emil.blogg.se

Imorse var jag som vanligt ute i sista sekunden när jag skulle ta mig från hemmet till bussen nere i centrum. Det är alltid en kamp mot marginalerna när jag ska flåsa ner för berget som jag bor på. Och jag hatar när det är en snygg tjej framför mig som går med mörkrets hastighet (motsatsen till ljusets hastighet alltså).

Jag känner mig ju inte helt bekväm med att springa förbi henne av nån anledning. Jag tror att jag i mitt undermedvetna känner att mina chanser att bli ihop med henne går från "jävligt dåliga" till "obefintliga" ifall hon ser en andfådd, svettig kille som är helt röd i ansiktet stappla förbi henne lika graciöst som ett mumintroll på fyllan.

Jaja.
Imorse var det ingen snygg tjej framför mig i alla fall. Bara en ensam kvinna på 50 år ungefär. Henne kunde jag ju gå om utan att vara orolig för att hon inte skulle bli kär i mig. Hon var också stressad till bussen så hon knatade på rätt duktigt faktiskt. Eller så var hon lite nervös eftersom hon var helt ensam och hörde snabba fotsteg och tunga andetag bakom sig i en backe som kallas för Våldtäktsbacken.

Det bör tilläggas att denna backe imorse var helt täckt av is. Som en lutande hockeyrink alltså. Och precis när jag ska gå om henne så nästan-halkar jag. Vänsterfoten bara glider fram och jag går nästan ner i spagat så jag sprattlar ju till som ett jävla cp för att återfå balansen. En hundradel innan detta hände så skulle jag även harkla mig lite diskret, men eftersom jag trodde att jag skulle dö så blev den diskreta harklingen istället en jävla björngrymtning.

Så jag fladdrade alltså till med hela kroppen bredvid den stackars ensamma kvinnan, samtidigt som jag bräker ur mig ett artikulerat HHRRRWWAAAABCCHHAAAAHHH!!!!!!!
Hon blev ju liiiiiiiiiivrädd. Svart jacka med svart luva över huvet hade jag också. Hon måste varit övertygad om att hon skulle bli våldtagen och styckmördad.

"Oj, ursäkta" sa jag och gick vidare. Och så var det med den saken.




Här är slutet av den 1000 meter långa backen, fast då var det höst när kortet togs. Men tänk er ett fem centimeter tjockt lager is på asfalten så vet ni hur det ser ut nu. Imorgon blir det skridskor till jobbet. Kanske en rånarluva över huvet också. Och en näsduk dränkt i kloroform. Ja. Nä.