emil.blogg.se

 

I skolan igår hade vi kreativt skrivande med den där speciella men jävligt sköna läraren som jag surrade lite om förut. Jävligt rolig lektion var det, jag satt mest och garvade hela tiden kändes det som. Till och med när vi mjukstartade lektionen med lite nutidsorientering då vi fick 10 frågor upplästa, varav jag hade rätt på 4 av dom. Men jag chansade på 10 av dom. Och hade man inte minst 5 rätt så var man mer eller mindre dum i huvet tydligen. Jag hänger alltså inte med i vad som händer i den där världen utanför mitt fönster.

 

 

Hur som helst... ett av momenten vi körde igår var att skriva ner ett ord till olika sammanhang som läraren gav oss. Typ "skriv det vackraste ordet ni vet" och det fulaste ordet, och ett ord som får oss att tänka på vår barndom, en hälsningsfras vi helst undviker, och en fras eller uttryck som vi stör oss på. Och så vidare.

 

 

Det blev ganska blandade svar. Och jag höll med om det mesta som folket i klassen läste upp efteråt. Jag själv hade valt "ljuvligt" som finaste ord, vilket är fint men det finns ju bra mycket finare, bara att jag inte kom på nåt för stunden. Andra i klassen skrev bland annat melodi, fantasi, molntäcke, KANELBULLE (hehe) and so on. Fulaste ord skrev dom krupp, stjärt, tröck, and so on. Jag skrev... suck... bröstvårta. Och jag gillar inte att jag behövde skriva det igen nu.

 

 

Vad tycker ni är det finaste respektive fulaste ordet i svenska språket?

Det är obligatoriskt att svara, men det är valfritt om man vill motivera sitt svar på två A4-sidor.

 

Jag måste också fundera ut vilket mitt finaste ord är... jag återkommer.