i huvudet och 50% är fortfarande tomma sidor jag inte har en aning om vad jag ska skriva för nåt.
Men jävlar hörrni, jag tror den kan bli riktigt, riktigt bra.

Av hundra inlägg jag skriver på bloggen har jag tur om jag ens blir nöjd med ett av dom, men den här boken SKA jag fanimej fullfölja, och jag SKA fanimej bli riktigt jävla nöjd med den i slutändan.

Varför ska jag vara så lat? "Det är ju bara få tummen ur vaginan och börja skriva Emil" som jag sa till Yaminna igår. Hon håller för övrigt på att utbilda sig till förläggare typ så jag har sluga planer på att hon ska hustla in mig på nåt förlag som vill ge ut min bok, sälja en miljon exemplar, sen leva på royalty-pengar resten av livet.

Kanske i och med att jag skriver det här inlägget, så får det mig att bli lite mer seriös i skrivandet och åtminstone se till att jag skriver över huvud taget. För det är fan en guldgruva i form av bokstäver jag har samlade i huvudet. I shit you not people.

Sen ska ni få köpa den till reducerat pris och få en fin liten autograf i, det vore väl nåt att ge bort i julklapp? Sen kan ni säga till era vänner att ja, du vet den där Emil, jag läste ju hans blogg redan INNAN han vann nobelpriset i litteratur.

Angående det här inlägget...

Hej Robban, Mini, Emelie, Anonym, Sara, Erica, Jenny, Malin, Anonym, Anonym, Anonym, Anonym, Lina, Karro, Anonym, Anonym, Sandra, Sandra, Richo, Hanna, Ida, Johanna, Anonym, E, I, Millan, Momos mamma och Norrbotten!

Det var väl inte så jävla farligt?
Nu fortsätter vi i den här takten tycker jag.
Vi är ju trots allt bästa kompisar alla som hänger på emilbloggen, eller hur?

Jag kommer upp till lunchrummet och upptäcker att någon, INGEN aning om vem, har spelat lite kortspel på datorn. Inte en gång, inte två gånger, inte tusen gånger. Men nästan 1900 gånger.

Så dagens fråga, nästan omöjliga fråga, vem är det som spelat?

Med tanke på hur många läsare jag har så är det ändå väldigt få som lämnar kommentarer, och oftast är det samma personer som kommenterar också.

Vore kul att veta vilka ni andra är?
Det kan säkert bli svårt eftersom det antagligen finns en anledning till att ni aldrig kommenterar, och kommer säkert inte göra det nu heller, men...

...ni som ALDRIG kommenterat min fina blogg, skulle ni vilja vara så himla söta och göra det till det här inlägget? Prova bara, se hur det känns. Om ni tycker det kändes obehagligt efteråt så behöver ni inte göra om det. Men vem vet, ni kanske inte DÖR av att säga hej för en gångs skull.

Ni som faktiskt HAR kommenterat min blogg förut (love you) ni är förbjudna att kommentera det här inlägget. Det ni istället kan få göra är att försöka gissa hur många kommentarer jag kommer få nu. Jag själv gissar på ungefär noll. Men ni främlingar som cirkulerar här dagligen eller ibland, sluta vara blyga och säg hej till farbror Emil nu.

Hej!

Finns att läsa här om ni vill.

Hennes blogg är för övrigt en av ytterst, YTTERST få bloggar jag läser nu för tiden. Väldigt rolig tjej det där, och om drygt en månad drar vi till Paris och firar nyår ihop, så då är ni ju ändå så illa tvungna att följa både hennes och min blogg under resan för att veta vad fan vi sysslar med där nere bland baguetter och Eiffeltorn.

Vilket jävla väder vi har fått hörrni.
Regn, vind och kyla i en obehaglig kombination.
Tror ni inte att flest självmord begås under hösten? Det tror jag. När man fått sparken, blivit dumpad av sina fula tjej, blivit vräkt från andrahandskontraktet i pundarkvarten i Södertälje, fått socialbidraget sänkt av Moderaterna, ens enda vän i livet - en duva man brukade mata med skogaholmslimpa i Humlegården - blivit skjuten av parkförvaltningen... då är det klart ett sånt här väder får en att tänka "åt helvete med hela skiten" och så slutar man leva på valfritt sätt.

Vem vaknar upp en vacker sommardag i juli, slår upp fönstret och möts av solsken och fågelkvitter, plockar fram pistolen och skjuter sig i munnen så man tapetserar väggen bakom sig med hjärnsubstans? Ingen!

Vet inte riktigt vad jag vill få sagt med det här inlägget, förutom att vädret verkligen suger kamel-kuk just nu. Jag är svensk, och vi gillar ju att prata om vädret, eller hur?

Och bilen går bra?

Jag minns inte varför, men igår stod jag och funderade på rörmokare.
Alltså det var inte så att jag "tog på mig själv" medan jag fantiserade om en tjock skäggig gubbe med jeans som åker ner till knävecken så man får bevittna hans ännu skäiggare röv när han står på alla fyra under diskbänken.

Jag tänkte mest... vem fan utbildar sig till rörmokare egentligen?
Vem går runt med hopp och storslagna drömmar under gymnasiet och bara längtar tills han kan få rensa smutsiga rör hela dagarna? Har ni rensat "usch-brunnen" i duschen nån gång? Det är liksom slem och sörja och oidentiferbart hår från den hepatit C-smittade kärringen som bodde i lägenheten innan dig. Och ifall ni undrade, nej, det luktar inte hallon. Rensa usch-brunnen gör man max en gång om året, men rörmokare gör det varenda jävla dag.

Well, idag fick jag ett papper inslängt i brevlådan där det stod att det kommer hem rörmokare till mig onsdag 25 november. Självklart med en exakt tidpunkt också, nämligen "någon gång mellan 08:00 och 15:00" som alla hantverkare ger. Och som förberedelse vill dom att man skruvar isär hela jävla lägenheten innan dom kommer så arbetet går snabbare att utföra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget märker jag nu.
Jag sitter inte på mer information än så här, och det är inte som om jag har en punchline som hela inlägget lett upp till. Nä, det var nog bra så. Jag slutar skriva nu.

Det dröjde inte länge förrän jag bestämde mig för att skriva ett inlägg om varför jag gillar tjejer också. För det gör jag, tro inget annat. Ska inte skriva nåt snusk i och för sig, för det här är inte en sån typ av blogg. Kommer inte på så mycket konkret just nu, och det går ändå inte att beskriva alla känslor ni fruntimmer sätter igång i ens lilla kropp med er nävaro på denna jord, men jag skriver lite ändå... så låt mig citera Elton John... I hope you don't mind, that I put down in words, how wonderful life is while you're in the world...


Ni har långa naglar.
Min rygg är som en enda stor G-punkt. Jag kan inte med ord beskriva hur underbart jag tycker det är att bli kliad på ryggen. Många av er är dock amatörer och vet fan inte vad ni håller på med när ni krafsar lite slappt med fingertopparna utan nån tanke eller känsla bakom, men när en tjej med sköna naglar vet hur hon ska använda dom... alltså... harmoni.

Man kan prata med er på ett annat sätt än med killar.
Jag är inte känd som killen som pratar om sina känslor. Men när jag väl gör det, då är det undantagslöst en tjej som jag pratar med. Jag "öppnar inte upp mig" i första taget, men dom få gånger jag gjort det är det en tjej som fått lyssna. Jag vet inte, det känns bara mer naturligt så. Och även om det inte är just känslor man pratar om, så kan man prata om helt andra saker med er än med killar, och få en annan typ av respons och feedback som jag gillar.

Ni luktar gott och har fint hår.
Jag är en sucker för mörkhåriga tjejer, alltid varit, och ni luktar alltid så gott i håret. En skön känsla är att ligga i sängen eller soffan med en tjejs huvud på ens bröst eller under armen, och pilla i hennes hår. Det blir inte mer avslappnat och fridfullt än så.

Ni är kortare än vad jag är.
Eller ja, i alla fall 99% av er. Mycket möjligt en konstig grej att gilla, men jag gör det. Det är på nåt sätt skönt att ha en tjej man kramar om och samtidigt kunna luta hakan mot hennes huvud eller sticka nosen i det där mörka håret som luktar så gott som vi nyss konstaterade.

Ni är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt behagliga att titta på.
Tjejer i Sverige i allmänhet, och tjejer i Stockholm i synnerhet är dom vackraste tjejerna på jorden. Det är inget påstående eller subjektiv åsikt, det är bara ren och skär fakta. Ni är så sjukt snygga så ibland undrar jag om ni ens vet om det själva? Ge mig sommar och ett par mörka solglasögon och låt mig gå ner längs Drottninggatan och låt mig bli vindögd, för det är det värt. Ni är så vackra att det gör ont, men smärtan är underbar, ifall vi ska bli lite bögigt poetiska här.

Era skratt.
Ett skratt av en tjej klingar ungefär tusen gånger finare än när en kille brölar sitt målbrotts-lumpen-bira-bira-bira-bärs-bärs-bärs-garv. Älskar en tjej som skrattar och ler.

Ni kan sjunga.
Jag vet vad ni tänker nu... "va? jag kan ju inte sjunga?", men jag har en teori som går ut på att alla tjejer är grymma på att sjunga. Ni har inte den där mörka och förstörda rösten som vi killar blev belönade med i puberteten. Jag gillar att lyssna på en tjej som nynnar på en låt lite tyst för sig själv när hon inte tror att jag hör, eller en tjej som sjunger rakt ut bara. I mina öron låter det alltid sjukt fint.

Er kroppsvärme.
Visserligen brukar ni ha galet kalla fötter, och jag som alltid är så jävla varmblodig får alltid ställa upp för laget och värma era frusna kroppsdelar. Men när ni väl blivit varma... ja då finns det inget mysigare än att bara ligga bredvid varandra och antingen prata eller bara ligga där. Att somna tillsammans med en tjej man tycker om och vakna med henne, det är underbart. Bara ligga och småprata om allt och ingenting samtidigt som man ligger och pillar på varandra. Det är då den där fjärkontrollen som stannar tiden skulle passa rätt fint.


Ja, nu är klockan 4 på morgonen och ni ligger ju och sover för länge sen. Och det här var det jag kom på just nu, förutom några saker som jag inte vill skriva om. Men den här listan kan göras oändligt mycket längre, tro mig.
Men ja, tack för att ni finns och gör livet lite bättre för oss som uppskattar er för dom ni är.

Men nu ska jag klia mig på ryggen och prata med mig själv tills jag somnar.

Ännu en rubrik som någon av er läsare har valt. Antagligen är syftet med rubriken typ "Jag är bög eftersom..." men jag väljer ändå att skriva ett inlägg av det här. Man behöver ju inte ta den i tvåan för att gilla killar, eller hur? Så, here goes...

Jag gillar killar för att...

...killar är ungefär tusen gånger roligare än tjejer. Jag säger inte det för att provocera eller nåt, jag bara verkligen, verkligen tycker så. En rolig kille är mycket roligare än en rolig tjej. Jag vet inte en enda kvinnlig stand up-komiker jag gillar, men ungefär en miljard manliga komiker som gör mitt liv lite ljusare. Jag kan till och med tänka mig att ni tjejer håller med mig om detta, att vi killar är generellt sett roligare än tjejer?

...killar snackar inte så jävla mycket skit. Jag har hört hur ni tjejer pratar. Många gånger. Ni kan snacka så extreeeemt mycket skit bakom ryggarna på varandra. Jag säger inte att vi killar aldrig gör det, men det är ytterst sällan och aldrig på samma nivå som ni tjejer. Vi kan däremot snacka skit rakt upp i varandras ansikten, dock med glimten i ögat, och det gör vi ofta. Men hellre det än att ha fyra-fem "kompisar" som pratar illa om en när man inte ens är där att försvara sig.

...killar gör inte sån stor grej av småsaker. Alltså vi börjar inte tjafsa om nån liten skitgrej på samma sätt som ni tjejer har en tendens att göra. Tjejer kan explodera av ilska över minsta lilla grej, medan vi killar väljer att bara softa istället. Och om du sitter där som tjej nu och läser det här och tänker "Okej, men det där gäller inte mig, för jag blir bara sur och grinig på en kille när han har gjort nåt riktigt allvarligt dumt", då kan jag lova att den riktigt allvarligt dumma grejen är en liten skitgrej som ingen kille ens skulle få för sig att reagera över.

...en kille skulle ALDRIG få för sig att ta en polares tjej, ragg, ex, syrra, och så vidare. Någon som är förbjuden frukt liksom. Det är bara en oskriven regel, inget som vi haft ett möte om och bestämt att så här är det, för det är bara en ren självklarhet. Däremot känner jag till sextiosjutusen fall där det hänt tjejer emellan, för er verkar det inte vara lika viktigt som det är för oss. Jag tror killar är mer lojala än vad tjejer är.

...en kille kan man dricka öl med. Dricker jag öl själv med en tjej brukar jag försöka anpassa min egen takt efter hennes. Annars hinner jag dricka 4-5 öl innan hon ens druckit hälften av sin första. Och dom djupa samtal och högljudda skratt man får tillsammans med ett killgäng, det kommer man aldrig i närheten av med en tjej. Sorgligt, men icke desto mindre sant.


Innan ni tjejer börjar grina och säga emot mig, så vill jag bara poängtera att det är så här JAG upplever det ur MIN synvinkel. Sen kan ju inte jag rå för att just ni är helt unika varelser av det kvinnliga könet som inte passar in i min bild av hur världen ser ut. Men tro mig, jag gillar er tjejer ändå. En vacker dag ska jag skriva ett inlägg om varför jag gillar er, och den listan kan nog bli bra mycket längre än den jag precis har skrivit nu. Puss på er.

Du och jag, okänd kvinna från internet, du och jag mot evigheten.

Ja, jag vet att det är lite larvigt att ha såna här bilder, men fram till alldeles nyligen hade jag haft en svettig, tjock rysk man som skrivbordsunderlägg... så jag kände mig tvungen att återskapa balansen i min heterosexualitet en aning.


Update:
Vad har ni för skrivbordsunderlägg på datorn förresten?
Jag tror sånt där säger mycket om en person.

Det tog några minuter, men nu fick jag förslag på en rubrik från nån av er läsare. Eller jag fick flera förslag, men jag valde det första. Jag har inte orkat analysera hela mitt livs dejtande, och jag har säkert haft värre än den jag ska berätta om nu, men det här var den första jag kom på på rak arm...


Det här var på den tiden man hängde på Lunarstorm och Playahead.
Alltså typ 10 år sen.
Jag var på sjukt bra humör en kväll, kände mig glad och spontan, såg en tjej på internet som förvisso inte hade nån bild på sig själv men däremot hette hon CuddlyGirl. Jag menar, kom igen, hur kan man kallas för CuddlyGirl och INTE vara fotomodell?
Så jag började chatta lite med henne och byggde som vanligt ihop en fantasibild i huvet som jag alltid gör av tjejer jag inte har en aning om hur dom är egentligen.

Chattade typ en kvart, sen tyckte jag att det var en sjukt bra idé att bestämma träff dagen efter.
Hon var också spontan och tyckte det lät som en bra idé. Härligt, tänkte jag.
Vi bytte nummer, sen skickade vi lite sms dagen efter och bestämde att vi skulle ses vid fontänen ovanför Sergels Torg. Jag kände mig lite äventyrlig och lucky så jag hade inte bett att få se en bild på henne, inte heller hade jag frågat hur hon såg ut. Men jag visste ju att CuddlyGirl skulle vara mina drömmars kvinna.


Efter skolan åkte jag till T-Centralen för att möta upp henne, ställde mig vid fontänen och väntade. Efter några minuter ringer hon och säger att hon ser mig. Jaha, vad kul, tänkte jag. Men vart är hon nånstans då? Den enda personen jag kunde se var en typ 1½ meter lång och 2½ meter bred tjej, knallrött hår som stod 3 decimeter rakt upp i luften tack vare fjorton kilo hårspray, vitt smink i ett ansikte fyllt av nittiofyra piercingar och ett kilo mascara runt ögonen, en läderrock som gick ner till marken och svarta, enorma kängor.
Det kan inte vara hon? Det var hon.
Och hon var typ 14 år. Jag själv var väl i och för sig typ 15-16 men ja... redan på den tiden kände jag mig klar med 14-åringar.

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeej Emil.

"Jaha, hur tar jag mig ur den här situationen?" var min enda tanke som ekade i huvet.
Jag gav henne en kram, sa att det var jättekul att ses, tyvärr fyller jag år idag så jag måste hem och äta tårta nu, men ha det bra så hörs vi.

Vi hördes aldrig mer.

Har varit ledig hela dagen.
Inte orkat göra nånting. Skönt som fan i och för sig.
Men jag vet inte vad jag ska blogga om, men jag vill ändå blogga lite i brist på annat att göra... men vad? Ska vi köra klassikern där ni bestämmer en rubrik till nästa inlägg, så skriver jag nånting om det?

När jag frågat om detta tidigare har jag antingen inte fått ett enda förslag, eller så har jag fått sjukt dåliga förslag. Så nu tycker jag att ni kommer på nåt jävligt genomtänkt, annars är det jag som fortsätter ha filmmaraton resten av kvällen och natten så ses vi kanske imorgon.

- Is that a threat Emil?
- No, that's a fucking promise

Nån som vill tjäna en miljon kronor?
Kom hem till mig med arton sopsäckar och gå runt i mitt sovrum, mitt kök, min hall, mitt badrum, min balkong och mitt vardagsrum och samla upp alla jävla ölburkar som står exakt överallt.

Panta skiten, bli miljonär, var en kompis.
Min lägenhet luktar som ett Systembolag där nån slängt in en handgranat så all alkohol bara sprängts åt helvete och nu ligger det en dimma av öl-ångor från golv till tak.

Fest i lördags alltså, Emil hade namnsdag.
Vi var ungefär tusen killar och fem tjejer. Bra fördelning haha.
Det dumma med att ha fest, det är att man städar som en dåre, bara för att det tolv timmar senare ska se ännu värre ut än det gjorde innan man började städa. Tillbaka på ruta ett alltså, suck.

Och jag var så jävla bakis dagen efter.
Så. Jävla. Bakis.
Låg och flämtade i sängen hela dagen tills jag var tvungen att åka in till stan klockan 19 för att se Louis CK, annars hade jag nog fortfarande legat kvar och tyckt synd om mig själv.

Vad mer hände i helgen? Jo, jag var på biopremiären av 2012 i fredags. Den fick ett helt plus i betyg av Aftonbladet, men den får fan 4 bävrar av emilbloggen. Jag älskar sånna där filmer. Mäktiga katastroffilmer med på tok för hög budget. Det är min typ av skit. Därför spelar det ingen roll att alla verkar tycka att den sög, det är ju MIN åsikt som betyder nånting.

Fick jag välja en underrubrik till filmen skulle jag ha valt "2012 - Det var nära ögat".
Ni kommer förstå varför om ni ser den. Typ tjugo gånger under filmens lopp.


Nu snubblade jag precis över Soran Ismails twitter, där skriver han följande:
"Det känns lönlöst att försöka beskriva hur bra det var. Louis CK är världens roligaste människa. Alla kategorier. Alla tider."

Word på den alltså. Men nu ska jag rulla ner till centrum och köpa frukost.

Bilden har jag kapat från Momos blogg, en bild hon tog under min lilla namnsdagsfest igår.
Jag har bott i den här lägenheten i 3 år nu, men aldrig tänkt på att min spegel i badrummet skulle sitta särskilt högt upp. Tydligen står dom även på tå när bilden tas. Men sen är ju jag 0,00185 kilometer lång också. Medan Momo och Linda är så korta att dom kan sitta på trottoarkanten och dingla med benen. Och det är MYCKET möjligt att jag räknade fel på min egen längd precis. Men jag är 185 centimeter ungefär, skrev jag rätt då?

Tack för igår i alla fall. Tack för klockan Momo och hoppas att du slapp korkbitar i urinblåsan Linda.

Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde ikväll på Chinateatern.
Bara okontrollerat asgarv i en timme och fyrtio minuter.
Den här mannen är rolig på en helt annan nivå än vad "roliga människor" är.
Hela svenska komikereliten var även på plats för att se honom uppträda, bland annat Magnus Betnér, Henrik Schyffert, Måns Möller, Soran Ismail och så vidare, och så vidare.

Ingen av dom kommer ens i närheten av Louis CK. Han visar hur stand up SKA gå till.
För mig ÄR han humor. Definitionen av humor. Humor personifierad.

Nä, fyfan vad jag älskar den där människan. Roligast på exakt hela jordklotet.
Bilden är för övrigt tagen strax innan han kom in, från min plats längst fram i mitten.
Jag skulle vilja återberätta massa saker han sa ikväll som fick mig att garva läppen av mig, men det går inte att återge sånt där på rätt sätt så jag skiter i det.

Nä, shit the dick of christ vad roligt det var ikväll. Tack Louis CK, du är konungen av humor!

Just det ja.
Jag har ju namnsdag imorgon, och tänkte fira det med ett litet kalas i all blyghet hemma hos mig. Det "tråkiga" är att jag känner ju alla som kommer, vilket för övrigt är mestadels snubbar.

Går man på fest vill man ju träffa folk man aldrig träffat förut, eller hur?
Därför tänkte jag ragga lite här på min lilla blogg.
Om ni sitter imorgon, lördag, och förkrökar eller vad ni nu gör, men inte vill slösa pengar på krogen eller inte har nånting bättre för er, skicka gärna ett sms eller ring mig så kanske ni kan komma förbi och ta en öl eller tolv, och bara säga hej.

Vore inte det alldeles, alldeles fantastiskt roligt?
Jag vet att ni kanske är lite blyga och ospontana, men med lite alkohol i kroppen imorgon kanske ni ändrat er och vill komma förbi. Då kan ni i så fall höra av er till mig.

0736 483 683

Vi kanske går ut efteråt och gör Stockholm osäkert, det är sånt man märker.
Men hur ni än gör så får ni ha det så himla trevligt, kram från er Emil.

Folk tror att jag överdriver när jag nämner min fobi för fiskben i munnen.
Jag äter inte fisk, och den dag jag blir president över världen ska jag tömma jordklotet på vatten, sen bara gå runt med ett svärd och hugga huvet av alla fiskar som ligger och sprattlar på marken.

Men folk förstår inte mitt problem.
Dom kommer med genialiska tips i stil med "Men vadå, om du får ett ben i munnen är det ju bara stoppa in fingrarna och plocka ut det?"
Jasså? Det är SÅ man ska göra alltså? Tack, jag hade ingen aning, men nu kan jag gå vidare i livet och äta gädda till frukost, torsk till lunch och böcklingpaté till middag. Sweet dude.
Jag må ha extremt många bra egenskaper, men att gräva i munnen bland fisk-kadaver och fisk-skelett med mina prinskorvar till fingrar är inte en av dom egenskaperna.

Nu sitter jag i lunchrummet på jobbet. Åt precis nån pasta-grej från Findus i en förpackning gjord av plast. Förpackningen hade spruckit lite på kanten och det saknades bitar av den, men jag tänkte inte så mycket på det. Tills jag kände nånting hårt och vasst i munnen. Fuck, nu sitter jag med en plastbit i munnen, vad gör jag? Ska jag försöka pilla ut skiten med fingrarna och riskera att dränka samtliga kollegor runt omkring mig i en kaskad-spya från helvetet... eller ska jag blunda, tänka på en solig sommaräng och svälja plastbiten?

Jag svalde den. Så nu sitter jag med obehagskänslor i kroppen och en bit plast i magen. Allt på grund av att jag blev påmind om traumatiska incidenter med fiskben jag upplevt i livet.

Och folk tror att jag överdriver.

Hela veckan har vi haft tjejer från SOS Barnbyar som stått i butiken och raggat faddrar till dom ungar i Afrika som inte blev adopterade av Madonna och Angelina Jolie. Alla försäljare och Comviq-människor och Greenpeace-tattare man möter ute på stan brukar ju generellt sett vara ganska gå-påiga, och drar nästan kniv ifall man inte stannar upp och pratar med dom.

Dessa tjejer har inte varit nåt undantag. Dom använder sig dock av en speciell teknik.
Varenda samtal dom inleder med dom stressade människor som går förbi lyder så här:

Tjej: Hejsan! Bor du här på Värmdö?
Kund: Va? Jaa.. joo..
Tjej: Nä, men vad trevligt! Då ska du få bli fadder idag! Kom hit och skriv på här!
Kund: Va? Men alltså.. vahettere.. jag har lite bråttom och...
Tjej: Ingen fara, det här går jättefort!

Osv osv osv.
Så kom Markoolio förbi idag, och samma sak utspelade sig "Hejsan! Bor du här på Värmdö?" och så vidare. Men av alla människor på hela jordens yta så borde väl ändå Markoolio få slippa såna påhopp? Säg nån annan i svensk historia som ställt upp på fler välgörenhetsgalor än honom? Herregud, killen lär ju ha typ fyra femtedelar av alla U-länders svältande ungar som fadderbarn. Leave Markoolio alone!


Men tjejernas taktik verkade funka på rätt många av våra kunder, så jag funderade på om inte jag ska börja köra med den fast på krogen...

Emil: Hejsan! Bor du här i Stockholm?
Tjej i baren: Va? Eh, jaa, joo...
Emil: Nä, men så trevligt! Då ska du få ligga med mig ikväll!
Tjej i baren: Va? Nä, men alltså.. vahettere.. jag har lite bråttom och...
Emil: Inga problem, det kommer gå jättefort!

Gärna med det här ansiktsuttrycket också...

Emma:
"Vi va på kryssning med jobbet och du kom in i vår hytt och sa: Vad fint ni har det här tjejer!
Sen skakade du en öl som du sen sprutade i hela hytten, drog ner ac´n på kallaste ( vilket vi fattade först dagen efter, när vi hade frusit hela natten) och gick därifrån. Så jävla elak"

Haha, det där minns jag inte ens, men det låter ju som nånting jag skulle kunna göra.
Men varför är det inga fler som skriver i inlägget under det här?
Är ni blyga?
Eller så beror det helt enkelt på att

A) Det är bara främlingar som läser min blogg
B) Jag har inga vänner i verkliga livet
C) Dom få minnen folk samlat på sig med mig har dom förträngt

En ledsen gubbe är på sin plats i så fall, och här kommer den... :(

Detta förutsätter kanske att ni känner mig i verkliga livet, jag vet inte, men vore det inte kul om ni skriv om ett minne du har tillsammans med mig. Nånting vi upplevt ihop nån gång. Nåt som hände när vi var små, nånting vi gjorde under skoltiden, nån spårad utgång... ja, vad som helst! Det skulle göra mig gränslöst lycklig om ni gjorde det.

Fire away!

Idag är tvättstugan glad, för idag får han umgås med mig till och från i tre timmar.
Jag själv är däremot inte lika uppspelt. Det finns INGET, eventuellt med undantag för pedofili, som är så hemskt som att tvätta kläder.
Det tar ju inte särskilt lång tid att förbereda eller så, det är bara... jag vet inte... hemskt.

När jag skrivit klart min bok och blivit mångmiljonär på den, då ska jag varje kväll elda upp kläderna jag haft på mig under dagen, och så köpa nya kläder morgonen därpå. Eventuellt börja med att köpa dom nya kläderna, sen elda upp dom gamla, så jag inte blir gripen för förargelseväckande beteende när jag går naken längs Drottninggatan på väg till klädbutiken.

Eller kanske börja duscha oftare än varannan månad så kläderna håller sig rena längre?