GRATTIS ANNA

Igår fyllde min brorsas pappas hustrus dotter år, även kallad syrran, även kallad Anna.
Så jag ringde och berättade "Ja må hon leva" för henne. Ja, jag berättade den istället för att sjunga, av olika orsaker. Jag var inte på sånghumör för att jag var på väg hem från jobbet och kände mig som en invalid individ efter dom TRE långa timmar jag spenderat där. Och så gick jag i regnet, och upplevde ingen "singing in the rain"-feeling direkt.
Dessutom är min syster helt fruktansvärt bra på att sjunga, så man vill ju inte gärna flasha sångrösten för henne, medan hon sitter där på andra sidan luren och ba "Mhm, fin trudelutt, brorsan. Men du sjöng falskt på tre ställen, hamnade i otakt, rösten sprack vid refrängen, du har lite sura stämband hör jag, och det sista partiet ska gå i en helt annan tonart. Men tack, det var... hrrm... jättesnällt"
 
En annan snäll sak jag gjorde var att jag för en gångs skull inte mobbade hennes dialekt hon skaffat sen hon flyttade till Stockholms efterblivna lillebror Göteborg. Känns bara så knasigt när en person man vuxit upp med, som alltid pratat klingande stockholmska, nu låter som Lasse Kronér. Jag blir bara sugen på att spela Bingolotto när jag pratar med henne.
 
Vi pratade även om att det här blir första julen på 29 år som vi inte kommer tillbringa ihop, eftersom jag ska åka till Barbados och Västindien och så vidare för att segla runt och ha det ljuvligt över jul och nyår. Eller nej just det, det är hon som ska dit, inte jag. Satan.
 
Istället blir jag tvungen att fira jul med bland annat brorsan och våra föräldrar, om jag är välkommen alltså. Jag kanske inte har berättat det här förut, men mina föräldrar visste inte om att dom skulle få tvillingar, så när min brorsa hade fötts och läkarna säger att "ja men då plockar vi ut nästa unge då" så blev responsen lite i stil med "Nästa unge? Tack det är bra, men vi beställde bara en". Och så fort dom kommit hem från sjukhuset med oss så gav dom min brorsa en varm liten spjälsäng att sova i, och mig satte dom ut i skogen med förhoppningen att hungriga vargar skulle hitta mig innan socialtjänstemännen gjorde det. Good times.
 
Kom bort lite från ämnet nu, så jag tar mig snabbt tillbaka och säger grattis på dig Anna, skulle skriva det här igår egentligen men mitt internet svek mig. Ungefär som mina föräldrar gjorde när dom ljög för polisen som knackade på deras dörr efter att ha hittat mig i skogen, och jag inte kunde säga som det egentligen var eftersom jag var tre dagar gammal och inte utvecklat mitt ordförråd tillräckligt för att konfrontera folk verbalt.
 
Nu kom jag bort från ämnet igen. Grattis på födelsedagen syrran.
 
 
Jag, syrran, och ett meth lab vi byggde ute på gamla sommarstugan.
ALLMÄNT | |
#1 - - Linda:

HAHA! "Meth lab"! xD Flabbar läppen av mig, brukar jag aldrig säga... Men nån gång måste vara den första!

#2 - - emil:

Vi hängde i tungt kriminella kretsar på den tiden. Det kanske inte syns på bilden, men vi befinner oss i värsta ghettot, och drogförsäljning var det enda man kunde ägna sig åt. Everyday hustle.

#3 - - Linda:

Tungt... Men du kom ur det?

#4 - - Gustav:

Anna flyttade till Göteborg och drog med sig sin business dit. Good times. Västkusten har blivit roligare - inte bara på grund av droger.

#5 - - Syster Anna:

Tack :) Sjukt snygg pose btw.

Återigen, Vibäck var hemskt och alldeles... alldeles underbart.

Du och Jonas sålde ju Bingolotter, trodde ni ville att jag flyttade hit?

Upp