DAGENS ANDRA MÖTE MED DJURRIKET
Sånt jag förväntar mig kan finnas utanför min dörr när jag lämnar lägenheten:
- Skrikande tjejer som stått och väntat hela natten på att jag ska komma ut
- Min finska, tjocka gubbgranne som börjar prata med mig utan att jag förstår ett ord
- Vidriga nattfjärilar som samlas vid lampan på väggen utanför på kvällarna
Sånt jag INTE förväntar mig kan finnas utanför min dörr när jag lämnar lägenheten:
- En jävla kanin
Jag öppnade dörren, och så ser jag en liten hund bredvid mig i ögonvrån. Den lilla hunden börjar hoppa mot mig. Och ni som pluggat zoologi i många år vet att hundar inte hoppar för att ta sig framåt. Det är då jag ser att det är ju för i helvete en kanin! Och låt mig förklara hur det ser ut här för er som olyckligtvis inte varit hemma hos mig. Jag bor en trappa upp, och har en loftgång utanför lägenhetsdörren. Och det är väldigt sällan det springer runt en massa kaniner där.
Jag menar, även om dom visste portkoden (vilket dom flesta kaniner inte vet) och även om dom skulle nå upp till knapparna (vilket dom flesta kaniner inte gör) och även om dom skulle orka öppna porten (vilket dom flesta kaniner inte orkar)... även om dom lyckades med allt detta, varför skulle dom vilja hälsa på hos mig? Jag har ju inga morötter hemma?
Frågorna var många, men precis då kliver en snubbe ut ur lägenheten bredvid mig och tar hand om kaninen. "Vafan... är det en kanin?" frågade jag honom på ett intelligent sätt. "Hehe ja, den bor här hos Jenny" svarade han. "Whitney Houston, menar du?" tänkte jag fråga, innan jag kom på att det är ju namnet jag hittat på själv åt henne. Hon heter tydligen Jenny alltså, men jag tänker fortsätta hänvisa till henne som Whitney Houston.
Så ja... jag bor alltså granne med en kanin, så nu är det en ny sak jag kan förvänta mig möta utanför dörren när jag lämnar lägenheten.
Äntligen börjar jag känna igen din stil i bloggen igen!
Sitter och fnissar för mig själv! Precis som förr.
Keep it up!