EBONICS
Man märker att man blivit (någorlunda) vuxen när man kommer på sig själv med att säga "jag vet inte" på ett artikulerat och tydligt sätt, istället för att bräka ur sig ett "ja vene" som man gjorde i tonåren.
Det finns massor av exempel på ord och fraser jag slängde mig med som ung och tuff, men som jag nu har vuxit ifrån. Det slår mig lite då och då, som för ett tag sen på jobbet när två tjejer i stil med snyggingen här under kom fram till mig i kundtjänst och följande, retoriskt underbara, dialog utspelar sig:
Tjej 1: Tjaah, vahettereee, har ni typ såhära busskort?
Emil: Ja, vi har typ såhära busskort
Tjej 2: Hiihihiihh
Tjej 1: Aa, asså, men typ särraaa... vad kostar det då?
Emil: Det beror typ särrraaaa på vad du vill ha för nåt
Tjej 2: Iiihhihhhi
Jag har lagt ner allt sånt där nu och gått vidare i livet. Däremot finns det ETT ord som jag fortfarande missbrukar oftare än jag säger "Tack, jag vet" när folk kommer fram hela tiden och ska berätta hur snygg jag är, och då förstår ni ju hur jävla ofta jag använder detta ord.
Och det ordet är "ba".
Kanske det smidigaste ordet i svenska språket. Om jag ska återberätta vad jag gjort i helgen går det ju tusen gånger snabbare att säga 'och han ba ska vi gå på krogen och jag ba visst det låter skitbra sen träffade vi grabbarna och dom ba ska vi dra till east och vi ba okej vi kör...'
Har ni nånsin hört en person över 40 säga ba i en mening? Inte jag heller, men jag planerar att ta med mig det eminenta ordet till min grav. Och på min gravsten kan det stå nåt i stil med "Här vilar Emil. Han ba dog".
Hhahaha! Slutklämmen - Otroligt kul.