BREAK YOUR NECK BITCHES

Jag är i trängande behov av massage just nu. Eller jag tror förresten att det räcker med att bara trycka valfri knoge mot min nacke hårt utav bara helvete i en kvart, tjugo minuter nånting. Det vore fruktansvärt skönt.
Eller att en liten thailändsk kvinna tar en promenad över min rygg, det har jag hört ska funka.
Vet inte riktigt vad jag har gjort för att lyckas med detta, men att döma av hur min säng, täcke, lakan och kuddar ser ut just nu så måste jag ha legat som Krakel Spektakel i natt när jag sov, därav smärtan i nacken.



Kommer få beställa färdtjänst till jobbet imorgon bitti.

Och efter jobbet, förutsatt att jag överlever, då ska jag med Ado och Franco hem till Mirey som har födelsedagskalas.
Ballonger, fiskdamm, tomtebloss, tårta, you name it. Sen ska vi till Blue Moon Bar har födelsedagsbarnet bestämt.
Jag har inte köpt nån present ännu men funderar på att köpa två sexpack öl till henne bara för att följande scenario ska utspelas: Jasså du dricker inte öl? Jag som trodde alla tjejer älskade att pimpla bärs, jaha nähä ja då får jag väl dricka upp skiten själv då om det inte passar.

Så jävla listig.
Så gjorde jag till min stackars mor en gång för massa födelsedagar sen. Hon fyllde år och jag gick och köpte American History X till henne. Mamma som bara gillar romantiska komedier med Hugh Grant visste inte riktigt vad hon skulle tycka, men jag var nöjd i alla fall.

- Här har du morsan, grattis på födelsedagen!
- Tack Emil! Är det en bok kanske? Nähä, det var en VHS, vad spännande. Men varför är det en vit, rakad kille med hakkors-tatuering på omslaget för?
- Det är mindre viktigt, nu kollar vi på den istället!

Tio minuter senare sitter mamma och kollar på en film där en kille har tänderna mot trottoarkanten och blir sparkad i bakhuvet. Då gillade hon nog mer när man ritade teckningar på födelsedagarna, typ fem krokiga streck i olika färger som enligt mig föreställer en häst. American History X är däremot inget för mammor.
Det är sånt där som händer, som man till slut glömmer bort att det hände, fram till den dag familjens advokat sitter och läser upp mammas testamente efter begravningen och meddelar att hon efterlämnat en rostig osthyvel i arv till mig.

Nu ringde Satu mitt i alltihop. Hon var full som ett skämt och satt på Skinnarviksberget på söder och tog begreppet karatefull till nya nivåer misstänker jag.

- Vaffan gör du då Emil? Sitter du och skriver i den där jävla bloggen som jag aldrig orkar läsa eller!?
- Nej, det gör jag inte. Ha det bra, ramla inte ner för berget, så hörs vi när du minst anar det...

AJJJJJJJJJJJJJJJE! Nu pallar jag inte med nackspärren längre, dags att krypa ner till det som en gång kunde liknas vid en säng. Hej så länge, hej.
ALLMÄNT | | 4 kommentarer |
Upp