Jag var hemma hos J och pussades, kramades och spelade fia med knuff häromdagen. Vem som vann fia med knuffandet? Ja om ni nu verkligen måste veta så var det faktiskt jag som vann, fan vad ni tjatar. Sen satt vi i köket och jag sög i mig nästan en hel flaska vin medan jag sporadiskt tog lite kort på J och hennes hund Vicky. Jag tittar på bilderna om och om igen så här i efterhand, och har svårt att förstå exakt vad det är som händer i bilderna. I alla fall i hälften av dom, alltså den ena.
Här sitter hon och försöker pilla bort en fästing. Det var fan omöjligt, jag försökte också. Omöjligt. Vi ryckte bort så mycket hundhår med pincetten att det till slut bara var en kal hudfläck kvar på huvudet. Men fästingen satt kvar. Så går det när hunden tror att man ska döda den, och överlevnadsinstinkten gör så hon försöker slita sig fri med skallen så fort vi började trixa med pincettjäveln. Aja, jag har inga fästingar i alla fall, och det är ju trots allt det viktiga.
Men den här bilden. Vad är det som händer här egentligen? Jag fattar inte, och av ansiktsuttrycket på hunden att döma så har den ingen jävla aning heller. Är det lite tidelag på gång kanske? Jag måste fan ta ett allvarligt snack med henne när hon kommer hit om en kvart eller så. Men nu måste jag dricka en söndagsöl och fira att jag är ledig imorgon. Hej så länge, hej.
