emil.blogg.se

 

Gick nyss igenom min telefonmobil och stötte på den här bilden som väckte minnen till liv.

Den är tagen för antingen två veckor eller två månader sen (usel tidsuppfattning) när jag blev tillfrågad av Jossan om jag ville basta och dricka öl med henne.

 

"Soft... sitta i ett rum med skön värme och dricka en kall öl och diskutera filosofi en kväll låter ju som en toppen-idé på alla sätt och vis" tänkte jag. Det jag inte tänkte på var att Jossan har finska gener i sin lilla kropp och därmed är en riktig bastu-veteran som inte skämtar med temperaturen eller alkoholhalten på ölen.

 

Det hon håller i är en 1-litersburk med 7,5 procentig finsk öl, och hennes ansiktsuttryck ger inte direkt en trygg känsla av att nu kommer vi ta det lugnt med värmen i bastun. Det var liksom redan bögvarmt när vi klev in, och ändå kände hon ett trängande behov av att ösa på vatten motsvarande ett fyllt badkar på aggregatet så jag seriöst höll på att avlida efter en halv minut där inne.

Följande utspelade sig ungefär fyra gånger i bastun:

 

Emil: En rolig grej som hände mig i helgen var att...

Emil: att... att... aaahhh... kan... inte... andas...

 

Väldigt effektivt sätt att få mig att hålla käften. Ni kan ju prova själva... koka upp en kastrull med vatten och håll ansiktet två centimeter ovanför och testa hur lätt det är att dra en anekdot om helgens bravader. Men för henne var det iiiinga konstigheter. Hon undrade om vi skulle ta en liten break, gå ut i luften och ta en cigg. Jag har aldrig svarat "ja tack" så snabbt förut. Men efter fem minuter satt vi där i bastun igen. 500 grader celsius, kanske mer. Jag svettades som en jävla gris med Canada Goose-jacka på ett löpband, och en minut senare gav jag upp.

 

Sverige vs. Finland 0-1

 

Klipsk som jag är så gick jag in i duschkabinen som fanns i anslutning till bastun, men lyckades aldrig lista ut hur man fick iskallt vatten som jag var ganska sugen på. Och intligent som jag är så bommade jag igen kabinen också. Vad som hände? Jo, jag står på en kvadratmeter stor yta i en stängd kabin med extremt varmt vatten, varpå kabinen blir fylld med asvarm ånga och ingen luft. "Jag kommer svimma, ramla ihop på golvet och drunkna medan Jossan sitter lyckligt ovetande i sin jävla bastu" hann jag tänka innan jag insåg att jag behöver ju faktiskt inte vara kvar där inne.

 

Så gick jag ut, och då var jag sekunder från att svimma på riktigt. Jag lyckades stappla iväg till fläkten som ni ser till höger om Jossan på bilden, och sen la jag mig på källargolvet och flämtade. Till slut kom hon ut och jag mumlade att jag behövde vatten. Hon gick och hämtade ett glas och en tillbringare som hon räckte över till mig. "Nej... du... måste... hälla upp... också..." stönade jag fram lite svagt från golvet. Att hälla upp ett glas vatten åt mig själv var på TOK för ansträngande i det döende tillstånd jag befann mig i. Och det fixade hon åt mig, och hjulade sen iväg med ett leende mot duschen medan jag låg kvar på golvet och kämpade för min egen överlevnad.

 

 

Det jag vill komma fram till med den här krönikan är följande: Gå inte in i en bastu med någon som har finska gener. Du kan dö. I lived to tell the story, men ni kanske inte har änglavakt som jag hade den söndagkvällen för två veckor eller två månader sen.