TO WHOM IT MAY CONCERN

Hej allihop!
 
Jag tänkte bara meddela att imorgon bitti så åker jag och några kompisar till Grekland för att luffa runt lite på dom olika öarna där i Medelklasshavet, så eventuellt kanske möjligtvis finns det en liten risk att jag inte kommer kunna uppdatera bloggen så mycket under dom närmaste två veckorna.
 
Hoppas på förståelse för detta!
Ta hand om varandra där ute, det är en knasig värld vi lever i.
 
Som man säger i Grekland... adios!
 
En relaterad semesterbild från när vi var i Puerto Rico i Karibien i november. Jag är nr 4 från vänster, det vill säga den mest graciösa av oss. Tycker dessutom jag blev ganska söt på den här bilden så jag funderar på att zooma in mitt ansikte och använda på min facebookprofil. Men okej, nu ska jag packa och bli packad.
 
ALLMÄNT | | En kommentar |

FALLING DOWN

 
Jag trillade av min säng imorse.
Hur jag lyckades med den bedriften har jag ingen aning om med tanke på att min säng är större än en fotbollsplan, och att jag brukar ligga still som en komapatient i mitten av den. Men det känns ju fint att jag inte ens lyckas få mig själv i säng.
 
Teori om varför jag ofrivilligt utmanade gravitationen och kraschlandade i golvet:
 
- Jag drömde att jag hade ett breakdance-battle och gick all in
 
Förslag för att förebygga framtida missöden:
 
- Sova varje natt med en tjej på varje sida om mig, så att dom kan utgöra stabila murar framför sängkanterna. Och om jag mot förmodan skulle braka ner från sängen ändå så landar jag åtminstone mjukt, beroende på kroppsvikten hos den tjej som dämpar mitt fall. Då vill man alltså inte ha en fotomodelltjej på 23 kilo bredvid sig. Dels utgör hon ju sämst motståndskraft om jag skulle få för mig att rulla för nära kanten igen, och skulle jag landa på henne skulle det ju kännas som att landa på en påse med kubbpinnar.
Samtidigt vill man ju heller inte ha en proppmätt tjocksmock med VIP-kort på Donken bredvid sig, bara för att man ska kunna ramla av sängen och mjuklanda på nåt som liknar en hoppborg. Dilemma alltså.
 
Jag får helt enkelt börja sova lite smidigare på nätterna känns det som...
 
Jag klarade mig undan större skador imorse dock, tack för att ni frågar. Det gör bara lite ont i tån som sitter bredvid lilltån, annars mår jag toppen. Vad heter förresten dom tre tårna i mitten av foten? Stortån och lilltån är ju ganska givna, men resten då? Jag brukar typ säga "pekfingertån" till exempel, men det är ju knappast ett finger och det är definitivt ingen kroppsdel jag ofta använder för att peka med.
Är det långtån som sitter i mitten? Jag kollade nu, och jag vet inte om jag är lätt missbildad, men min pekfingertå är fan längre än långtån.
Men det var alltså ringfingertån som jag pajade imorse. Men av alla tår jag har så känns den tån som den mest meningslösa, så det gör inte så mycket. Jag fäller ingen tår för mina tår om man säger så.
 
 
Från det ena till det andra så känns detta som ett briljant första inlägg efter drygt ett och ett halvt års frånvaro. Skriva om hur jag ramlat av sängen och funderingar kring vad ens tår kallas för. Sjukt nöjd! Jag rundar av här medan jag är på topp!
 
På återseende och så vidare, era satanistiska jäkla as, eller vad det nu var jag sa en gång i tiden. 
ALLMÄNT | | 10 kommentarer |

FAST & THE FURIOUS

 
Jag fick vara med på filminspelning häromdagen. Det var vår kameramanskompis Hansson som hade en liten grej han ville göra, så Mange fick vara skådespelaren och jag fick den flashiga titeln "Location producer" plus en liten statistroll i en scen.
Den gick ut på att jag skulle ligga på motorhuven med "blod" i trynet och låtsas vara påkörd när Mange skulle få kärringstopp och köra på mig. Tanken var att han bara skulle göra ett litet skutt fram med bilen, men eftersom han är en så skicklig bilförare så körde han vidare. Och eftersom det inte var hans bil så hittade han inte bromsen (för den sitter ju på helt olika ställen beroende på bilmodell) men som tur var hittade han handbromsen som gjorde att bilen stannade cirka en centimeter från väggen, och var en sekund från att göra så att jag i framtiden kunde ha besökt handikapptoaletter med gott samvete på grund av min rullstol.
 
I alla fall, I lived to tell the story. Prisa Gud vår herre och beskyddare. Amen.
 
PS. Det där blodet jag hade i ansiktet, det förklarade Hansson att det var nåt slags specialeffektblod som man använder i riktiga filminspelningar typ. Fan vad coolt, tänkte jag. Inte ens när jag hällde ut det från en Felix tomatketchup så fattade jag några misstankar. "Vad konstigt att dom lagt specialblodet i en ketchupflaska" tänkte jag bara. "Och vad konstigt att blodet även luktar som ketchup" funderade jag medan jag kletade in det i fejset.
Så jävla oskönt korkad man är ändå. Hade nästan varit lika bra om jag dog i den där stuntscenen. Go out in a blaze of glory liksom. Eller ja, go out in a bilkrock i tre kilometer i timmen med ketchup i nyllet.
 
 
Hela filmen kommer inom kort!
ALLMÄNT | | 18 kommentarer |
Upp