FÖR STOCKHOLM HAR BLIVIT KALLT

 
Det var några av er som ansåg att jag borde ha hatat på SL i ett blogginlägg när det var snökaoskatastrofkalabalik i Stockholm tidigare i veckan. Eftersom jag redan skrivit en triljard inlägg om hur inkompetenta SL är så borde jag ju ha gjort det häromdagen också, när ingenting i kollektivtrafiken fungerade. Eller?
 
Men vet ni vad? Jag är noll procent upprörd på SL för den grejen.
 
Alltså visst, hade det kommit åtta snöflingor från himlen som sakta dalade ner och la sig lite försiktigt på tågspåret eller framför den tio ton tunga bussen och SL skyllde på att det var omöjligt att bedriva deras verksamhet ordentligt efter det så hade jag varit den första att bombhota dom.
Men så sinnessjukt mycket snö det kom i ett område som inte heter Norrland utan Stockholm så har jag fan förståelse för att det kan ställa till med en viss problematik.
 
Bor man i Stockholm så kan man inte bajsa på sig av vrede och KRÄVA att ALLT ska flyta på som vanligt, när det är sibirisk snöstorm ute. Jag själv vaknade upp den dagen, kollade ut genom fönstret, tänkte "holy fuck", insåg att det med extremt stor säkerhet innebar att mina bussar skulle bli inställda, gick in på sl.se och såg att jamenvisst, så var det, och sen var det inte mer med det. Jag har åkt med SL hela mitt liv, och råkat ut för allt man kan råka ut för. Jag är van. Och jag är realistisk.
 
Och det innebar att jag kunde stanna hemma från skolan den dagen, och göra vår tenta i Photoshop hemifrån i sängen med en kopp kaffe bredvid mig i värmen, medan en miljon stockholmare stod ute i kylan och väntade på bussar och tåg som aldrig kom. Men det hör inte till saken att jag inte är sur på SL för att det gick som det gick.
 
Så det är inte enbart att jag är kristen och därmed förlåtande som jag inte lackade ur på dom, för jag har total förståelse för det som hände. Ni som gnäller kan ju prova själva att bygga en egen kollektivtrafik och se hur bra den funkar i åtta meter djup snö.
ALLMÄNT | |
#1 - - B.:

Du har så rätt så. Jag kom visserligen fram till jobbet, men aldrig hem den dagen. Då både bussar och vägar stängdes av. Jag är dessutom nu, tre dagar senare, rätt less på att skotta fram bilar. MEN, jag älskar att se hur människor kliver ur sina instängda roller och hjälps åt och pratar med varandra och möts... mer än vanligt. Hjälps åt att skotta fram bilar under en meter snö, hjälps åt då grannen kört fast med bilen eller skjutsar den där främlingen på busshållplatsen... Det är sånt som är fantastiskt, å på så vis behöver vi lite kaos ibland.

Men vi gillar ju dina inlägg på hösten när du är lite smått bitter över väder, vind och singelliv. Men såhär i efterhand är jag självklart väldigt glad för din skull att du fick sitta inne i tryggt förvar i onsdags. ;)

Upp