ME, MYSELF AND EMIL
Eller ja, det är väl typ 300 dagar kvar men allt är ju relativt.
Det jag hoppas på från er... eller nej... det jag förväntar mig av er...
Eller nej förresten... det jag KRÄVER av er, det är följande.
Jag antar att inte ALLA som läser min blogg är semi-retarderade, utan att det kanske finns nåt jävla ljushuvud med i alla fall några MVG i ryggsäcken från skolan. Känner du igen dig i den beskrivningen? Bra, då vill jag se följande till min nästa födelsedag.
Jag vill att du kommer på ett sätt att resa genom tiden, och att du dessutom lär dig hur man klonar människor. När du gjort det så vill jag att du reser tillbaka till den 15 september 1983, går in på BB på Södersjukhuset i Stockholm och klonar den där sjuuukt söta ungen som ser ut som jag, fast 25 år yngre.
Sen vill jag att du hoppar framåt ett år i tiden och upprepar den proceduren, gång på gång på gång. Du klonar alltså en Emil från varje år, tar med dig honom, och samlar ihop en kopia av mig själv från min födelse till min död. Förhoppningsvis får du väl ihop en 70-80 stycken.
Sen fixar du en jävligt trevlig fest för oss nånstans. Laga lite fin mat, lasta en skåpbil med alkohol, sen kan du åka hem. Vi vill nämligen vara för oss själva på den festen.
Förstår ni hur kul jag skulle tycka att det vore? Bara glida runt och mingla med MIG SJÄLV, i en massa olika åldrar. Man går runt med ett glas i handen, hälsar på den 13-årige Emil som går förbi med kepsen på sned och en skateboard under armen. Varnar för att han kommer bryta armen i slutet av juni, så det kanske är lika bra att skita i brädan. Går vidare och ser att den 2-årige lille Emil har ramlat och slagit i läppen, så nu ligger han där och grinar sig röd i ansiktet. Hjälper honom upp tar med honom till övervåningen där han får lägga sig och sova för natten med dom andra små-Emilarna.
Sen kommer jag ner och sätter mig och pratar med en 53-årig Emil som ger mig tips och råd inför livet som kommer. Tackar för det, står och skämtar lite, skrattar och går vidare. Där sitter 81-årige Emil i en gungstol med en pipa i munnen och en konjak i näven och överblickar oss andra.
Hur intressanta diskussioner skulle man inte kunna ha? Och hur många "Kommer ni ihåg den där gången när..."-historier skulle man inte få höra? Så jävla mycket skratt, glädje, reflektion och eftertanke, utbyten av livserfarenheter och goda råd på en och samma kväll.
Så... jag hoppas att nån av er fixar det här nu.
hahahahah, hoppas du får det då!