FUNNY HOW?
I fredags hade jag två separata skratt-moments.
Gemensamt för båda är nog att dom inte är speciellt roliga egentligen, men ändå garvade jag en hel del. Det började under lektionstid i fredags, när jag satt bredvid Feride i klassen och lattjade lite med Photoshop under tiden.
Jag skapade en ruskigt dåligt gjord bild av skräckfilmslegenden Freddie Krueger, och gjorde om den till Feride Krueger istället. När jag är klar efter ungefär en och en halv minut så får Andreas bakom mig syn på bilden. Han börjar skratta, vilket får Feride att kolla på min skärm varpå hon börjar skratta, varpå Catta börjar skratta, varpå jag börjar skratta. Och eftersom vi har rektorn framför oss som står och pratar så är det inte direkt läge att sitta och skratta. Vilket naturligtvis gör att man skrattar ännu mer.
Och när jag äntligen slutat skratta så kollar jag mot Feride bredvid mig som verkligen kämpar med att inte skratta, vilket självklart får mig att börja skratta igen. Så jag fick sätta båda händerna över ansiktet och tänka på nåt sorgligt för att sluta med dom där dumheterna, för SÅ kul var det ju verkligen inte, bara en kombination av en löjlig bild och en situation man inte får skratta i.
Har ni varit i nån situation där ni inte får skratta men gör det ändå? Helt omöjligt att sluta.
Sen efter skolan mötte jag upp Abbe, Franco och Magda på en öl i Fridhemsplan. Och Magda visade en video på hennes telefon som var tagen på nattbussen för ett tag sen. Alltså, jag skrattade så mycket att jag inte kunde andas, och tvingade henne att skicka den till mig. Franco sa åt henne att INTE skicka den till mig, eftersom att den då skulle "hamna på ställen" som han uttryckte det.
Gissar att han syftade på Youtube och emilbloggen. Men det är fan smällar man får ta när man umgås med mig, då hamnar man på emilbloggen med jämna mellanrum vare sig man vill eller inte.
Vad var det för video då? Inte heller den är nog särskilt lustig, men jag tyckte den var hysteriskt kul. Det är Franco och hans brorsa på nattbussen hem, dom samtalar lite i början av klippet, ingen aning om vad, och sen återgår dom till att lyssna på sin musik som dom alltid gör. Och så börjar dom gunga med huvet i takt. Och det är helt knäpptyst, bortsett från människorna på bussen som surrar lite i bakgrunden, och därför såg det så jävla kul ut när dom sitter där bredvid varandra och gungar i tystnaden.
Men eftersom jag vet vilken musik dom lyssnade på så la jag till den i videon, även fast det är roligare att kolla när man inte hör nånting. Men skit samma.
Dom kommer nog bli arga på mig för att jag lägger upp den här videon, men det är det värt att förlora deras vänskap för.
Det är ganska typiskt mig, jag garvar åt dom dummaste grejerna. När alla andra tycker att Magnus Betnér är det roligaste som finns och garvar åt honom, då sitter jag och har samma ansiktsuttryck som Magnus Betnér har. Men om jag ser en hund med solglasögon, då jävlar är det fest kan jag lova.
HAHA! Påtal om att skratta när man inte ska skratta, var på en gudstjänst en gång (farmor ville att jag skulle komma så gärna) så där satt jag, mina två kompisar som var på besök, min farmor och 7 andra tanter i byn samt prästen. Prästen babblade på och precis när han tog en paus i ett stycke var det en tant (Hulda) som släppte iväg en brakare och inget brydde sig ett dugg! Så vi började gapflabba men försökte hålla igen och skrattade bara mer när vi tittade på varandra med fladdrande näsborrar medans farmor viskade argt "Flickor det är helt naturligt att sådant händer" å herregud, jag höll på dö den dan i rena skrattkramper!