DAGENS SLUTLEDNINGSFÖRMÅGA

Jag är inte helt säker, och det här är fortfarande en teori jag håller på att jobba med, men jag tror... jag TROR... att det har regnat idag. Det kan vara så, men som sagt... ingen vet riktigt säkert hur det egentligen ligger till.

Synd att det är sjukt töntigt att ha paraply, annars hade inte mina kläder vägt ungefär 12 kilo extra på grund av allt vatten som sögs fast i tyget när jag gick till jobbet idag.

Men jag kan lämna er med ett litet citat jag tycker passar fint idag.


"I regnet kan ingen se mina tårar"
- Emil Jakobsson (1983-2011)
DAGENS | | 2 kommentarer |

DAGENS FRISYR


Ni vet den där butiken som av nån anledning heter Expert?
Deras slogan går nåt i stil med "Vi är vad vi heter".
Well, jag har ett förslag på namnbyte. Kan ni inte heta "Värdelösa jävla hårklippare" istället? Så slipper vi kunder bli knullade i röven av er falska marknadsföring.

Detta är andra gången jag klippt mig med hårklipparen jag köpte av dom för två veckor sen. Och jag vet inte, men hade jag velat ha en massa jävla ränder i bakhuvudet så hade jag plastikopererat mig till en zebra istället.
Hur jag än beter mig med den där jävla klipparen så blir det så här. Och kom inte med några tips och tricks nu kära läsare, jag har nämligen sju års erfarenhet av att raka skallen. Jag vet hur man gör.

Det värsta är ju att folk på stan kommer tro att detta är medvetet. Att jag går omkring och på riktigt tycker att jag är Stockholms skönaste snubbe med avsikt att skapa en ny trend eller nåt.
Tack "Expert" så jävla mycket. Min advokat hör av sig till veckan.


Rolig historia på ungefär samma tema:
När jag gick i lågstadiet bad jag min frisör att raka in ett stort E i mitt bakhuvud. För att jag heter Emil och var coolast i plugget. Dagen efter gick två bröder jag umgicks med till frisören dom också och rakade in varsitt E.
Dom hette Dennis och Ronny.
DAGENS | | 9 kommentarer |

DAGENS DIALOG: VA?

Jag hjälpte en farbror av den äldre sorten idag på jobbet, och när jag var klar med hjälperiet så stod han kvar för att prata lite med mig. Ni vet hur det är, är man över 70 år är ju alla ens vänner döda och den enda kontakten med omvärlden man har är genom killen eller tjejen på den lokala ICA-butiken.


Farbror: Höö ves meke pruvel terp kurr nepo, hahaha!
Emil: Va?
Farbror: Murv i pleki reppeso vokt yrsta, hohoho!
Emil: Eh, ja jo men så är det ju, hehe
Farbror: Men strade grulli fneppo pryy, HAHA, med spenat! HAHA!
Emil: Hehe, ja nä, hehe, precis
Farbror: Drule mam?
Emil: Va? Ehhh... ja? Eller alltså, jo... hehe
Farbror: HAHAHA, i spenaten??
Emil: Va? Men du, jag måste sticka nu, men du får ha det så bra
Farbror: Fefe putti popp lok, hehehe
Emil: Javisst, hej då!

Alltså jag hörde fan inte ett ord vad han sa. Men ungefär som jag skrivit ovanför lät det i alla fall. Och man orkar ju inte stå och säga "Va?" efter varje avslutad mening, för risken att han lärt sig artikulera ordentligt efter mina "Va?" är ju inte så stor. Han var jätteglad och hade jättemycket dregel i och utanför munnen, och jag gissar att han skämtade om nånting som hade med spenat att göra. Men vad, det har jag ingen jävla aning om.


- "Krö lorr pippi vispi gump trull... och spenat! HAHAHA!"
DAGENS | | En kommentar |
Upp