ATT VARA (HEMMA HOS) ALEX SCHULMAN
Jag var millimeter på att skita i det, för jag hade bara sovit en halvtimme när väckarklockan knullade mig i örat, men jag piggnade till när jag reste mig ur sängen, snubblade in i skrivbordet och krossade knäskålen till små, små partiklar.
Ajjjjj som i helvete, sa jag, och började klä på mig istället för att somna om.
Gick ner på pressbyrån och köpte en kaffe och åkte in till Östermalm. På plats stod väl 15-20 förväntansfulla bloggare utanför Alex port i total tystnad och väntade med spänning.
Fem sekunder efter jag kom dit så kom Alex och hälsade på oss innan vi gick upp till honom. Dom hade ordnat sjukt fin frukost men jag kan bara få i mig flytande föda dom första timmarna efter jag vaknat, så jag tog bara en liten kaffe. Sen satt vi i en fin ring i hans vardagsrum och diskuterade bloggar och sånt. Även Twitter som jag inte riktigt förstått varför det är så jävla poppis, och jag kommer nog aldrig börja med det. Det sa jag i och för sig om Facebook också, men Twitter, där drar jag fan gränsen.
Alla fall... vi satt och pratade en stund, eller JAG pratade inte särskilt mycket eftersom jag inte är särskilt pratglad eller klartänkt när jag är nyvaken, och hade ändå inget vettigt att bidra med kände jag. Det fanns en annan kille som däremot hade massvis att bidra med, pratade oavbrutet om väldigt ointressanta saker. Om sin pokerblogg och hans andra blogg, och hur många människor han följer på Twitter och ja, jag lyssnade inte så noga. Sen hade Alex högläsning ur sin nya bok, och innan vi gick fick vi varsitt signerat ex.
Alex: Vad heter du?
Emil: Emil
Alex: Vill du att jag ska skriva nån personlig hälsning eller nåt också?
Emil: Tjaaa... kommer du på nåt genomtänkt så, för jag gör inte det i alla fall
Alex: Hehe nä inte jag heller, jag skriver bara att det var roligt att ses då
Emil: Det blir skitbra
Sen knäppte jag en fin liten bild på honom som avslutning.
Haha.
Hur som helst... han verkar vara en väldigt snäll och fin kille, vilket man kanske inte alltid får en bild av när man läser hans blogg. Rolig var han också. Och hade jävligt fin lägenhet, det satans aset.
Vadå e man hem och umgås med andra bloggare där i storstaden?
Här på landet så följer vi bara varandra för att gotta oss åt andras olycka...
Första bloggen som jag tyckte var roande att läsa. De flesta e så sega så man somnar. Även min så klart men bra istället för saga vid nattning åt folket...
Ha det bra..