HAIRY POTTER

Ja, sånt här kan man ju som kille roa sig med mitt i natten i brist på annat...
Det var inte så jävla kul att ha hår ändå. Det var spännande i typ en vecka, sen följde två veckor av oändlig tristess varje gång jag kom på att jag "måste" fixa håret. Men jag orkade aldrig göra det, och istället för att gå runt och se ut som en idiot som har ett efterblivet barn som frisör, så tog jag saken i egna händer och rakade av skiten... och så här såg det ut...




Det började ju inte så jävla bra. Min hårklippare, som sjungit på sista versen ett jävla tag nu, bestämde sig mitt under klippningen att skicka iväg en jävligt viktig skruv åt helvete, vilket resulterade i att den slutade fungera. Då blev jag så här förvånad. Tänk om jag skulle gått så där till jobbet imorgon, vad löjlig jag hade sett ut då. Visst?



Ja, men sen gick jag över till Mange mitt i natten och lånade hans hårklippare istället. Det är tur att man har skinhead-kompisar säger jag bara. Hur som helst, med hans klippare hade jag ju massa möjligheter att lattja lite också. Gjorde en liten mohikan på mig själv, och har ni nånsin sett en tuffare kille får ni gärna tala om vem han är så ska jag banka ihjäl honom. Så jävla tuff är jag liksom.



Ja, sen kom jag på att hey, det var ju inte så tokigt det här ändå. Så hela det här lilla äventyret slutade med att jag bestämde mig för att behålla den här frisyren ett tag. Vad tror ni? Succé eller diarré?
ALLMÄNT | | 9 kommentarer |

EMIL.BLOGG.SE - 1 ÅR AV KÄRLEK



Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev glad för sånt här.
Ni vet väl om att ni är finast i världen va?
ALLMÄNT | | 3 kommentarer |

EMIL.BLOGG.SE - 1 ÅR AV ÄVENTYR

För ett år sen hände nåt fantastiskt.
Solen gick upp på himlen, fåglarna började sjunga sin morgonsång, snöflingorna gnistrade på marken, och emil.blogg.se såg dagens ljus för första gången.

Miljontals människor har sedan dess fått följa med på dom mest rafflande äventyr och fantastiska sagor som utspelats i denne unge mans liv, utan en enda tråkig sekund. Folk har skrattat, gråtit och blivit kära framför sina datorskärmar, och alla har dom samma person att tacka - Emil.

Alla har på ett eller annat sätt blivit berörda, och deras liv kommer aldrig mer bli sig lika. Om 50-60 år kommer dom sitta där framför brasan med sina barn och barnbarn och berätta om allt som hände på den här bloggen. En ensam tår kanske rullar ner längs kinden av nostalgi, när dom drar en djup suck och säger "Ja... jag var där när det hände. Jag fick följa med på resan som var hans blogg."

- "Men farmor... vad hände med Emil sen då?" kanske något av deras barnbarn frågar då med uppspärrade ögon och en gapande mun.
- "Ja du Niklas... vad hände med Emil egentligen? Det är det ingen som vet... vissa säger att han byggde en båt och seglade iväg ner i solnedgången och aldrig mer kom tillbaka. Andra säger att han jobbar kvar på ICA och hatar sitt liv fortfarande. Men som sagt, ingen är riktigt säker."



Nu är då frågan...
Är det någon av er som varit med från starten?
Så jag vet hur många emil.blogg.se-tröjor jag ska trycka upp sen som ni ska få.

Jaha, men då kör vi vidare ett år till då tycker jag. Era satans jävla as.
ALLMÄNT | | 10 kommentarer |
Upp