HAIRY POTTER
Ja, sånt här kan man ju som kille roa sig med mitt i natten i brist på annat...
Det var inte så jävla kul att ha hår ändå. Det var spännande i typ en vecka, sen följde två veckor av oändlig tristess varje gång jag kom på att jag "måste" fixa håret. Men jag orkade aldrig göra det, och istället för att gå runt och se ut som en idiot som har ett efterblivet barn som frisör, så tog jag saken i egna händer och rakade av skiten... och så här såg det ut...
Det började ju inte så jävla bra. Min hårklippare, som sjungit på sista versen ett jävla tag nu, bestämde sig mitt under klippningen att skicka iväg en jävligt viktig skruv åt helvete, vilket resulterade i att den slutade fungera. Då blev jag så här förvånad. Tänk om jag skulle gått så där till jobbet imorgon, vad löjlig jag hade sett ut då. Visst?
Ja, men sen gick jag över till Mange mitt i natten och lånade hans hårklippare istället. Det är tur att man har skinhead-kompisar säger jag bara. Hur som helst, med hans klippare hade jag ju massa möjligheter att lattja lite också. Gjorde en liten mohikan på mig själv, och har ni nånsin sett en tuffare kille får ni gärna tala om vem han är så ska jag banka ihjäl honom. Så jävla tuff är jag liksom.
Ja, sen kom jag på att hey, det var ju inte så tokigt det här ändå. Så hela det här lilla äventyret slutade med att jag bestämde mig för att behålla den här frisyren ett tag. Vad tror ni? Succé eller diarré?
Det var inte så jävla kul att ha hår ändå. Det var spännande i typ en vecka, sen följde två veckor av oändlig tristess varje gång jag kom på att jag "måste" fixa håret. Men jag orkade aldrig göra det, och istället för att gå runt och se ut som en idiot som har ett efterblivet barn som frisör, så tog jag saken i egna händer och rakade av skiten... och så här såg det ut...
Det började ju inte så jävla bra. Min hårklippare, som sjungit på sista versen ett jävla tag nu, bestämde sig mitt under klippningen att skicka iväg en jävligt viktig skruv åt helvete, vilket resulterade i att den slutade fungera. Då blev jag så här förvånad. Tänk om jag skulle gått så där till jobbet imorgon, vad löjlig jag hade sett ut då. Visst?
Ja, men sen gick jag över till Mange mitt i natten och lånade hans hårklippare istället. Det är tur att man har skinhead-kompisar säger jag bara. Hur som helst, med hans klippare hade jag ju massa möjligheter att lattja lite också. Gjorde en liten mohikan på mig själv, och har ni nånsin sett en tuffare kille får ni gärna tala om vem han är så ska jag banka ihjäl honom. Så jävla tuff är jag liksom.
Ja, sen kom jag på att hey, det var ju inte så tokigt det här ändå. Så hela det här lilla äventyret slutade med att jag bestämde mig för att behålla den här frisyren ett tag. Vad tror ni? Succé eller diarré?
Minns du min mohikan emil? Den gick fan inte av för hackor, kör hårt!