emil.blogg.se

Känns som varje morgonblogg kommer handla om hur trött jag är. Spännande variation. Men nu har jag bara sovit en timme och en halvtimme i natt så den här dagen kommer bli ganska oljuvlig känner jag.

Sitter på bussen nu och försöker se psyksjuk ut så att ingen vill sitta bredvid mig. Mänsklig kontakt är inget för mig nu. Därför känns det bra att jag snart kommer befinna mig på gröna linjens tunnelbana tillsammans med 1,9 miljoner stockholmare. Nä, mänsklig kontakt är inget för mig just nu. Nyss satt Cissi från jobbet bredvid mig på bussen och såg så där glad ut som hon alltid gör. Ville bara skicka ut henne genom takluckan, och kolla hur många gånger hon studsade mot asfalten bakom oss. Jag tror hon skulle studsat arton gånger.
Nä, mänsklig kontakt är inget för mig på mornarna.


Men just det, vi skulle ha föreläsning med nån tjej förra måndagen som blev inställd. Och kan ni i eran vildaste jävla fantasi gissa vad hon hette?

Om ni gissade "Snövit" så har ni fan en skruvad fantasi. Men ni hade haft rätt. Människan heter alltså på riktigt Snövit, vilket hon blev döpt till och allt.
Och jag har ju haft min fair share of komiker som dragit parallellen mellan mitt namn och en viss ung herre i Lönneberga (särskilt när jag var liten, blond som fan, och ett busfrö) men Emil är fortfarande ett helt vanligt (och jävligt respektingivande namn).

Jag kan bara föreställa mig hur mycket hon fått diskutera sitt namn under hennes livstid. Säkert åtta gånger, minst. "Ööhhöö var har du dvärgarna då?" måste vara ett lika originellt skämt för henne som att jag ska in i snickerboa typ.

Men nej, nu är jag i Slussen och ska ha kramkalas med dom där 1,9 miljoner människorna. Faaaantastiskt.