SIX MILLION WAYS TO DIE, CHOOSE ONE
Om ni har sett filmerna Braveheart, Scarface eller Terminator 2 till exempel så vet ni att hjälten dör på ganska pampiga sätt i slutet.
Har ni inte sett filmerna så avslöjade jag precis en ganska vital del av dom. Men det är inte mitt fel, utan erat eftersom det där är filmer som man ska ha sett. Scarface är ju till exempel filmen som "The world is yours" kommer ifrån, för i helvete.
Det jag skulle komma till var i alla fall att jag nästan dog imorse. Men inte på ett pampigt eller glamouröst sätt precis. Så om jag var hjälten i filmen om mitt liv skulle det vara ett ganska patetiskt avslut på det dramaturgiska äventyret på bioduken.
Jag käkade alltså en pizza till frukost och fick en pytteliten smula i halsen som avbröt min regelbundna andning en stund, varpå jag började panik-hosta tills den lilla smulan flög upp igen. Inga kläder hade jag på mig heller.
Och hade jag dött så hade ingen märkt nåt eftersom ingen saknar mig om jag är frånvarande, varpå jag hade legat där på köksgolvet, naken och med en halväten pizza bredvid mig medan mitt kadaver långsamt ruttnade bort tills grannarna börjar klaga till hyresvärden över vad dom tror är en skunk som självdött i ventilationssystemet och ligger och förmultnar där.
Och man vill ju inte bli ihågkommen som killen som dog på det sättet.
Kompis 1: Har du sett Emil på sistone?
Kompis 2: Nä, har du inte hört vad som hänt?
Kompis 1: Vadå?
Kompis 2: Han kvävdes av en pizza och dog. Naken var han också. Och hade legat död i lägenheten i flera veckor tills han hittades. Dom fick ju riva hela huset för att saneringsarbetet skulle bli för omfattande.
Kompis 1: Aha, shit. Det var som fan. Aja, vad händer i helgen då?
Oh där har vi anledningen till att man inte ska äta naken! Vilken ovärdig död det hade varit. Att dö i en explosion när du sprang in i en brinnande byggnad för at rädda föräldralösa barn känns som en mer passande död för dig.
Jag vill dö som den feta mannen i Seven, när den dagen kommer ska jag äta mig till döds. Det är min dröm.