emil.blogg.se

På väg till skolan, och jag insåg precis att "skolan" baklänges blir "loskan" - är inte det lite äckligt?
Hur som helst fick jag springa till bussen idag när jag såg att den var vid hållplatsen och min kropp var 50 meter därifrån. Det löste sig eftersom jag springer lika snabbt som en svart man som precis knyckt en handväska, men att springa på mornarna är fan inget jag eftersträvar.

Men jag har suttit och studerat människorna som gått på den här bussen nu, och inser mer och mer att fruntimmer inte har så mycket busskortsframförhållning. Kvinnor är bra mycket bättre än herrar på planering och struktur, men att få upp det lilla SL-kortet i tid verkar inte vara det lättaste.

Jag och alla andra killar på den här bussen den här morgonen har inte haft nåt problem, eftersom vi har kortet i en lättillgänglig ficka och vi vet vilken ficka det är. Men damerna har inte samma flow, eftersom dom valt att ha busskortet i handväskan, vilket jag nämnt tidigare är som Bermuda-triangeln eftersom allt försvinner där.

Nu tror jag att Feride i min klass läser det här och hoppas på att jag inte ska berätta om hur hon alltid väntar tills hon kommit fram till spärren i tunnelbanan innan hon börjar leta efter kortet i sju veckor, och då har man själv nästan gått ner till perrongen innan man upptäcker att hon försvunnit spårlöst. Till och med igår när jag sa "Ta upp busskortet nu" cirka sjuttiofyra meter innan spärren så hade hon ändå inte hunnit få upp det i tid, varpå jag föreslog att jag i fortsättningen får säga till henne redan i klassrummet 10 minuter innan vi slutar för dagen att hon ska börja leta.

Om du var orolig för att jag skulle berätta det där så kan du vara lugn, jag ska inte säga nåt. I så fall skulle det ju vara tredje gången den här veckan du fått en liten mini-diss, och man ska ju vara snäll mot andra människor har du lärt mig!

Jag lämnar er med en bild på en random kvinna som klev på den här bussen nyss. Gissa vad hon gör för nåt?