emil.blogg.se

Jag tänker alltså finns jag, sa Descartes, och jag själv tänkte precis gå och lägga mig men noterade att min telefon med ett äppelskrutt på baksidan bara hade sex procent kvar i batteri, vilket ni fellow iPhone-användare vet att det motsvarar ungefär sex sekunders batteritid. Ett fulladdat batteri innebär alltså 100 sekunder, om du inte får för dig att typ dra bort knapplåset med tummen för bara där försvinner en tredjedels batteri, och ska du lira Wordfeud eller nåt annat högteknologiskt hinner du inte ens snudda vid en bokstav innan mobilen är död och måste laddas igen.

 

Så nu laddar jag den innan det är dags att sova. Det är vuxenålderns motsvarighet till nallebjörn som jag alltid har med mig i sängen. Riktiga nallebjörnar la man ju av med när man var typ 19, visst?

Problemet är bara att jag verkar dansa breakdance när jag sover, varpå mitt 240 centimeter breda täcke korvar ihop sig som ett jävla helvete, varpå telefonen lika stor som ett knäckebröd har en tendens att försvinna i korvtäcket, varpå jag får damp när krigslarmet som är min väckarklocka drar igång på mornarna och jag inte hittar skiten. Så börjar alla mina dagar.

 

Men imorgon är jag ledig så mobilen är på ninja-läge; tyst och omärkbar. Istället tänkte jag vakna till fågelkvitter. Insåg dock att det var sex triljarder minusgrader ute och att alla fåglar har flygit söderut till utlandet, typ Afrika eller Malmö eller nåt, så jag stannade vid djuraffären i centrum på väg hem från skolan idag och köpte tre undulater som står här i en bur bredvid mig som ska få sköta fågelkvittrandet imorrn bitti.

Jag har döpt dom till Flash Gordon, Mikael Persbrandt och Johanna.

Och inte en sekund tidigare än elva ska ni väcka mig, begriper ni det?

 

 

Här är förresten Mange när vi var ute för 2-3 kvällar sen då jag skulle fota lite till en uppgift jag hade i skolan. Jag ville få en bild när han kämpar sig fram till bilen, och hur ansträngande det var. Jag tänkte mig att han skulle ta stora kliv och visa hur långt ner i snön han sjönk med benen. "Är det inte bättre om jag bara faller framåt med ansiktet ner i snön då?" svarade han. "Eehh... om du vill? Knock yourself out, liksom" sa jag, och en sekund senare faller han framåt som ett avsågat träd och face-plantar i snödrivan bredvid bilen.