FISHY
Som bosatt i skärgården har man lite andra fritidssysselsättningar än vad nollåttorna i Stockholms innerstad har. Medan dom åker häftiga tunnelbanor, går på trendiga Stureplansklubbar och hinkar chailatte på löpande band, så går den här enkla bondpojken ut i skogen och hugger ved, mjölkar kossorna och dricker hembränt nere på byns enda lokalpub.
Men igår åkte vi ut på en spontan fisketur. Sånt kan man också göra i skärgården.
Det var jag själv och Mange Maräng, samt stadsmänniskan Sara.
Mange började med att dra upp en gädda lika stor som hans egen penis ungefär, så ni kan ju tänka er hur liten den var. Jag själv stod och kastade med spöt ungefär 750 gånger, och det enda jag fick var panikångest över allt jävla sjögräshelvete som varje gång följde med när jag vevade in.
Och framför mig i båten satt Stockholms-Sara och knappade på sin så kallade "iPhone 4", en form av mobiltelefon där hon använde en "app" så hon kunde "chatta" på nånting kallat "Facebook". Ja, det var mycket city-slang som ni märker, och jag hade lite svårt att hänga med i alla alla konstigheter hon gaggade om.
"Hallå, du ska inte lägga ner mobilen en stund och njuta av vår glittriga skärgård istället?" frågade jag henne. "Men jag har ju inget fiskespö" gnällde hon. "Men här, ta mitt spö då" sa jag och gav henne mitt skitspö som jag hade börjat ruttna rätt ordentligt på.
Så kastar hon ut, och draget hinner fan inte ens nudda vattenytan innan hon lämnar över spöt till mig igen för att hon måste kolla sitt så kallade "Facebook" igen.
Jaha, så jag tar tillbaka spöt och börjar veva in, och DIREKT hugger en abborrjävel! Stor som fan! Så tung att den lossnade från kroken fem centimeter från båten. Tror ni inte att Sara efteråt hävdade att det var hon som hade fångat den? Skön logik, det är ju som om jag skulle säga hej till en tjej på krogen, gå därifrån och sen dagen efter när min kompis berättar att han satte på den tjejen lite senare hävda att det var jag som gjorde det.
När vi var på väg hem sen så var vi nära att köra på ett rådjur också. Med bilen? Nej nej, med BÅTEN. Inget skämt. Jag satt längst fram, med ryggen mot det håll vi körde åt. Då hör jag Sara ropa att det är ett rådjur framför oss. Ja men vad fint lilla gumman, lägg ifrån dig haschpipan nu, tänkte jag. Men det var alltså ett jävla rådjur. Välkommen till skärgårn liksom.
Men inte fan blev det nån fiskgratäng till middag, som jag hade hoppats på, så vi köpte kinakäk istället. Jag ville ha nåt som kinesen inte uppfattade, så han frågade vilket nummer på menyn det var.
"Trettiotre" sa jag.
"Tlettiotle?" sa han.
Sen var den dagen komplett.