CALIFORNIA LOVE (DEL 5)

(Det här blir sista delen av min lilla utflykt till USA, och det här inlägget skrev jag faktiskt samma dag som det förra inlägget, men det blev aldrig av att jag publicerade det på grund av vissa omständigheter som jag inte pallar gå in på, men nu kommer det i alla fall, och efter detta kan vi tillsammans lämna the land of opportunities bakom oss och gå vidare i livet...)




Spelar beer pong på Bar None, sjukt roligt, och det var en djävulens massa människor där som firade spring break. Varför har vi inte beer pong i Sverige? Det ska jag styra upp i sommar kan jag lova. Fast typ tequila pong istället.



Efter Bar None drog vi vidare till nån fräsig klubb där vi fick gå in bakvägen in på klubben. Kände mig som i filmen Goodfellas när man gick förbi entrén, in i en gränd, en vakt som låser upp en sunkig dörr, in i en trång korridor, ut i nåt kök typ, och sen var man helt plötsligt på dansgolvet. Hade alltid velat göra en sån grej.
På slutet blev det catfight inne på klubben som sen fortsatte utanför med en jublande publik i en cirkel runt omkring, tills polisen kom och styrde upp situationen till allas besvikelse.



Visdomsord i baren.



Kaffe med Ado på Union Square.



Silvermannen som alltid stod vid Union Square och dansade på trälådan till Michael Jackson-låtar.



Heeej bloggen / dagens outfit hemma hos Obi



Franco blir klippt, Cim fixar friterad kyckling och jag dricker Moscato och tittar förföriskt på påsen med red cups på bordet.



Här skulle jag vilja bo av obvious reasons.



Smygfotar igen, denna gång är det Lucas och Cim som blev offren. Lucas hade dock redan upptäckt mig, men Cim var fullt upptagen med att skriva sms för att fråga var jag var nånstans.







Näst sista dagen drack vi lite vin och hängde i underbara Dolores Park med sköna Alex, hans pitbull Trash, samt en triljard andra hundar som sprang löst där i parken. Helt klart en av favoritplatserna i San Francisco.



Alex som var på besök i Stockholm sommaren 2010 som var en av dom bästa somrarna nånsin. Riktigt jävla skön snubbe det där, och jag hoppas innerligt att jag kommer träffa honom och alla andra sköna amerikanare igen.



På väg hem från parken till Cim med en låda öl. Vi gick förbi en extreeemt lång kö bestående av folk som skulle på Odd Future-konsert, alltså en jävla massa hiphop-gangsters i kön. Varpå Ado kände sig nöjd över att gå med en pitbull så alla hiphop-gangsters bara flyttade på sig. Fem månader gammal men ändå respektingivande.



Dragkamp. Tjugo sekunder efter bilden togs såg det ut som att det hade snöat på golvet.



Sista kvällen med gänget, och vi mötte upp Farid för att ta några öl och spela biljardturnering. Farid och jag är i final på bilden, och för att inte komma till hans hemstad och göra honom ledsen så satte jag 8:an med flit så han kunde få vinna. Det var nån slags irländsk pub förresten, men dra åt helvete vilken soft hiphop dom spelade där, det ska ni ha jävligt klart för er.



En stol på gatan så man kan vila sina trötta små ben efter att ha gått i alla jävla uppförsbackar. Ska jag säga nåt som däremot inte fanns på gatan? Papperskorgar! Det finns EN papperskorg som hela San Francisco får slänga sitt skräp i, och ändå är gatorna rena som korridorerna på kungliga slottet. Men ska jag säga nåt som fanns på gatorna? Prostituerade! I alla fall om man hamnade i dom kvarteren, vilket vilsna turister hade en tendens att göra. Två meter och hundra kilo tunga transvestit-horor fanns det att välja och vraka på om man diggade sånt, men det var inte riktigt min grej kände jag.


Dagen efter åkte Ado och Franco hem till Svärje, jag kramade dom farväl, checkade ut från hotellet och drog hem till Cim. Det blev lite turn of events som jag inte ska gå in på här, Farid kom över också så gick träffa honom en sista gång vilket kändes fint, sen satt vi (jag) och tog några öl innan jag skulle ut med en amerikansk tjej jag träffat på en klubb några kvällar tidigare.



Bild från klubben som en av hennes hundra kompisar tog. (Klippte bort mitt eget ansikte av estetiska skäl). Vi bestämde att vi skulle på en "american date" på tisdagkvällen mest som en kul grej och för att Ado och Franco skulle lämna mig att vara ensam då.
Sagt och gjort, vi gick ut och käkade tacos (det var ju trots allt Taco Tuesday), drack margaritas, sprang iväg i ösregnet till en vinbar och bara allmänt chillade sista kvällen i det förtrollade landet. Man märkte att man var på amerikansk dejt när man fick frågan "So, do you go to church every sunday?" vilket inte särskilt många svenska tjejer skulle få för sig att fråga. "Weeell... not EVERY sunday" svarade jag. Men vi hade trevligt ändå.


Dagen efter var det dags för mig att åka hem. Jag kramade om lilla Cims och hennes lilla hund, sen drog jag iväg till flygplatsen. Hamnade bredvid en jävligt soft snubbe från Kanada som jag surrade med under resan, han jobbade som fotograf och bara åkte runt världen och tog bilder vilket lät som ett jobb jag kan tänka mig. Sen tog vi en cigg när vi landade i Amsterdam innan jag skulle iväg till min gate.
När jag kommer till gaten typ en kvart innan planet ska gå får jag höra att min gate blivit ändrad. "Okay, so where is it?" frågade jag. "Uhhm... it's on the other side of the airport. And you have about five minutes to get there" fick jag som svar av den stressade flygplatskvinnan. Så jag fick spriiiiiiinga som vinden, och hann precis på sekunden komma på planet. Att springa på en flygplats, då känns det som att man är med i en romantisk film i jakten på sitt livs kärlek som precis ska gå på ett plan vilket man försöker hindra. Så var inte fallet nu, däremot hamnade jag BREDVID en jävla UFC-fighter på väg till Stockholm. Heeeeeerregud vad starstruck jag blev. Jag hade sett alla hans matcher, och han har även vunnit pengar åt mig några gånger när jag spelat på honom. Så jag började självklart snacka med honom, vilket kändes helt overkligt men helt underbart. Bästa flygresan nånsin.



211 centimeter lång MMA-fighter. Come get some. Kortet tog vi när vi landat och väntade på våra väskor. Jag ser ju ut som en jävla dvärg i jämförelse. En dvärg som inte sovit på 30 timmar vilket är anledningen till att jag ser ut som jag gör.
Så Maria Montazami på ditresan, och Stefan Struve på hemresan. Fin kontrast det där.



Nu blir det inga fler inlägg om resan. Fem inlägg får räcka. Men trooo mig, jag hade kunnat skriva bra mycket mer än så, men dom inläggen har jag i huvet istället. Ett minne för livet, och jag kommer åka tillbaka så snart jag kan, believe me.


Tack för allt, fantastiska land. Over and out.
ALLMÄNT | |
#1 - - Momo:

Följ med tillbaka i höst. Jaaa!



Packar inför London imorgon btw. Känns fel att åka utan dig, for obvious reasons... =(

#2 - - Isabella:

Var inte Cim ditt ex? :P

#3 - - linda:

det finns (fanns?) beerpong i sverige:)

Biljardpalatset i götet hade det ett tag iallafall :)

#4 - - mamma:

Slutet gott, allting gott....

Tack för USA-sagan!Puss!

#5 - - B.:

Nästan så att det skulle kunna vara en Ikea-fåtölj där på gatan... Du ser ut att ha haft en grym resa!

#6 - - emma:

så jävla avundsjuk! VILL.OCKSÅ.TILL.USA.NU

Upp