BURN MOTHERFUCKER, BURN

 
Vad är detta? En trasig vinylskiva eller min lunch från i lördags på jobbet?
 
Om ni svarade vinylskiva så hade ni fel, om ni svarade "en pandaunge som kommit bort från sin mamma och gått vilse i djungeln" så kan jag meddela att det inte ens var ett av svarsalternativen och dessutom ganska långt ifrån vad bilden föreställer, men om ni gissade min lunch så gissade ni rätt.
 
Innan jag gick på lunch så hade jag berättat för samtliga kollegor om hur hungrig jag var. På gränsen till tjatade om hur hungrig jag var. Men det var för att jag såg i deras ögon hur intressant dom upplevde den infon, så jag kände att det var min plikt att förklara min situation upprepade gånger.
Och för att spara några minuter så ringde jag till lunchrummet strax innan det var dags att go to town on my pizza, och bad Jennie slå på pizzaugnen som vi har där uppe. Problemet var att den hann bli fyra grader varmare än solen, så när jag stoppade in min fina pizza så hade det räckt med att vänta typ 8 sekunder innan den var klar. Men jag tyckte tydligen att det var en fin idé att vänta tills pizzan fick en afrikansk hudfärg och satte igång brandlarmet i hela butiken.
Nu var ju jag uppe i lunchrummet så jag vet inte hur det såg ut där nere bland kunderna, men jag kan tänka mig att paniken var total och att flera människor blev ihjältrampade under kaoset som uppstod. Kunde dock inte bry mig mindre eftersom min lunch var förstörd. En liten tugga försökte jag få i mig ändå, men det var ungefär lika gott som att äta ett bord så jag skickade pizzan åt helvete och satte mig och grät istället. Och inte kändes det bättre av att cp-Simon och mongo-Emelie garvade åt mig och min hunger. Jag befann mig inte i rummet under pizzagrillningen, men det var däremot dom. Emelie hade tyckt att det luktade bränt, men eftersom hon tydligen vill att jag ska svälta ihjäl så sa hon ingenting. Räknas det som mordförsök?
 
Våldsamt förkyld har jag varit också. Förkyld som en jävla dåre, I tell you. Köpte tiopack med näsdukar, med tio stycken i varje paket. Dom tog slut på en dag. Hade jag varit lite vassare på matte så hade jag kunnat berätta hur många näsdukar jag alltså förbrukat, men jag har ingen aning. Men jag har snytit mig så mycket att min näsa blev helt skinnflådd till slut, varpå jag använt lypsyl runt näsborrarna för att lindra skiten. Det lypsylet ska jag låna ut till nån som jag ogillar. Typ Simon och Emelie.
 
Nej, nu ska jag duscha och dra iväg till skolbyggnaden.
ALLMÄNT | | 3 kommentarer |

GIMME THE LOOT, GIMME THE LOOT

 
Den här stjärnan möter jag typ varje morgon när jag ska till skolan.
Tunnelbanan är fullare än en treårig tjej efter två liter vodka, när gitarrmongot brakar in och börjar lira nåt jävla helvete till kass musik i åtta sekunder, och sen tränger sig igenom folkmassan och vill ha belöning för skiten när han i själva verket förtjänar bestraffning.
 
Just den här bilden togs förvisso när det för en gångs skull var ganska glest med människor på tåget, men vanligtvis är det alltså lika trångt som en treårig tjejs fi... eller nej förresten, läs den förra liknelsen över hur fullt det är på tunnelbanan. Är det då läge att ha konsert? Jag är ju extremt bra på breakdance, men skulle inte få för mig att börja flasha mina moves på ett golv som består av fem människor per kvadratmeter.
 
Ska ta ett snack med den där snubbens chef, och förklara att det inte är okej att paja stämningen för hundra tusen morgontrötta stockholmare och sen gå runt med en liten kaffemugg och kräva pengar för det. Skulle hellre betala om han kom in och bara sopade till mig i tinningen med gitarren, knyckte min mössa, och sa nåt taskigt om min frisyr. Det vore en bättre upplevelse än hans våldtäkt av gitarren.
 
Tänk om jag gick in på tåget varje morgon på väg till skolan, sjöng Dancing Queen med min Ulf Lundelliska morgonröst för passagerarna, och sen gick runt och tiggde pengar av dom. Hur skulle det se ut? Hoppa på 8.30-tåget från Slussen imorgon bitti så får ni se. Bring cash.
 
 
Det finns för övrigt många knepiga tiggare i Stockholm. Dom jag diggar minst är dom som knallar runt på tunnelbanan och delar ut lappar till folk, där man får läsa nån historia om deras tragiska livsöden. Typ att hans tio ungar är döende i super-aids, frugan har blivit överkörd av en Finlandsfärja, och han själv är jagad av sicilianska maffian som ska hugga kulorna av honom om han inte fixar ihop pengar. "Så snälla ge mig några kronor. OBS! Lämna tillbaka lappen."
Get the fuck outta here. Jag litar inte på nån av dom där skojarna.
 
För några veckor sen såg jag en skön lirare på tunnelbanan i Skanstull som stod och rullade lite blaze samtidigt som han mumlade nåt om att han var hemlös och ville ha pengar. Han kunde lika gärna haft stängd mun så mycket som han mumlade. Nåt som faktiskt var stängt var hans ögon på grund av att jag och min knivskarpa slutledningsförmåga misstänker att han var lite pårökt. Och på grund av stängda ögon märkte han inte att det inte ens fanns några människor i närheten av honom där han stod och tiggde. Där känns det ju väldigt motiverande att lämna över pengar. Dom hade han säkert använt till att bygga upp ett hederligt liv, fritt från alkohol och droger, sökt sig till kristendomen och Jesus, och sen åkt ner till Afrika för att volontärjobba på nåt sjukhus efter att ha genomfört sin läkarutbildning.
 
Det finns dock jävligt sköna tiggare och gatumusikanter och annat löst folk i Stockholm jag skulle kunna skriva om, men den här texten är redan 70 rader för lång, och dessutom vet jag att ni är jävligt trötta på alla mina blogginlägg jag pumpar ut hela tiden så jag rundar av här och går och dricker lite kaffe istället.
 
Kram.
ALLMÄNT | | En kommentar |

FALLING

 
Igår eftermiddag, med lite lätt bakfulla steg, var jag på väg ner för våldtäktsbacken mot centrum för att åka och jobba.
Snön låg gnistrande vit på marken, vilket skapade en kontrast till mina numera ognistrande och ovita Converse som jag strategiskt nog valt att ha på mig denna vinterdag. Ett rådjur hoppade majestätiskt över vägen framför mig och in i skogen. "Det här kan bli en ganska fin dag ändå" tänkte jag, samtidigt som en äldre dam kom från motsatt håll på väg upp för backen.
 
När jag är en meter framför henne så gör jag mitt livs osnyggaste ramling. Jag halkar oglamoröst med ena foten, börjar glida ner i spagat som en gymnast med lätt cp-skada, försöker återfå balansen genom att sprattla till med exakt hela min kropp, misslyckas fatalt, faller framåt som ett avsågat träd, och landar på mina stackars knän och handflator. Så där står jag på alla fyra som en jävla hund framför tanten och undrar vad som hände.
Hur reparerar man coolheten efter en sån incident? Vad säger man?
Det enda jag kom på var att bräka ur mig ett "Oj oj oj oj oj oj" medan jag försökte ställa mig upp igen, vilket av oklar anledning tog ungefär 12 sekunder längre tid än det borde ha tagit. Men det var ju så halt, och den där backen lutar mer än en jävla vägg, vilket i kombination med att Converse inte är ett skomärke som är gjort för polarexpeditioner. Så det såg ut som att jag dansade extremt misslyckad breakdance i en liten stund där på marken.
 
Tanten bara stod still och tittade på mig. "Det gick bra" sa jag. Inte för att hon hade frågat, men jag ville inte att hon skulle ligga sömnlös under natten och oroa sig över mitt välbefinnande. Sen gick jag och mitt förstörda ego vidare med snöiga jeans.
 
Viktigt att känna till om mig: Jag ramlar EN gång varje vinter, varken mer eller mindre. Så jag går alltid runt och undrar när det ska hända, och det inträffar alltid när jag minst anar det, och alltid med ögonvittnen. Men nu har jag fått det överstökat, så nu kommer jag inte ramla igen på ett år, vilket är det enda positiva jag tar med mig efter det här spektaklet.
 
En annan snörelaterad grej var jag med om imorse på väg till skolan, när en rätt snygg kille (no homo) gick förbi mig på Odengatan samtidigt som jag fick en snöflinga i vänsterögat varpå jag blinkade åt honom med det ögat i samma stund som han kollade upp mot mig. Jag fick ett leende tillbaka. Yay. För eftersom ingen tjej på planeten vill ha mig så känns det fint att man verkar ha lite alternativ åtminstone. Och för att min självkänsla sen gårdagens shenanigans var i trängande behov av lite bekräftelse, oavsett vilket kön det kom ifrån.
 
 
Hej på er förresten, det var inte igår. Eller 2013.
 
ALLMÄNT | | 13 kommentarer |
Upp