emil.blogg.se

 

I skolan idag fick vi i uppgift att skriva ett brev till oss själva i framtiden. Ett brev som ska öppnas om två år när vi tar examen. Man fick skriva vad man ville, men det var väl implicit att det skulle handla om ens förväntningar och förhoppningar på utbildningen och framtidsmål och planer och hej och hå. Så kan man öppna brevet om två år och se hur det gick med allt. Spännande va?

 

 

Jag skrev nåt i stil med:

 

 

 

Sen hann jag fan inte skriva nåt mer, för då började rektorn samla in våra brev. Inte för att hon var stressad eller för att jag skriver långsamt, det var bara att jag satt en bra stund utan att komma på nåt att skriva. Märks det att jag inte kom på nåt eller?

 

Skönaste var när rektorn berättade om en kille för några år sen som fått samma uppgift. Han skrev brevet, sen stoppade han ner tjugo kronor i kuvertet också. "Så jag har pengar till kaffe när det öppnas om två år". Haha. Jag ville göra samma sak, men avstod på grund av att jag gillar inte att härma andras kreativitet. Och för att jag inte har tjugo kronor.