LATELY

Berg-och-dalbanan vid namn "2011" rullar vidare, och jag åker med fortfarande. Än så länge har jag inte ramlat av!


Och senaste tiden har bestått av...



Stand up på Chinateatern med min kvinna och väninna Yaminna, där vi såg Bill Burr från USA, och herre-JÄVLAR vad jag garvade den kvällen...



...några glas vin innan showen, och efter showen fick jag även skaka hand med Bill, växla några snabba ord, och fick en signerad DVD. Lyriskt ögonblick. Han är så sjukt rolig så ni anar inte, kolla upp honom säger jag bara.




...en fem timmar lång Stockholms-promenad med min gamla vapendragare Maria. På tal om roliga människor. Vi har känt varandra i över elva år nu, och garvar fortfarande lika mycket åt varandras löjliga skämt.




...festat med extremt roliga vänner. Ja, jag är omgiven av humor ska ni veta. Det är skönt ibland när livet inte är lika humoristiskt.




...Donkey Kongat med blogg-Jessica, en fett tråkig tjej som aldrig ens lyckats få mig att le.




...röjt på hiphopkonsert. Galen kväll.




...garvat åt den här lille rackaren. Det här är min homeboy, varje gång han ser mig får jag en slängkyss och världens leende. Då är det svårt att vara nedstämd minsann.


...och ikväll har jag varit på bio och sett Contagion, och imorgon skriver jag 2.0 på högskoleprovet. Eller som Maria sa: "Du har alltså betalat 350 kronor för att få göra det där provet? Du betalar för att få det bekräftat att du är dum i huvet alltså? Det hade jag kunnat berätta för dig gratis".

Och efter provet blir det kalabalik-utgång utan dess like, då hela ligan ska vara samlad, och dagen efter blir det en grym UFC-gala, och sen har jag HÖSTLOV för första gången på tio år. En veckas välförtjänt ledighet.



Men för att summera livet just nu... det ÄR tungt, det ÄR jobbigt, och jag saknar henne som FAN... men som tur är så finns det även saker i mitt liv som ÄR jävligt bra, och det är det jag försöker fokusera på just nu. För när man får hjärtat krossat står man inför två val som jag ser det: antingen gräva ner sig och tycka synd om sig själv, eller bara göra det bästa av situationen istället. Och det är det jag försöker göra. Det är svårt, men jag försöker.

When life gives you lemons... you paint that shit gold.
ALLMÄNT | | 14 kommentarer |

THE STORM IS OVER



Jag minns när jag skrev "Det här är början på vår film" i ett blogginlägg om dig.
För två veckor sen tog filmen slut.

Men den var bra. Riktigt jävla bra.
En romantisk komedi med en kille och en tjej i huvudrollerna. Som träffades nästan varje dag. Pratade i telefon flera gånger om dagen, varje dag. Skickade över 10.000 sms till varandra. Och flera nätter i veckan så drömde killen om tjejen, och berättade om drömmarna för henne dagen efter.

En åtta månader lång film, och jag älskade varje minut av den.

Ett möte i Slussen där du tvingade mig att bocka första gången vi hälsade eftersom du fick niga. En insmugglad plunta med vodka och red bull i baren. Vi dansade till Michael Jackson på dansgolvet. En nattpromenad genom söders gator. En soffa på Mosebacke. En puss på pannan. En plan att bjuda ut dig på stand up för att få träffa dig igen. Du hann före och bjöd ut mig på stand up istället. En fundering om du var lika fin som jag mindes dig. Du var finare. Vita converse i hallen som jag hoppades var dina. Dom var dina. Men var du intresserad? En puss på munnen och ett "välkommen åter!" av dig utanför Underbara Bar bekräftade det jag hoppades på. Kan ha varit det bästa ögonblicket i filmen. En stand up show där jag skrattade mer åt dig än komikerna på scen. En bakismorgon på ett café på Götgatsbacken. Med många snabba människor utanför. Och en glad Emil inuti.

Tack för allt.

Tack för alla gånger du fick mig att skratta. Tusen gånger om dagen. Kanske mer. Tack för alla middagar du lagade som smakade himmelrike. Tack för att du lärde mig uppskatta rödvin till middagarna. Faktiskt. Tack för dejterna. Tack för att du överraskade mig och kom till sommarstugan. Tack för filmkvällarna, spelkvällarna, tv-kvällarna, och sist men inte minst naturdokumentärkvällarna. Att nåt så enkelt kunde vara så underbart. Tack för att du fick en begravning hundra mil bort att inte kännas lika tung genom ett telefonsamtal sent på kvällen. Tack för att du på egen hand fick mig att börja plugga och ta mig vidare i livet. Tack som fan. Och tack för att du bara fick mig att vilja bli en bättre kille. Jag hoppas att jag blev det också, även fast jag vet att jag har en bit kvar. Tack för att det finns mer saker jag skulle kunna tacka dig för än vad jag nånsin skulle hinna skriva ner här. Tack. För att jag fick träffa den finaste tjej jag nånsin träffat.

Det är inte helt lätt att skriva det här, och jag hoppas att ingen annan kille ska behöva skriva nåt liknande om dig. Som jag sa igår, nöj dig aldrig med nåt mindre än du är värd, för du är värd det bästa. Och när jag träffade dig igår påmindes jag om andra gången vi träffades. Då när jag undrade om du verkligen var så fin som jag kom ihåg. Och det var samma sak igår... du var finare. När du sänkte ner paraplyet som täckte ditt ansikte höll jag på att svimma så vacker som du var. Hur fan kunde jag ha fått en sån som du?

Men jag fick dig. Jag fick tallriken ett tag, som var din skeva metafor i början men som jag ändå gillade på nåt sätt. Och även fast det blev ett sorgligt slut på filmen och eftertexterna börjat rulla så kom ihåg att jag alltid såg dig för den du var och den du är, och om du nånsin behöver nåt så vet du var jag finns. Baby, don't worry, you know that you got me.

Nu låter det väl som att jag är omringad av evigt mörker och att jordens undergång är nära, men så är det inte. Jag mår ganska bra. Jag har fått hjärtat krossat förut, men den här gången var den värsta. Men jävlar vad det var värt det. Det är så jag ser på saken. Och det kommer komma fler filmer att uppleva i livet. Men just nu är jag ensam huvudroll i min egna lilla film, och det känns helt okej ändå. Inte skitbra, men okej.
Men den kommer få fem bävrar i betyg till slut, jag lovar.

Var tvungen att skriva nånting om det här innan jag kan gå vidare till mitt vanliga, tramsiga bloggande igen. Jag skriver ju inte om sånt här egentligen, men den här gången tänkte jag fuck it och skrev ändå, även fast det tog lite tid. Av samma anledning till att jag inte skriver om sånt här så startade jag en ny blogg för ett tag sen, men den behåller jag för mig själv. Den kanske kommer till användning ibland, vem vet.


Så... har jag fått med allt nu? Nej, inte ens i närheten.
För att få med allt skulle jag behöva skriva tills solen slutat brinna, men du vet redan allt, och det räcker. Nu ska jag i alla fall sova. Och antagligen ser jag dig i drömmen nånstans, som vanligt. Det får vara vår film så länge...





Puss på pannan, baby. Och en cp-high five så klart :)

ALLMÄNT | | 31 kommentarer |

INTO THE BROKEBACK WITCH PROJECT


Jag och min kompis solen klockan sju imorse



Om jag skulle beskriva senaste dygnet med filmtitlar, då hade jag nog valt Into the wild, Blair Witch Project och Brokeback Mountain.

Det var nämligen så att jag och juggemaffian, bestående av Ado, Spaso, Mladen och Tony, fick för oss att dra ut i skogen och tälta över natten. Fiska lite, dricka lite öl, grilla lite chorizo, böga med varandra i tälten, och allt annat man gör under ett övernattningsäventyr i skogen.




Det hade hunnit bli mörkare än Fredrik Reinfeldts själ ute, och det hjälpte ju inte att vi körde på en öde väg som jag mer och mer började misstänka skulle leda oss till det förtrollade landet Narnia. I've got a feeling we're not in Kansas anymore, tänkte jag, och fortsatte därmed på temat filmreferenser.




Så småningom kom vi fram till en sjukt fin sandstrand, med en triljard stjärnor på himlen och spegelblankt vatten som reflekterade nämnda stjärnor. Jag blev genast sugen på att skriva mängder av poesi, men det hann jag inte för vi var tvungna att börja hugga ner halva skogen för att kunna styra upp en brasjävel. Se så fin den blev.

Det enda som pajade stämningen lite var att nåt jävla psykfall med spade stod med en pannlampa och grävde på andra sidan viken 50 meter bort. Alltså det var kol-motherfucking-svart ute, i en helt öde skog, och där står han lite random och flåsar och stönar och gräver precis vid vattnet lite gömd i vassen.
Spaso och Tony gick bort för att hitta nåt bra fiskeställe och passerade psykfallet/the shovel killer, och frågade om han visste nåt bra ställe att fiska på. "Ehh... i vattnet?" hade han svarat. Så frågade dom vad han höll på med egentligen. "Ehh... jag gräver lite" fick dom till svar.

Lägg till creepy psycho-musik i bakgrunden och vi har oss en skräckfilm som heter duga.
Han verkade riktigt skum tyckte Spaso, så om ni läser i tidningarna i veckan om nån person som försvunnit lite mystiskt så vet jag var polisen kan leta nånstans.




Sen satt vi uppe till två-tre på natten och drack öl runt brasan, beväpnade med yxa och kniv ifall vi skulle få påhälsning av Hannibal Lecter från ingenstans. Undrar hur många likdelar han grävde ner egentligen, för han stod där borta ett bra tag och härjade. Ovanstående bild är från imorse när vi packade ihop, och den röda cirkeln markerar var Charles Manson-mannen stod nånstans. Jävla dåre.

Men vi överlevde natten i tälten i alla fall. Jag och Ado låg i det lilla bortre tältet på bilden, lika stort som ett cigarettpaket ungefär. Men vi fick plats. Mysigt som fan. Ado la sig tätt bakom mig och flåsade mig i nacken, det var också mysigt, men det blev lite obekvämt när ficklampan som han uppenbarligen hade i fickan började tryckas mot min rygg efter ett tag. Men men.




Tidigt så in i helvete på morgonen drog vi i alla fall iväg till ett annat ställe för att fiska. Jag knep den här rackaren på första kastet. En laxfilé på 12 kilo, inga konstigheter.





Sen drog vi till en liten vik i Gustavsbergs Hamn där vi hittade den här fina och övergivna båten som vi klättrade upp på för att fiska vidare.




Enligt skylten på båten fick man inte ha smutsiga händer om man befann sig ombord, eller om det betydde att man inte fick att svarta handskar, jag vet inte, men eftersom ingen av oss hade det så var det ju inga problem för oss att fiska vidare...




Och när fiskedagen nådde sitt slut räknade vi ihop dagens fångst. Tretton gäddor, tjugofyra abborrar, en gös (ankans pappa, internskämt), och fem grenar.


Astrevligt intitativ detta. Nästa sommar blir det repris, då ska vi fan dra ihop 50 pers, minst.



Jaja... over and out.
ALLMÄNT | | 16 kommentarer |
Upp