FALLING DOWN

 
Jag trillade av min säng imorse.
Hur jag lyckades med den bedriften har jag ingen aning om med tanke på att min säng är större än en fotbollsplan, och att jag brukar ligga still som en komapatient i mitten av den. Men det känns ju fint att jag inte ens lyckas få mig själv i säng.
 
Teori om varför jag ofrivilligt utmanade gravitationen och kraschlandade i golvet:
 
- Jag drömde att jag hade ett breakdance-battle och gick all in
 
Förslag för att förebygga framtida missöden:
 
- Sova varje natt med en tjej på varje sida om mig, så att dom kan utgöra stabila murar framför sängkanterna. Och om jag mot förmodan skulle braka ner från sängen ändå så landar jag åtminstone mjukt, beroende på kroppsvikten hos den tjej som dämpar mitt fall. Då vill man alltså inte ha en fotomodelltjej på 23 kilo bredvid sig. Dels utgör hon ju sämst motståndskraft om jag skulle få för mig att rulla för nära kanten igen, och skulle jag landa på henne skulle det ju kännas som att landa på en påse med kubbpinnar.
Samtidigt vill man ju heller inte ha en proppmätt tjocksmock med VIP-kort på Donken bredvid sig, bara för att man ska kunna ramla av sängen och mjuklanda på nåt som liknar en hoppborg. Dilemma alltså.
 
Jag får helt enkelt börja sova lite smidigare på nätterna känns det som...
 
Jag klarade mig undan större skador imorse dock, tack för att ni frågar. Det gör bara lite ont i tån som sitter bredvid lilltån, annars mår jag toppen. Vad heter förresten dom tre tårna i mitten av foten? Stortån och lilltån är ju ganska givna, men resten då? Jag brukar typ säga "pekfingertån" till exempel, men det är ju knappast ett finger och det är definitivt ingen kroppsdel jag ofta använder för att peka med.
Är det långtån som sitter i mitten? Jag kollade nu, och jag vet inte om jag är lätt missbildad, men min pekfingertå är fan längre än långtån.
Men det var alltså ringfingertån som jag pajade imorse. Men av alla tår jag har så känns den tån som den mest meningslösa, så det gör inte så mycket. Jag fäller ingen tår för mina tår om man säger så.
 
 
Från det ena till det andra så känns detta som ett briljant första inlägg efter drygt ett och ett halvt års frånvaro. Skriva om hur jag ramlat av sängen och funderingar kring vad ens tår kallas för. Sjukt nöjd! Jag rundar av här medan jag är på topp!
 
På återseende och så vidare, era satanistiska jäkla as, eller vad det nu var jag sa en gång i tiden. 
ALLMÄNT | | 10 kommentarer |
Upp