KEEP CALM AND BLOG ON

 
Hej hej hej gänget, hur är era lägen? Bra? Bra!
 
Ledsen för dålig uppdatering bla bla bla yada yada yada. Är det ens värt att be om ursäkt längre? Jag har bara mer eller mindre förträngt att jag har en blogg, och när jag väl kommer på att jag har en blogg så orkar jag inte skriva nåt, och när jag väl orkar skriva nåt så inser jag att jag glömt bort hur man bloggar, och då skiter jag i hela skiten och förtränger återigen att jag har en blogg. Det är alltså som en rockring som är ute på stan och mördar folk - en ond cirkel.
 
Men nu har jag lite tid att slå ihjäl innan jobbet, och jag har ungefär exakt noll bättre saker för mig så jag kan lika gärna uppdatera er båda som fortfarande tittar in här om ungefär exakt hur lite som händer i mitt liv.
Det vore skönt om jag tyckte att Twitter - den sociala mediefamiljens rödhårige adoptivbarn - var skoj, för där är man ju begränsad till typ 8 boktäver långa texter så det hade varit väldigt smidigt att "skriva av sig" där istället för på bloggen där jag har en tendens att kläcka ur mig en jävla bibel när jag väl lägger tassarna på tangentbordet.
 
 
Igår var jag i Globen, eller Ericsson Globe Arena som exakt alla säger sen den vita bollen i Stockholm bytte namn, och kollade på världens, alltså VÄRLDENS, roligaste människa: Louis CK.
Jag vet inte om jag någonsin skrattat så mycket som igår kväll. Och hade jag haft lite mindre självinsikt så hade jag säkert försökt återberätta lite av vad han sa för nåt, men är det nåt jag lärt mig så är det att man aldrig ska försöka återberätta en stand up komikers skämt. Leave it to the pros. Men får ni nånsin chansen att se honom live så TA DEN.
Jag var i alla fall där med min kvinna och väninna Yaminna som får mitt hjärta att brinna, och på väg därifrån så stötte jag ihop med min gamla sambo brandmans-Danne, som jag fanimej inte hade sett sen han föddes. Och han är två veckor äldre än mig så då kan ni ju tänka er hur länge sen det var.
 
Och när jag kom till Slussen så hälsade jag på en annan snubbe jag inte sett på länge. Jag krockade med några cheyer från jobbet som var på väg ut och stod och surrade lite med dom när min killkompis gick förbi. Vi fick ögonkontakt och jag hälsade vänligt med ett leende och en nick. Han hälsade tillbaka genom att titta på mig som om jag vore intellektuellt utmanad, det vill säga cp. Då slog det mig att jag känner ju inte alls den här killen. Ingen aning vem han är och har aldrig pratat med honom i hela mitt liv. Och det är inte första gången jag hälsar på nån jag inte känner, tro mig. Jag har vinkat glatt till främlingar som om jag vore spektakulärt efterbliven så många gånger att jag tappat räkningen. Men hellre säga hej till tusen främlingar än att råka ignorera en vän, DET är fan vad som gör mig till en så lojal och bra kompis.
 
 
Shit vad långdragen jag börjar bli. That's what he said. Jag kom på nu att jag är ju nordisk mästare i att gagga väldigt länge om väldigt lite. Jag kan berätta en två timmar lång historia om min frukost, och nu börjar det bubbla upp typ tolvhundra grejer samtidigt i mitt huvud jag skulle kunna skriva om, så det är nog läge att runda av. Men jag fick lite bloggad tand nu (en intelligent ordvits på uttrycket "blodad tand", reds anm.) så jag känner att jag kommer höra av mig ganska snart igen, om det är o to the k.
 
Jag lämnar er med lite gulliga hundbilder från min Instagram så länge, dels från förra helgen hos Manne och dels från en villafest i fredags.
 
 
 
ALLMÄNT | |
#1 - - B.:

Vi saknar iaf dina inlägg när du försvinner. Och på tal om långa haranger om absolut ingenting så läste jag en sjukt rolig bok som fick mig att tänka på just det och din blogg. Om du behöver ett hett boktips nångång...

#2 - - sandra:

Är du vid liv eller vad är det frågan om?
Ingen ursäkt godtas!

(saknar dina inlägg bara)

#3 - - Emilia Bengtsdotter:

Gjorde ett litet inlägg om dig i min blogg!
http://emiliabengtsdotter.blogg.se/2013/april/emilbloggse.html

Upp